På väg tillbaka: Dag fyra hemma

Varning för läskig bild sist i inlägget!

Min fjärde dag hemma från sjukhuset är snart till ända. Det är en vecka sen min operation. I slutet av det här inlägget får du se mitt operationsärr som jag fotade idag på förmiddagen.

Eftersom natten var så kass ville jag göra allt för att dan skulle bli bättre. Jag har pinat mig själv att vara uppe nästan hela tiden, vilade bara en liten stund strax innan Fästmön dök upp i kväll för att spruta mig. Det tar på krafterna, stundtals var jag helt kallsvettig. Men det gör under för syresättningen och andningen!

Jag började med att försöka förmänskliga mig igen genom att peta i mina örhängen. Först i vänsterörat…

Tre stycken skulle in i hålen.

Sen i högerörat…

Tack och lov bara ett!

Jag tvättade mig ordentligt nära operationssåret och bytte förband. Det är fasen så tejprester kan sitta fast! Bilden på såret kommer sist i inlägget så att du som tycker att sånt är läskigt ska slippa se!

För att försöka hålla mig upprätt och få i mig ordentligt med syre tog jag en liten dammtrasa och dammade lite. Passade på att pynta – julkrubban med de sex vise männen har du redan sett! Men jag slängde ut lite tomtar och skit här och var.

Två små tomtar och en liten halmbock.

Inga excesser  i år, det blev några tomtar här och var och en och annan julduk. Skiten ska ju snart packas ner igen.

Tomten i glaskupan fick jag ett år i julklapp av äldsta bonusdottern. Jag är barnsligt förtjust i snöande glaskupor!

Många små saker har hängt med länge. Som det här paret som jag en fick av mormor och morfar.

Två trätomtar från 1960-talet.

Andra saker är nyare. Det här hjärtat fick jag av en kompis första julen efter att jag hade separerat.

Hjärtat är ganska nytt, duken betydligt äldre och från mormor eller farmor.

I köksgardinen hänger jag mina fina julfigurer. Jag har totalt sex stycken. I år får du se julängeln.

Julängeln i köksgardinen.

Köksgrisen har fått ett rött sidenband om halsen och sällskap av tomten med grötsleven. I det här köket äter vi nämligen inte gris utan vi sparar på våra små gulle- och julgrisar!

Köksgrisen med rött sidenband och tomten med grötsleven.

I vardagsrummet har skulpturen Påskliljan transformerats till Julliljan medelst tomteluva – same procedure as every year.

Påskiljan har transformerats till Julliljan.

Mitt coffeetable i vardagsrummet har blivit julgransbord. Här ska jag lägga mina klappar sen.

Julgransbord. 

Senare på eftermiddagen ringde jag mamma. Hon är lite uppspelt för på lördag är hon bortbjuden och det var ett tag sen. Jag är glad för hennes skull!

Jag åt en enkel middag, nyponsoppa och en banan som är på väg att bli brun. Mådde lite lätt illa efteråt och blev bara tvungen att lägga mig ner.

Banan och nyponsoppa = min middag.

Sprut-Anna dök upp vid halv sex-tiden och medförde mer nyponsoppa. Det är det som för tillfället går bäst att få ner. Anna hade med sig dagens post också, info från bostadsrättsföreningen full av negativa pekpinnar som alltid, lönebeskedet, som inte heller var nåt att glädjas åt eftersom jag är sjukskriven och så, dagens ljuspunkt, ett julkort från Hortellskan och Kitty!

Dagens post.

Anna stannade lite längre idag, men tiden sprang iväg och plötsligt var det dags för henne att rusa till bussen. Hennes Ajfån funkade inte att skicka sms-biljett från, så hon fick låna mitt busskort. Och nu har jag hört att hon hann hem och att expertisen i form av dotter hjälper henne med den krånglande tekniken.

Jag har suttit med mina räkningar och kvar att göra är att sortera in pappren i pärmar. Men det kanske jag sparar till i morgon, måste ju ha nåt att göra då också.

I kväll ska jag försöka läsa ut min bok på gång och förhoppningsvis hitta en ställning som funkar för lite TV-tittning.

Nu får du som är lite kackelmagad sluta läsa, för här kommer en bild på mitt operationssår. Jag har räknat agrafferna och det är totalt 23 stycken.

Såret en vecka efter operationen.

Anna har tittat på bilden och tycker att det ser ut som om det har läkt ihop bra. Själv tycker jag mest att det ser läskigt ut.

Vad har du gjort idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!!! Jag behöver input!

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har sex, hur många har du?

Jag har sex vise män till till min krubba:

Diverse figurer, men sex vise män. Varför nöja sig med tre?

Det är tre vise män som rider på kameler.

Tre smarta snubbar på kameler.

Och de andra tre skippade djuren och gick. (Du skulle höra hur det låter när jag deklamerar julevangeliet… Tur att jag inte har några barn som skulle tvingas lyssna…)

Tre gubbar tog apostlahästarna i stället.

Inte vet jag om min julkrubba är så annorlunda egentligen, fast det brukliga är ju tre vise män, inte sex. Hur som helst, nu tronar krubban med alla gubbar i alla fall på sin plats på rokokobyrån i vardagsrummet.

Livet är kort.

Read Full Post »

Morden i Sandhamn: Säsong två, tre avsnitt

Så! Nu är säsong två av Morden i Sandhamn slut. Säsongen, som innebar tre korta avsnitt på TV4 (en timma med reklam, 40 minuter utan/avsnitt), baserade sig på Viveca Stens bok I den innersta kretsen.

Nora och Henrik i Sandhamn.

Kaptenen på det segrande segelfartyget i Gotland runt blir skjuten vid målgången. När ytterligare en person i segelssällskapet mördas börjar man fundera om det är segelsällskapet mördaren är ute efter. I botten visar det sig emellertid finnas ett litet HBTQ-tema som har en central roll.

Det första avsnittet skrev jag om här och jag hoppades att det skulle bli bättre. Tyvärr når inte den här serien upp till mer än medelbetyg sammanfattningsvis heller. Jag vet inte vad det är, skådespelarprestationerna är rätt OK, särskilt från Alexandra Rapaport (Nora) och Jonas Malmsjö (Henrik). Och Louise Edlind, känd för en del av oss som Malin på Saltkråkan, är lysande i rollen som Henriks fisförnäma mamma. Men det räcker inte.

Livet är kort.

Read Full Post »

Hemsk natt

Det jag skrev i förra inlägget om att sova en hel natt stämde minsann inte den gångna natten. Den var hemsk! Jag har fått ont i hjärttrakten, det hugger och musklerna är nästan spastiska. Jag kan inte dra ordentliga andetag, vilket förstås försvårar syresättningen ännu mer. Detta gör att det är otroligt svårt att hitta en ställning – både sittande och liggande – där det inte gör fasansfullt ont, helt enkelt. Lite sjukt i det hela är att bekvämaste ställningen hittar jag i… skrivbordsstolen…

Här hittar jag bekvämaste ställningen.

Älsklingsfåtöljen kan jag inte sitta i alls. Igår när jag glodde på Morden i Sandhamn: Säsong två låg jag på höger sida i min stenhårda, låga soffa. Hur jag kom upp därifrån är en gåta…

Igår kväll fick jag telefonsamtal från min kära Sister, fru Hatt. Tyvärr har jag lite svårt att prata i telefonen, det har med andningen att göra. Men det var gott att höra hennes röst och att hon bryr sig.

Jag har fått en massa mejl från jobbet, från olika snälla människor och igår fick jag sms från M. De planerar att ställa samman ”en jourlista” till mig med folk jag kan ringa till om jag behöver hjälp att till exempel handla eller bli skjutsad nånstans. En del människor är bara för snälla, eller hur?! Jag förvarnade lite om söndag när jag ska försöka köra mig själv till sjukhuset för att ta bort stygnen. Ifall det inte går får jag ringa M! Det känns tryggt att veta. Jag får ju inte köra bil än och förresten orkar jag inte ge mig ut alls i skrivande stund. Så snart jag gör nånting börjar jag kallsvettas och vill bara sätta mig ner.

Vaktis har spolat tennisbanan till skridskobana igår och idag. Det kanske blir nåt kul att titta på för sjuklingen när stora och små halkar runt medan hon själv är väldigt orörlig. Jag avskyr verkligen att inte orka, att inte kunna röra mig som jag ska. Det är nog det mest plågsamma.

Vad gör du en torsdag som denna??? Skriv några rader till sjuklingen så blir hon glad!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 51: Kul och Jul

Torsdag och dags för veckans höjning (Kul) respektive sänkning (Jul). Enligt mig är det inte svårare än så här:

Kul

• Älsklingen (som kommer varje dag för att ge mig en spruta! Det är kärlek, det!)
• Jag får sova på nätterna! (Det var några år sen…)
• Mamma-Kusinen B:s blåbär från Djurö! (De gör att jag får i mig nåt!)
• Tomten i Motala, Tant Raffa och Mamma-Kusinen B med man (Tack för paket och blommor!)
• Annas snälla mamma (som haltande hämtade ut och kom hit med ett paket på fyra kilo!)

Jul

• Svårt att andas (Har fått pröva på dödsångest.)
• Undersköterskan som slängde värmedynan på min mage (En del ska inte jobba inom vården, helt enkelt.)
• Vännen (?) som skrev att det är värre när unga människor drabbas av cancer än äldre (Det sved. Jag har fått mitt liv tillbaka, på sätt och vis…)
• Alla blåmärken här och var (Ser ut som en riktig junkie…)
• Ungen som kör stepp- och skrikskola varje morgon mellan sex och sju (Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Det är inte ens min unge!)

Livet är kort. Nu är det bättre.

Read Full Post »