Ja, det är sant som rubriken sammanfattar det:
I natt trodde jag att jag skulle dö
Jag fick väldigt svårt att andas på eftermiddagen och det blev inte bättre under kvällen. Dessutom fick jag väldigt, väldigt ont på vänster sida, vid revbenen.
Lungor och hjärta på väg att paja!
tänkte jag direkt.
Det var svårt att hitta en ställning som var bekväm att sitta eller ligga i. Ångestskapande bara det! Jag har aldrig haft dödsångest förut och till sist gick det över. När jag hade lagt mig i sängen tänkte jag
Om det är meningen att jag ska dö nu i natt så är det meningen, inget jag kan göra nåt åt.
Och tro det eller ej, jag somnade – OCH vaknade i morse!
Jag har fortfarande ont i vänster sida och jag har fortfarande svårt att andas, men det är lite bättre än igår kväll. Febern är nog borta också, för jag känner mig inte lika medtagen. Det jag har kommit fram till är att jag möjligen kan ha sträckt mig! Idiotiskt, men sant! Och fruktansvärt ont och ångestskapande, jag lovar!
Från sjukhuset fick jag med mig en blåspip som jag andas i då och då. Då känner jag att andningen blir lättare, att jag kan ta in mer syre. Mot den eventuella sträckningen kan jag inget göra, jag måste ju använda vissa delar av kroppen när jag reser mig etc.
Blåspipen är den där röda saken till höger i bild.
Det som slog mig var att det inte var ett dugg svårt att vara ensam mitt i allt detta. Jag hade på olika sätt talat om för ett antal personer att jag hade svårt att andas, att jag hade ont etc. Men eftersom ingen reagerade blev det inte upptrissat på nåt sätt utan jag insåg kort och gott att om jag skulle dö så skulle jag dö ensam.
Men ett tag till tänker jag kämpa på! Jag tänker försöka blunda för de ord vännen skrev igår om att det är värre när unga människor drabbas av cancer än äldre. Det tog jag som en direkt spark på mitt operationssår. Och jag blev både ledsen och arg, för även tanter på 50 år har rätt att leva. Faktiskt!
Man kan nämligen inte säga att det är värre när det drabbar en ung än en person som har levt i 50 år utan att 50-åringen känner sig riktigt jävla sårad. För även om jag mår skit just nu och trodde att jag skulle dö i natt har vissa saker och ting redan blivit så mycket bättre: till exempel att jag kan sova en hel natt utan att behöva rusa upp för att jag läcker nånstans ifrån. Det handlar om livskvalitet och överlevnad och att säga att det är värre när unga människor drabbas är som att ge oss äldre (!) rejäla sparkar där vi har som mest ont. För jag är inte färdig med mitt liv på länge än, var så säker på det.
I natt trodde jag att jag skulle dö. Men jag överlevde. Hade somliga varit med och bestämt om prioriteringar i vården hade jag väl blivit petad sparkad ur operationskön för min ålders skull (50 år). Vad är det för människosyn???
Jag har blivit av med ett monster på 13 centimeter i diameter – samt lite organ därtill. Jag är på väg att få ett helt nytt liv. Fast om jag skulle dö på vägen var detta i alla fall värt ett försök. Och när jag dör, då lovar jag att jag ska göra det ensam. Sorti. Ridå.
Livet är kort. Blanda inte äpplen och päron.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Suck . Något liknande fick jag höra då min pappa dog 69 år gammal. Att det var värre när en person på 30 dör . Vilken djefvla synsätt ! Och vilken fantastisk tröst. Not . JJag tycker att efter 50 så har man lika stor rätt at tleva .Titta på mig .Jag är 55 🙂
Kram
Fru Hatt, jag blev väldigt, väldigt ledsen. Jag kan förstå att man är orolig, men det ger en banne mig inte rätten att tala om vem som har mer rätt att leva än andra.
Kram!
Men så säger man väl inte …. vet hut !!!
kramen
Jag vill inte säga exakt i vilket sammanhang och så, men jag tog väldigt illa vid mig.
Kram!
Meh!! Vilket skitsnack! Det är väl värst för den som drabbas och anhöriga runt omkring, skitsamma vilken ålder. Det var väl det sämsta man kunde vräka ur sig till en nyopererad. Vet hut! Kan man inte säga nåt vettigt kan man lika gärna hålla käften! Så tycker jag. Gud, så arg jag blev nu!
Det var inte så roligt att läsa, nej, och även om det bottnar i oro för en ung person tog jag väldigt illa vid mig när jag läste att det är värre när en ung person drabbas.
Jag har levt i oro hur länge som helst, särskilt efter biopsin i oktober var jag ett nervvrak. Ovanpå det mina besvär.
Nej, det var som att få en spark direkt på operationsområdet! 😥
Var och en har förstås rätt till sin åsikt. Men det var dumt av mig att läsa både sms och bloggtext. (Fast hur skulle jag kunna veta innan jag hade läst?)
Det var otroligt dumt att skicka nåt sånt över huvudtaget till nån som är sjuk. Det blir säkert så att man blir inskränkt i tanken när något drabbar en och man tänker säkert inte hela vägen, så långt som till att man kan såra någon annan. Man tänker bara till sig själv och att man har det värre än någon annan.
Men personen skulle inte ha skickat iväg nåt alls. Så tycker jag faktiskt.
Och du skulle bara våga anklaga dig själv nu! För hur skulle du kunna veta?!
Gud, nu måste jag andas lite.
Nej det var väl inte det smartaste, så vi får skylla på ren tanklöshet blandad med oro. Men det spelar ingen roll egentligen, ont gjorde det.
Nu försöker jag ta nya tag. Andningen är besvärlig idag och jag behöver vara upprätt mer än jag orkar. Har släpat fram strykbrädan och stryker ett plagg då och då. Då står jag åtminstone och kan ta stöd av brädan om jag skulle bli svag.
Har du inget för andningen? Slemlösande eller vidgande eller nåt?
Är det astma du har?
Gör inte mer än du klarar av nu bara.
Orolig nu 😦
Nej det funkar inte, det är syresättningen som är kass. Jag får inte i mig tillräckligt med luft/syre. Jag har min blåspip och sen gäller det att jag inte ligger för mycket för då får jag svårt att andas.
Än lever Tofflan!
Usch, vad okänsligt! En riktigt dålig grej att säga, och tycka!! Hoppas att det känns lättare nu, blåspipen är en bra grej. Länge leve Tofflan, kram!
Det blev väldigt tufft att läsa de där raderna, ja. Man känner sig inte så mycket värd som 50-årig tant.
Blåspipen är suverän!
Kram!