Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 19 december, 2012

Igår kväll var det bara så fruktansvärt med andningen och så, men idag har det varit lite lättare. Jag är övertygad om att jag har sträckt mig på vänster sida. Muskler som aldrig har jobbat förut tycks få slita häcken av sig, så att säga. Klart det gör ont! I själva operationssåret har jag inte så mycket ont mer än att det stränar och fortfarande är ömt. Och det är ju inte så skönt att hosta och nysa, till exempel.

Fördelarna väger emellertid över! Att få sova hela nätterna är guld värt! Den som vet hur det är att vakna flera gånger per natt för att gå på toa vet precis hur det är. Det slipper jag nu. Jag är… fri! 

För att förbättra andningen har jag blåst i min pip idag. Dessutom har jag stått vid strykbrädan. Att stå är nämligen bra för då får lungorna i sig rejält med syre – om man andas, vill säga. Jag strök två plagg åt gången och kollapsade, strök två och kollapsade. Så där höll jag på till klockan 13.

Jag har legat i kökssoffan och glott på min fina adventsstjärna, jag har försökt hitta en bekväm viloställning på gästsängen och i fåtöljen. Ingetdera dög. Till sist fick det bli sängen på eftermiddagen, för då var jag så slut och hade så ont. Somnade och sov en timma.

adventsstjärna

Jag har legat och glott på adventsstjärnan i köket.


Frukosten blev sedvanlig
yoghurt med Djuröblåbär, middagen ett glas nyponsoppa, en knäckemacka och två crackers. Det är bättre att få i sig lite grann än ingenting alls.

Vid 16-tiden plingade ett blombud på. Jag fick en underbart djupröd julstjärna från Mamma-Kusinen B med man! Så gulligt!

julstjärna

En vacker julstjärna.


Jag har varit i förrådet
 (ligger utanför min ytterdörr, jag behöver inte gå ner för trappan) och klättrat rivit fram en ytterkruka. Hade inte så många fina, men nu tronar den vackra blomman på matsalsbordet i vardagsrummet.

Vid 17-tiden kom Fästmön som har jobbat lång dag idag, stackarn, ända från 7.30 – 16.30. Och sen har hon sprutpasset hos mig! Hon sticker riktigt bra, idag var det rumpan som fick känna av nålen. Låren är fulla av fula stickmärken, men snart är det över!

Anna

Anna, sticker som ett bi!


Anna tog med sig dagens post upp.
Det var tre julkort – från Irene, Kia och FEM och Antti. Sen hade Anna med sig ett i väskan från Elias O., handtextat och fint. Jag blev jätteglad!

Julkort

Dagens julkortsskörd. Kortet från Elias O. längst fram.


Jag har tragglat lite
i min bok på gång och kommit en bit på vägen. Men det verkar vara en evighetsbok. Eller rättare sagt är det väl jag som är seg och inte orkar läsa.

Laglöst land

En evighetsbok?


Det har bara blivit lite Wordfeud idag.
Jag fick starta om routern på förmiddagen för den hade hängt sig, men sen kom det trådlösa igång. Känns ju lite för svajigt än så länge för att säga upp linan…

I kväll ska jag glo på tredje och sista delen av Morden i Sandhamn: Säsong två. Jag hade så ont igår kväll så jag vet inte om jag kommer ihåg vad som hände. I kväll hoppas jag att jag kan fokusera bättre.

Vad har du gjort idag dårå??? Berätta nåt om världen utanför!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

När man går/sitter/ligger hemma så här som jag gör i skrivande stund är det inte svårt att se hemmets skavanker. Det är så mycket som skulle behövas göras här! Till exempel tapetseras om i alla rum utom köket. Och så är det det här med badrummet och duschrummet/toan som jag har drömt om så länge…

Jag har ett ganska stort badrum med badkar, handfat, tvättmaskin och ett par hyllor för handdukar och sånt. Vägg i vägg ligger duschrummet/toan där det finns dusch, toalett, handfat och en liten hylla. Min dröm har alltid varit att slå upp ett hål mellan de två rummen och ta bort ett handfat, så att man slipper gå ut och gå runt när man ska från det ena rummet till det andra.

Badkaret vill jag ha kvar liksom duschen. För ibland är det ju så att jag bara vill mysa i ett skumbad, andra gånger är det bråttom och jag vill snabbt och enkelt kunna spola av mig och tvätta håret.

Idag går mitt badrum i blått och duschrummet/toan i grå-vitt-svart. Jag skulle vilja ha grå-vitt-svart på båda ställena, med rött som dekorfärg. Inget jävla turkost eller så! Badkaret kan jag tänka mig att byta ut mot ett bubblande hörndito, men duschdelen ska vara kvar som den är – fast lite snyggare, förstås! Tänk att till exempel ha ”cigarrer” – kaveldun – som dekor…

kaveldun

Tänk att ha kaveldun som dekor på duschväggen…


Jaa, drömma kan man ju…
I alla fall när man sitter här hemma och glor och är sjukskriven… Tills vidare får jag nöja mig med mitt übersnigga duschdraperi i duschrummet, alltid något:

gul bil

Jag har en gul bil i duschrummet.


Och så får jag fortsätta
att gå runt när jag ska in i det ena eller andra rummet. Lite motion har ingen dött av. Tror jag…


Livet är kort.


Det här inlägget är sponsrat. Men mina drömmar är gratis.

Read Full Post »

Ja, det är sant som rubriken sammanfattar det:

I natt trodde jag att jag skulle dö

Jag fick väldigt svårt att andas på eftermiddagen och det blev inte bättre under kvällen. Dessutom fick jag väldigt, väldigt ont på vänster sida, vid revbenen.

Lungor och hjärta på väg att paja!

tänkte jag direkt.

Det var svårt att hitta en ställning som var bekväm att sitta eller ligga i. Ångestskapande bara det! Jag har aldrig haft dödsångest förut och till sist gick det över. När jag hade lagt mig i sängen tänkte jag

Om det är meningen att jag ska dö nu i natt så är det meningen, inget jag kan göra nåt åt.

Och tro det eller ej, jag somnade – OCH vaknade i morse!

Jag har fortfarande ont i vänster sida och jag har fortfarande svårt att andas, men det är lite bättre än igår kväll. Febern är nog borta också, för jag känner mig inte lika medtagen. Det jag har kommit fram till är att jag möjligen kan ha sträckt mig! Idiotiskt, men sant! Och fruktansvärt ont och ångestskapande, jag lovar!

Från sjukhuset fick jag med mig en blåspip som jag andas i då och då. Då känner jag att andningen blir lättare, att jag kan ta in mer syre. Mot den eventuella sträckningen kan jag inget göra, jag måste ju använda vissa delar av kroppen när jag reser mig etc.

TVtidning och blåspip

Blåspipen är den där röda saken till höger i bild.


Det som slog mig
var att det inte var ett dugg svårt att vara ensam mitt i allt detta. Jag hade på olika sätt talat om för ett antal personer att jag hade svårt att andas, att jag hade ont etc. Men eftersom ingen reagerade blev det inte upptrissat på nåt sätt utan jag insåg kort och gott att om jag skulle dö så skulle jag dö ensam.

Men ett tag till tänker jag kämpa på! Jag tänker försöka blunda för de ord vännen skrev igår om att det är värre när unga människor drabbas av cancer än äldre. Det tog jag som en direkt spark på mitt operationssår. Och jag blev både ledsen och arg, för även tanter på 50 år har rätt att leva. Faktiskt!

Man kan nämligen inte säga att det är värre när det drabbar en ung än en person som har levt i 50 år utan att 50-åringen känner sig riktigt jävla sårad. För även om jag mår skit just nu och trodde att jag skulle dö i natt har vissa saker och ting redan blivit så mycket bättre: till exempel att jag kan sova en hel natt utan att behöva rusa upp för att jag läcker nånstans ifrån. Det handlar om livskvalitet och överlevnad och att säga att det är värre när unga människor drabbas är som att ge oss äldre (!) rejäla sparkar där vi har som mest ont. För jag är inte färdig med mitt liv på länge än, var så säker på det.

I natt trodde jag att jag skulle dö. Men jag överlevde. Hade somliga varit med och bestämt om prioriteringar i vården hade jag väl blivit petad sparkad ur operationskön för min ålders skull (50 år). Vad är det för människosyn???

Jag har blivit av med ett monster på 13 centimeter i diameter – samt lite organ därtill. Jag är på väg att få ett helt nytt liv. Fast om jag skulle dö på vägen var detta i alla fall värt ett försök. Och när jag dör, då lovar jag att jag ska göra det ensam. Sorti. Ridå.


Livet är kort. Blanda inte äpplen och päron.

Read Full Post »