Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 17 december, 2012

I kväll visade TV4 första delen av tre av den andra säsongen Morden i Sandhamn. En TV-serie som är baserad på Viveca Stens böcker. Säsong två är en filmatisering av den andra boken i Sandhamns-serien, I den innersta kretsen.

Nora o Henrik

Nora och Henrik Linde. (Bilden är lånad från TV4:s hemsida.)


Makarna Linde,
som ska skiljas, har gäster hemma i huset på Sandhamn. Det är final i seglingstävlingen Gotland runt. Noras man Henrik är med på båten som går segrande över målstrecket. När segern ska firas med champagne avfyras två skott. Det ena träffar champagneflaskan, det andra båtens kapten.

Det är märkligt att sitta och frysa iklädd flera lager kläder, morgonrock och en pläd och samtidigt titta på en seglingstävling. Men det funkar!

Jag gillar Viveca Stens böcker. Jag tycker att de är spännande och jag gillar personskildringarna. Flera av karaktärerna i böckerna görs väldigt bra av skådespelarna på TV, dessutom.

I det här första avsnittet händer emellertid inte så mycket mer än att kaptenen skjuts och Henrik förnekar för sin fru att de ska skiljas. Lite halvsegt, alltså. Så det blir medelbetyg. Del två kommer i morgon, vi får se om den hjälper upp mitt omdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Min älskade fåtölj! Jag visste att det var 6 000 väl spendarade kronor när jag inhandlade den hösten 2008! I vanliga fall är den underbar, som nyopererad Toffla tycker jag att den är en ren mirakelmöbel. Jag kommer lätt i och ur den och jag låg bekvämt igår kväll, med fotstödet utfällt, och såg på TV.

favoritfåtöljen

Så här såg den ut 2010 och så här ser den fortfarande ut.


Sängen var nåt jag bävade för.
Den är låg och mjuk. Men jag kom både i och ur den ganska lätt. Har pallrat upp med kudde under knäna och kudde på ena sidan. Jag ligger på rygg tills jag vaknar av att det gör ont. Då drar jag mig på sidan, motar med knäkudden – och så somnar jag om! Och du… att sova i sin egen säng är nånting verkligen underskattat…

Före klockan åtta i morse hade jag herrbesök i sovrummet. Två trevliga killar från Elitfönster kom för att försöka fixa den trasiga persiennen i vädringsfönstret i sovrummet, ett av de nya fönster jag fick inmonterade i september. Tyvärr lyckades de inte, så nu är ett nytt vädringsfönster beställt. Leverans: nån gång mitten – slutet av januari.

Allting tar sån tid. Vad jag än gör måste jag vila efteråt minst dubbelt så länge. Det är frustrerande och irriterande, men bra tålamodsträning. Jag har inte särskilt ont, bara lite och det är jag väldigt glad över eftersom jag inte har nån sorts smärtlindring alls efter sjukhusvistelsen. Det är mitt eget val och har med flera saker att göra, inte enbart tjurskallighet. Så nej tack, inga goda råd om smärtlindring – jag behöver ingen smärtlindring just nu.

Jag har tvättat mig hundra gånger, men rester från EKG-lappar och operationstejp sitter som berget. Upptäcker varje dag nya blåmärken. Det värsta har jag nog översidan av högerhanden, en bula som är brungrön just nu och som är ganska öm.

Blåmärke på handen

Aj aj på handen. Men den jävla Ajfånen visar bara hur rynkig min hand är. Blåmärket/bulan är rätt läbbig i verkligheten.


Min dag
har jag tillbringat i kökssoffan. Där kan jag både sitta och ligga och den är skonsamt hård mot ryggen. Men tyvärr har jag svårt att resa mig från liggande till sittande. Du må tro att jag får fina magmuskler!

Fästmön kom hit på eftermiddagen. Det var gott att ses igen. Och jag tror att hon blev nöjd med att upptäcka att jag blivit betydligt mer rörlig sen sist vi sågs. Då, när jag var ett ämligt, ynkligt vårdpaket som inte kunde resa mig från sängen i sittställning utan två personers hjälp. Anna hängde en maskin tvätt som jag hade kört och sen gav hon mig min spruta. Hon stack så fint, så fint. Det sved bara lite.

Halv fyra kom Annas mamma och hämtade henne. De två var så snälla och hämtade ett gigantiskt paket till mig från Bokus. Ett paket som anlänt när jag var inlagd och som jag var rädd skulle skickas tillbaka om det inte hämtades ut inom en viss tid. Anna postade också mitt sjukintyg till jobbet innan hennes mamma skjutsade henne till jobbet. (Kom just på att institution 1 var och åt julbord idag… Själv har jag ätit en macka, lite yoghurt och druckit ett glas mjölk. Men jag är inte sugen på nåt. Inte ens julbord.) Och sen kom Annas snälla mamma hem till mig med det jättestora paketet!

Bokuspaket

Ett jättestort paket från Bokus hade kommit till mig när jag var inlagd.


Tänk, ett paket som vägde
nästan fyra kilo – och inte en pryl i det var till mig själv! Hum hum, somliga har visst varit snälla, medan andra har varit elaka.

nästan fyra kilo tungt paket

Nästan fyra kilo – och inte ett gram var till mig själv!


Jag ringde mamma
när jag hade vilat mig från att betrakta paketet. Sen öppnade jag paketet. I kväll har jag slagit in tre (3) julklappar. Jag grinade när jag inte hade krafter nog att få snörena krusiga, men jag gav fan inte upp. Resten slår jag in en annan dag. Det är ju inte julafton än.

Nu ska jag hälla ner mig i min fåtölj. Jag har njutit av mitt trådlösa bredband hela dan. Leksaksdatorn har varit med mig i köket och när jag inte har orkat sitta upp har jag kunnat surfa på Ajfånen. Den julklappen till mig själv är nog Årets julklapp om jag får välja!

Det har gått en dag på vägen tillbaka. Det är många dagar kvar. Men jag är på banan igen, var så säker.

Vad har du gjort idag då??? 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här inlägget skulle handla om många och mycket. Men det som avses är filmen Odjuret, baserad på boken med samma namn av författarduon Roslund & Hellström, som gick på SvT 1 igår kväll.

odjuret

Föräldrarna. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Den här filmen
handlar väl om det som är alla föräldrars mardröm: en liten flicka rövas bort från dagis och hittas mördad och våldtagen. Mördaren har nyligen rymt under en fångtransport. Den förtvivlade pappan tar saken i egna händer. Polisen får i stället för att jaga en pedofil ta hand om en pappa som anklagas för mord.

Jag har gillat de flesta av Roslund & Hellströms böcker. Odjuret är den första i serien böcker om den synnerligen specielle polisen Ewert Grens och en av de bästa böckerna. Det jag gillar mest är egentligen inte böckernas brutaliteter utan att de känns så realiastiska – framför allt människoskildringarna och skildringarna inne ifrån fängelset. (En av författarna är före detta kriminell.)

Därför blir jag… inte förbannad men ganska mållös när man sabbar detta genom att sätta in Peter DallePETER DALLE! – som Ewert Grens. Hur i h-e tänkte man där??? (Man tänkte inte alls.) Nej, porträttet av den kufiska Grens-polisen känns allt annat än äkta! Däremot gör Ola Rapace och Philomène Grandin utmärkta rollprestationer som de förkrossade föräldrarna. Ola Rapace är lysande.

Tyvärr räcker det inte att två av filmens alla skådespelarna gör ett bra jobb. Den här filmen når bara upp till medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Men är det verkligen OK att ta lagen i egna händer?

Read Full Post »

Snart är den här, julen. För mig blir det en annorlunda jul i år, men jag är nöjd med tillvaron, jag lovar. Som vanligt är jag emellertid nyfiken på dina åsikter. Den här veckan undrar jag hur DU ska fira jul.

Det här inlägget kan du inte kommentera. Lämna i stället dina kommentarer direkt i omröstningen!

Stort TACK på förhand för ditt klick!


Livet är kort. Alldeles för kort, för en del.

Read Full Post »

Den gångna veckan har inneburit en och annan förlust för mig. Stalkern, däremot, håller sig envist fast och ger inte upp. Nu har det snart gått tre år och beteendet är väl sjukare än nånsin. Tofflan undrade om stalkern skulle outas.

Så här fördelade sig de 35 inkomna svaren:

60 procent (21 personer) svarade: Ja, det tycker jag! Det blir ett sätt att varna andra för personen. 

31, 43 procent (elva personer) svarade: Jag vet inte. Det kan få effekt, men det kan också förvärra situationen. 

8,57 procent (tre personer) svarade: Nej, det gör bara saker och ting värre.

C kommenterade:

Absolut!!! Varna andra kan väl vara bra MEN mest för att markera att du har fått nog. Varför ska någon som gör ont skyddas av anonymiteten och, ännu värre, av den person som far illa av det?? Du har inte bett om den ”uppmärksamheten” och har all rätt att tala om hur läget är. Tyvärr är det ofta så att de som för ont med sig och inte själva har några spärrar förlitar sig på att den/de de utsätter för skit ´”är för goda” för att avslöja dem./ C

Inqa kommenterade:

Tveklöst ja!
Om man har ett sånt behov av att fortsätta göra livet surt för dig år efter år måste det vara något som saknas hos vederbörande person.
Om du som stalkar Tofflan läser detta: skaffa dig ett liv och sluta parasitera på andras!!! Jag vet inget om dig, men det passar mig bra.

Cattis kommenterade:

För ovanlighetens skull fegade jag mitt svar, alternativ tre alltså. Egentligen vill jag svara JA, skäm ut den som jävlas med dig. Låt andra få veta vem det är osv – men det är alltid svårt att svara ”rätt” i någon annans situation. Får bli trean.

Jontas kommenterade:

Nej. Det gagnar dig inte. Jag hade gjort följande: 1) Skriv inte ett ord om stalkern på nätet, inte ens att du har en stalker. 2) Outa stalkern till vänner via mejl.
Min erfarenhet: En stalker släpper aldrig taget utan är konstant nyfiken och vill visa sin närvaro. Så fort en antydan skrivs om stalkern så är det att ge näring åt elden. Genom att varna vänner i lönndom blir stalkern osäker på vem som ska bli nästa objekt att fästa sig vid. Min stalker började förfölja några av mina vänner som då kunde bita ifrån när stalkern dök upp hos dem. Och det går heller inte att resonera med en stalker. Men outar man en stalker så trissar man upp ett krig där ingen kan vinna. För folk på nätet blir tveksamma på vem som har rätt och det skadar relationer.


Så vad gör jag då??? Jo, den som vill veta namnet på min stalker kan mejla mig på tofflan (snabel-a)home.se så ska jag berätta!

Stort TACK till dig som klickade ett svar och extra tack till dig som kommenterade! Jag hoppas du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar!


Livet är kort. Stalkare borde skaffa sig egna liv i stället för att parasitera på mitt.

Read Full Post »

Det är… konstigt, men jag är inte förvånad. Dem man trodde skulle bry sig mest, bryr sig minst. Andra har brytt sig mycket, mycket mer än man skulle ha kunnat föreställa sig. Och en del människor, som bara möter en passant, gör tydliga avtryck av sin medmänsklighet på en.

Som Helen, en av mina rumskompisar på sjukhuset. Vi delade en natt tillsammans. När jag kom tillbaka från operationen låg den här lappen på mitt bord – och en flaska Loka:

Handtextad lapp från Helen

Medmänsklighet!


Helene, om du läser det här
kan du vara stolt över att du är den du är! Några handskrivna ord och en flaska vatten räckte långt!!! Och din fina svärfar, han som åtminstone utåt sett gav intrycket av att vara mjuk, varm och generös, skulle vara stolt över dig!

Och så lilla I, som har en sjuk humor som alltid får mig att skratta. Först idag orkade jag kolla Youtube-klippet du sände på operationsdagen. Det var så jäkla roligt att jag nästan skrattade upp operationssåret!!! TACK!


Livet är kort. Medmänsklighet och skratt är inte fel.

Read Full Post »