I samlad tropp ner till narkosläkaren, som ett gäng debila. En får sin op uppskjuten och tvingas fira jul här. Underbara Vård-Sverige.
Buskig utsikt hos narkosläkaren.
Jag satte upp foten, för dagen iklädd oturs-strumpa. Väntade och väntade och väntade. Hade blivit bortglömd.
Oturs-strumporna ska snart bytas till läckrare saker…
Narkosläkaren pratade inte svenska. Ok, min engelska är hyfsad, men vissa medicinska termer har jag inte. Hört talas om tolk???
Har blivit tvättad på ett fobiskt ställe – och överlevde. Kvällens nästa prövning har med output att göra. Jag bävar…
Ingen bild!!!
Restaurangen serverar trist mat, den första fasta födan på några dar. Blir intressant att se vad som händer…
Det som har hänt hittills är att magen morrar.
En bra sak i alla fall: de har fin konst här! Kitty Lindsten på affisch! Kunde gott köpa ett par av Kittys tavlor också, såna som man verkligen blir glad av!
En affisch man blir glad av.
Livet är kort. Jag lever. En dag till.
Lycka till imorgon, det kommer att gå bra! Adjö aliens!
Styrkisar!
Du är snäll du, Rippe! Jag ligger där jag ligger och att rymma är inte att tänka på…
Kram!!
Rymma? Tillbaka till aliens-världen? Nono!
Man får inte lämna avdelningen, har de sagt! Uj uj uj…
Stanna vackert där du är nu! Har du fått veta vilken tid op sker? Så man kan binda fast tummarna i upprätt läge…
Kram!
Den som opereras först gör det kl 8, men jag vet inte var i turordningen jag står.
Kram!
Kul att du kan blogga även från sjukhussängen! Jag kommer att kolla ofta efter nästa livstecken. För det är klart att detta kommer att gå bra! K. hälsar. Roligt med affischen förresten!
Tills i morgon orkar jag nog. Men i morgon blir det nog inget skrivet…
Jättekul med affischen men de kunde gott köpa några uppiggande tavlor i stället!