Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 10 december, 2012

Man kan väl säga att jag inte är riktigt OK… Inte nån överraskning för somliga, kanske. Men det var så konstigt i morse, jag frös om ena handen trots att jag hade handskar på mig. När jag skulle åka hem upptäckte jag att jag blandat vinterhandskarna (för rätt så kallt) med hösthandskarna (för lite kyligt), typ…

omaka handskar

En vinterhandske och en hösthandske.


Ja, ja, jag fick ett gott skratt
för mig själv på vägen hem. Tur att ingen såg mig…

Grejen är att jag har gjort nåt liknande förut, fast med fotbeklädnader för inomhusbruk. Det kändes inte riktigt… bekvämt och bra…

Fel-Tofflan

Eh..?


Livet är kort. Att skratta åt sig själv ibland är gott.

Read Full Post »

Ibland vill man ju faktiskt inte vara ensam, även om man är på jobbet. Dagens tips hittade jag utanför ett kontor. Jag tycker att du som känner dig ensam ska ta det till dig. Och tänk på att du kan känna dig mindre ensam och dessutom få betalt för det !

Är du ensamskylt

Gör saker på arbetstid!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag läste jag en tänkvärd krönika i Proffice nyhetsbrev Dagens Möjligheter, med rubriken Skilj på person och prestation. Det är Elaine Breske Hirscher som skriver om hur viktigt det är att respektera andras åsikter, men också vikten av att hantera en konflikt under uppsegling privat, med den det berör.

Elaine Breske Hirscher menar att det ibland kan vara svårt att respektera andras rätt till åsikter. Vr och en har rätt till sin åsikt och det går ju faktiskt inte att säga till nån med avvikande åsikt att den har fel. Personen har helt enkelt en annan åsikt än man själv. Att komma överens om att man tycker olika i en fråga är inte alltid så lätt. Ofta blir det personangrepp i stället för att man diskuterar sakfrågan. I stället för att tala MED varandra talar man OM varandra – och då hamnar man kanske nånstans mitt emellan två sanningar, enligt Elaine Breske Hirscher.

Men i en konflikt är det viktigt att komma ihåg att skilja på person och prestation. Och dessutom, enligt Elaine Breske Hirscher:

[…] inse att konflikten är en gemensam konflikt att lösa och den skall i första hand alltid lösas av de som är inblandade i konflikten. […]

Sen kommer det riktigt väsentliga, enligt mig (du kanske är av en annan åsikt?), i Elaine Breske Hirschers krönika:

[…] Den som först börjar blanda in andra genom att gå runt och pådyvla sin sanning till andra bidrar tyvärr bara till att fördjupa konflikten samtidigt som hon eller han förringar sig själv. Det säger alltid mer om den som far med osanning än den som osanningen handlar om. Lätt att glömma bort i sin iver att skaffa sig medhåll. Tyvärr är det ett effektivt sätt att skapa än större konflikter som blir allt svårare att lösa, även om det går. […]

Vidare menar Elaine Breske Hirscher att

[…] Om du reagerar extremt dramatiskt beror det oftast på att motparten förmedlar sanningar som du känner med dig är sanna men som du har svårt att erkänna för sanna och i stället för att erkänna att det faktiskt är så, att det ligger något i det som sägs, slår du bakut och blir aggressiv, hotfull och döv för vad som faktiskt sägs och målar upp en fantasibild av verkligheten som till viss del är sann men som till stor del är falsk. […]

Oj oj, nu blev det mycket att tänka på här… Jag kan känna att jag slår bakut när jag upplever mig trängd. Ibland försöker jag ta reda på att jag verkligen har uppfattat saker och ting på korrekt sätt och mina frågor har då upplevts av somliga som sårande. I själva verket handlar det om att jag är trög.

Sen delar jag inte helt och hållet Elaine Breske Hirschers åsikt att man blir aggressiv och hotfull när man inser att motparens sanningar är sanna. Däremot vet jag att jag kan upplevas som påstridig och grinig när jag inte lyckas förmedla det jag menar, när mottagaren inte uppfattar min information/åsikt korrekt. Det omvända, alltså. Sånt är ju generellt sett ganska frustrerande, tycker jag!

Jag vet att en del personer ibland känner sig utpekade av mig här på bloggen. Först och främst har jag inte för vana att hänga ut nån – längre. Det gjorde jag på sätt och vis först, när jag började blogga, även om jag aldrig angav några namn. Det jag egentligen gör är att jag samlar ett antal intryck och sen skriver jag om det här, ofta generellt. Det blir ett sätt att ventilera mina egna tankar och funderingar utan att nån pekas ut. Det kan ju vara flera personer som har avvikande åsikter än jag i en fråga, eller flera personer vars agerande jag inte riktigt begriper eller uppskattar. Men jag jobbar ständigt på att bli bättre att prata med berörd person, inte kontakta en tredje person. Då kan man i alla fall komma fram till att vi har olika åsikter i en fråga… Därmed inte sagt att konflikter och hantering av olika åsikter är nånting lätt…

Vad har du för åsikter om olika åsikter och konflikthantering???


Livet är kort. Det är definitivt inte lätt.

Read Full Post »

Idag är det sista arbetsdagen på ett tag för mig på institution 2, i morgon för institution 1. Jag har ägnat hela förmiddagen åt att avboka, styra om och trixa och fixa inför en sjukskrivning som jag inte vet hur lång den blir. Inte heller är min anställning förlängd formellt sett. Jag låg och grubblade på det fram på småtimmarna, så jag jagade ifatt en personalmänniska som var riktigt bra att prata med. En sån där av den gamla stammen. Östgöte, dessutom, och bara det… Nu kollas allting upp, för det är sagt att jag ska vara kvar till dem 31 mars.

Jag har sjukanmält mig från onsdag i systemet och lämnat slutdatum öppet Det känns lite… läskigt. Tänk om jag inte kommer tillbaka så att jag kan fylla i det… Jaa, det är såna orostankar som far genom huvudet också. Det är så märkligt. För ett år sen ville jag inte leva – och nu vill jag inget hellre! Det var ett par saker som förändrade mitt sätt att tänka. Dels var det några personer som inte bara snackade utan som gjorde nånting konkret: det var vännen K, som inte lät mig vara ifred, det var kollegan L, som pratade med en av mina dåvarande chefer som ordnade en förlängning av mitt vikariat och det var Den Mest Älskade – som jag ju faktiskt inte vill lämna! Inte än, i alla fall! Och sen var det mötet med Annika Östberg och orden hon skrev i min bok:

Livet är en gåva!

Och eftersom livet verkligen är en gåva bör jag förvalta gåvan väl och inte förstöra den. Dessa människor och dessa ord har hjälpt mig vidare. Nu sitter jag här och det är snart jul igen.

Eklöv

Livet finns i lövet även om det inte ser så ut på bilden.


Jag har skrivit ett frånvaromeddelande
som går till alla som mejlar mig och jag har pratat med växeln om att stoppa alla mina telefonsamtal tills vidare. I frånvaromeddelandet till mejlarna var jag tvungen att ange ett slutdatum, men jag skrev också några rader om att det är osäkert när jag kommer tillbaka.

Det är så märkligt att anmäla sig frånvarande för en tid man inte vet när den upphör, bara när den börjar. Jag blir inte så glad åt dessa sysslor, så det är skönt att veta att Anna finns hemma när jag kommer hem. Eller i alla fall i kväll – jag tror att det var julklappsinköp på agendan idag.

Jag har avbokat fakultetsdagen på onsdag. Den börjar efter lunch, men då är jag redan inlagd och har samtal med narkosläkare, kirurg och sköterskor om vad som komma skall. Anna följer med mig upp till sjukhuset och stannar så länge hon kan (hon börjar jobba klockan 16 på onsdag). Jag har avbokat jullunchen med institution 2 och ska avboka den med institution 1. Det känns som om mitt arbetsliv, inte bara mitt liv, stannar upp helt. Hämtar andan, håller den, darrar i osäkerhet och vånda…

Jag avbokade en lunch i fredags och jag har avbokat en lunch idag. Det är som att jag inte orkar träffa människor öga mot öga, inte heller prata med nån i telefon, eller så. Skäms jag? Njae, jag är nog rädd – och jag är rädd att visa min rädsla. Och så har jag ingen aptit, faktiskt! Igår kväll skulle jag göra en förmiddagsmacka till idag, men brödet var mögligt. Jag överlever det. Jag har tagit en mugg cappuccino och tackar dig som har hållit mig sällskap i inlägget ända till punkt.


Livet är kort.

Read Full Post »