Det är den andra advent idag. Jag går på nån sorts reservkraft, det känner jag helt klart, men jag är envis som fan och idag ska jag verkligen försöka få gjort det jag tänkt. Vad har jag tänkt, då?
- Gårdagens två maskiner tvätt ska vikas och stoppas undan eller läggas/hängas i strykhög. Fixat!
- En jädra massa soppåsar måste ut i soprummet.
Halvfixat!Fixat! (Det ligger en jädra massa soppåsar i hallen.) - En låda med julprylar ska tas in från förrådet – IFALL jag får lust att pynta. Fixat! Lådan är inburen och står på golvet i arbetsrummet.
- Ett matförråd måste inhandlas så att jag har nåt att äta när jag kommer hem från sjukhuset samt över jul. För hem ska jag, fort som fan. Men handla lär jag inte kunna på ett tag sen.
Inte fixat ännu!Fixat! - Idag är det Anna-Panna-dagen och det ska firas lite eftersom det blir så dåligt med julklappar idag.
Fixas i samband med handlingen ovan!Fixat!
Som sagt, jag går på reserven, men än så länge går jag. Sen lär jag bli liggande ett tag även om jag måste försöka strutta omkring lite. Jag ser fram emot att ligga ensam och må dåligt. Då har man bara sig själv att bry sig om. Då kan man fokusera på sig själv och sin läkning. När jag är sjuk brukar jag mest sova. Sömn är en underskattad läkningsprocess!
Sömn är underskattat!
Det finns vänner som gärna vill hjälpa och det är jag tacksam för. Men just nu orkar jag inte med människor, inte ens vänner. Jag orkar inte med besök och jag orkar inte med telefonsamtal. Telefonerna reserveras för familjen och familjen enbart ett tag framöver. Däremot blir jag glad för kommentarer här på bloggen, även om jag kanske inte svarar omedelbums – jag vet ju inte hur jag orkar sitta vid nån dator framöver.
Min blogg är i mångt och mycket ett andningshål. Jag skriver av mig tankar och känslor, om bra saker och dåliga saker i mitt liv. För det mesta är det bara just så. Jag skriver av mig. Jag har svårt att ta råd från människor som inte har hela bilden. Och hela bilden är det INGEN som har som bara läser min blogg! Glöm inte bort att bloggen ger vissa delar av mitt liv, men långt ifrån alla.
Många vänner säger att de vill hjälpa. Av erfarenhet vet jag, att när det kommer ner till hjälpdags är det kanske möjligen en som har tid, kan eller vill. Men låt mig då få be om hjälp när jag behöver! Jag vill inte bli ett vårdpaket än så länge, jag vill klara mig själv så länge jag kan! Och Fästmön finns här vid min sida alltid, även om det inte jämt är rent fysiskt. Hon är emellertid bara ett telefonsamtal bort och hon skulle inte tveka en sekund att rycka ut om jag behöver hjälp.
Jag är inte rädd för att ligga sjuk och vara ensam – jag tycker att det ska bli skönt! Det kan kännas lite läskigt om jag får fruktansvärt ont eller andra besvär, men gissningsvis får jag ett telefonnummer att ringa om jag behöver medicinsk hjälp. I annat fall ringer jag väl 112. Telefonerna lär finnas i min närhet.
Så ta inte illa upp om jag inte känner mig särskilt social just nu. Det är mitt sätt att hantera sjukdomen och mitt sätt att fokusera på läkningen framöver. Jag känner mig själv och vet hur jag fungerar. Men jag uppskattar verkligen allas omtanke, verkligen! Tro inte för ett ögonblick att jag inte gör det! TACK!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Önskar dej varmt lycka till inför operationen. Det kommer att gå bra 🙂
Laila
Det var snällt av dig, Laila! Sjukhuset är känt för att ge folk sepsis vid operationer, så jag är inte särskilt bekväm med att opereras där. Men jag har inget val.
Kram!
Jag kan förstå din oro, din önskan att det ska bli av… jag opererades för två månader sedan efter år av väntan… men den stora skillnaden är att jag inte var sjuk och hade ont så den biten kan jag inte ens försöka sätta mig in i. Det svåraste för mig var inte smärtan efter utan känslan av att vara hjälplös och behövande när det alltid annars har varit tvärtom. För mig blev det en lärdom i att jag måste våga ta emot… Något jag ABSOLUT förstår är att du vill be om hjälp när du behöver det och att du vill vara själv när du mår dåligt. En gång i ett främmande land långt bort flyttade nästan ett helt kvarter in till mig när jag hade fått ”låt mig få bo på toaletten resten av mitt liv-sjukan” och efter varje gång jag kom ut (var 5:e minut) så frågade de om mängd och konsistens. 😀
Nu har jag ”babblat” alldeles för mycket, jag ville egentligen bara önska stort Lycka Till!! Vi känner inte varandra och jag vet inte ens en tiondel men jag kommer att tänka på dig ❤ Kram C
Caroline, just den känslan, att vara hjälplös är jobbig och det är hjälplösheten jag fruktar. Det är därför jag vill klara mig själv så länge jag kan.
Så skönt att du förstår det där med att man vill vara för sig själv när man mår dåligt! Jag vill varken att familj eller vänner ska se mig i det skick jag misstänks hamna i efter op, det räcker med vad jag har visat hittills.
Tack för tankar och inkännande ord! Och kram – även om vi inte känner varandra!
Det är bra att du säger hur du vill ha det, det kommer att gå bra … det vet jag !! kram på dig !
Jag är glad för omtanken, men jag har min integritet också, tro det eller ej… 😉
Kram!!
Det kan lätt bli för mycket av ”välvilja” och om man vill vara ifred, vilket många faktiskt vill efter en operation.
Bra om du ber om hjälp när/om du behöver det, men det gäller att säga till också..
Allt kommer att bli bra!
Ha dé!/Kram
Jo, det är lite svårt att värja sig mot alla som vill vara snälla när jag bara vill vara ifred….
Jag ber om hjälp, men jag vill klara mig så mycket jag kan på egen hand.
Kram!
Ja, så är det, man vill klara sig själv och vara ifred, jag vet det från tiden jag var sjuk, och nu senast halvt handikappad. Men det kändes ändå tryggt att veta att det fanns hjälp att få ifall det skulle behövas. Du vet var jag finns.
Många styrkekramar!
Ja du om nån förstår, Rippe! Tack för det och tack för att du finns!
Kram!
Jag är likadan .Vill sjuka ifred( som en ynkig hund ) eftersom jag alltid känner att man måste vara så treeeeeeeeeeeevliiiiiiiiiiiiiiiiig hela tiden.Är man sjuk så orkar man inte vara trevlig ens mot sig själv. Så läs, sov och framför allt ät choklad !!
Men sis dra dig inte för att ringa om jag kan göra något för dig .Typ laga mat, steppa , sjunga Marseljäsen på franska , läsa högt , sjunga en rysk folkvisa, diska, dammsuga mm.
Kram !
Skönt att en till förstår! Och ja, jag ringer om det är nåt, det vet du!
Kram och tack!!!
Gå i ide så länge du behöver Tofflan, mår man inte bra ska man tamejtusan få göra det ifred så länge man vill och behöver. Skickar styrketankar din väg, har bestämt att de räknas trots att jag bara är en glad läsare av din blogg.
Tack för styrketankar! I ide kan jag inte gå förrän EFTER torsdag eller när jag har fått komma hem, men då jäklar ska jag ”sova”…
Du är inte så bara, du Cattis!
Förstår dig precis. När man inte mår hundra vill jag också bara krypa in och dra täcket över huvudet. Men sen är det ju skönt att ha fästmön så som du har, så att man vet att det finns någon som kan komma så fort det behövs.
Jag brukar också använda sömn som läkeprocess och jag älskar att sova, det är så otroligt skönt. Drömma lite skojiga saker och ligga under det varma täcket.
Hoppas hoppas att du blir bättre snabbt sedan när du får komma hem, det tär ju lite på en att må dåligt.
Jo sån är jag också. Tyvärr kan ju Anna inte komma och vara med mig närhelst jag vill, hon har ju arbete och familj att sköta också, men jag vet att hon kommer om hon kan. Och det är väldigt skönt att ha henne hos mig de här dagarna före inläggningen!
Förstår precis hur du menar, jag är likadan – vill också vara ifred om jag mår skit. Men det är alltid gott att veta att det finns folk att höra av sig till OM man skulle vilja.
Så här har du en till som du kan hojta på om det är något du skulle vilja ha hjälp med! Håller tummarna och tänker på dig!
Tack snälla Agneta!