För att testa hälen i kombo med nya skolinläggen samt visa hur jävla envis jag är, trotsade jag skitvädret och tågade mot Thaistället på lunchen. Medvind dit, motvind hem. Jag var lika röd i fejan som locket på min smörgåsburk…
Min smörgåsburk.
Tofflan den 5 december 2012.
Jag är emellertid fulare än min smörgåsburk och ansiktsfärgen syns inte ordentligt på bilden ovan eftersom jag knäppte på mig själv.
Fast ful får man vara, men inte dum!
– det har min mamma alltid sagt. Och jag är stolt över att jag orkade gå, jag är glad att jag klarade att gå och jag tyckte att promenaden var frisk. (Andra skulle kalla mig dumdristig och säga att det inte var nån som helst njutning med promenaden.) Tofflan 1 – Hälen 0!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Jag förstår inte varför du så ofta skriver att du är ful! Jag tycker att du är vacker men du är rätt duktig på att gör mindre snygga och klädsamma grimaser.
Kram!
Vacker? Jag? Ha ha ha, ska jag boka akuttid hos optikern åt dig? Det finns inget vackert i mitt utseende. Jag har varit väldigt stolt över mitt hår, emellertid, men på grund av det skit jag har i kroppen har håret sett bättre dagar…
Pappa lärde mig!
Fast jaa, jag är skitbra på att göra grimaser!
Kram!
Det ska naturligtvis stå …..och mindre klädsamma….också!
He he ha, vem vet, grimaserna kanske är klädsamma jämfört med originalet?! 😉