Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 27 november, 2012

Världens äldsta dator, sägs det, används åter. Witch, som den kallas (knappast medlem i Mensa…), användes under åren 1951 – 57 för beräkningar som hade med atomforskning att göra. Efter detta skötte Wolverhamptons universitet om Witch, eller Harwelldatorn, som är dess mer korrekta namn, till 1973. Då hamnade Witch på ett museum och sen glömdes den bort. År 2009 hittades den i ett förråd.

Hur funkar den då? Tja, den är ju inte så värst vidare snabb, för att multiplicera två tal kan ta upp till tio sekunder. Men så kanske det blir när man använder elektronrör som minnen, beräknar med reläer och visar upp resultaten på en teleprinter…

Den som vill titta på den här kolossen kan bege sig till National Museum of Computing. Eller kika på Youtubefilmen nedan.


Livet är kort. Men förr var det inte slit och släng, minsann…

Read Full Post »

I helgen blev det klart vilka kriminalromaner som prisas i år av Svenska Deckarakademin. Det var några väldigt intressanta titlar bland de nominerade, men bara två som kunde vinna!

Bästa svenska kriminalroman blev

och det var en av mina favoriter!

Bästa, till svenska översatta kriminalroman blev:

Det blev alltså ingen islänning utan Peter Robinson som vann bland de utländska författarna. Och han skriver bra och spännande böcker!

Svenska Deckarakademin delade också ut lite fler priser, läs mer här!

Igår var det lite gala när Augustpriset skulle delas ut! Även där var det flera intressanta och bra titlar bland de nominerade, men bara en som kunde vinna i varje klass. Och dessa vann:

Årets svenska skönlitterära bok:

Årets svenska fackbok:

Årets svenska barn- och ungdomsbok:

Lilla Augustpriset:

  • Route 66 av Ulrika Nettelblad, f. 1992, Umeå

I år var det ovanligt bra vinnare, tycker jag! Flera av böckerna är jag helt klart sugen på att läsa!

Stort GRATTIS till vinnarna!


Livet är kort.

Read Full Post »

Nehej du! Jag kunde inte få ner en endast bit mat till igår efter den förskräckliga förskräckligt stora portionen lunch! Så jag köpte med mig en mer normal portion från ett annat ställe hem till Fästmön som ju behövde middag. Medan hon åt höll jag henne sällskap med lite julpyssel.

Ja, jag ska ju inte fira nån jävla jul i år, helst, men jag hade jag inhandlat nya lampsladdar till mina mässingsstjärnor i söndags. Jag satte mig därför vid köksbordet för att montera dem. Eftersom stjärnorna har lite olika ålder – den ena är i min ålder, den andra typ fem år – fick jag arrangera sladdarna lite olika, med ståltråd och lite annat. Jag svor ve och förbannelse över ståltråden, som jag inte hittade i min röriga välfyllda verktygslåda. Till sist blev jag i alla fall klar och jag hade kommit ihåg att sätta i glödlampor innan jag tillslöt stjärnorna. Tänkte att det var bäst att prova. Och det var det! Bara den ena lyste! Efter ytterligare mickling med stjärnan som vägrade lysa och test med tre andra glödlampor insåg jag att det var fel på sladden jag inhandlad på Clas Ohlson (skittråkig webbplats hos Stormarknaden!). Jeansen slängdes på och jag åkte iväg för att byta den. Det tog sin lilla stund. Två (2) unga killar skulle prova sladden på olika sätt och vis, bara för att komma fram till samma slutsats som jag: den fungerade inte. En enda likadan sladd fanns kvar i butiken – och den tog jag. För säkerhets skull fick de testa den innan jag åkte hem… Tror du att lampan lyste? Nej! Men då provades en annan glödlampa – som fungerade. Min fråga är därför…

Är Clas Ohlson vår tids EPA..?

Stjärnorna ligger nu på gästsängen och väntar på upphängning till helgen. Helst skulle jag vilja ha den äldsta av dem i mitt sovrum, såsom jag hade när jag var barn. Men nu är jag vuxen och båda stjärnorna ska hänga i vardagsrummet.

Den översta stjärnan är cirka 50 år.


Jag är mycket nöjd
med mina nya, svarta stakar också. Dessa ska placeras i de två mindre fönstren i köket. På nära håll ser de rätt plastiga ut, men på långt håll ser de ut som värsta exklusiva smidesstakarna.

Dessa stakar ska flankera gigantstjärnan i köket.


Och så lite mer jul!
Igår kväll messade vännen Rippe och berättade att hon har gjort kålrotslådor, bland annat en till mig. Jag kan komma förbi Rippes jobb och hämta! Vilka snälla vänner jag har som ser till att jag inte behöver svälta ihjäl! Jag mejlade förresten till Lena Hjärtegod igår också och tackade för lördagens mat. Så här svarade hon bland annat:

[…] blev mäkta imponerad över ert kaloriintag. Jag hade aldrig trott att ni skulle få i er så mycket. Själva åt vi av soppan och kycklingenbenen + att F. åt 1 dessert […]

Idag började dagen mindre bra och roligt. En titt i lokalblaskan avslöjade att ytterligare en före detta kollega har gått bort, ytterligare en av De Snällas Gäng. Ja, det finns/fanns ett sånt också hos min förra arbetsgivare, men det var ett synnerligen exklusivt gäng och dess medlemmar är/var få. Nu är de ännu färre.

Dagen idag tillbringar jag högst upp i huset, hos bästa institutionen. Jag sitter i tre möten under dan, samtidigt som jag ska försöka åstadkomma lite hands on-arbete också. Och så har jag frågat S om vi ska luncha, det var 100 år sen sist! Eftersom jag går utan kryckor är det betydligt lättare att både traska ner till matsalen och att bära brickan själv… Igår kväll hade jag ganska ont i hälen, men betänk då att jag hade gått ovanligt mycket under gårdagen och vartenda steg utan kryckor. Idag är hälen mindre ond. Jag är tacksam för varje uns av smärtminskning jag kan få! Nu väntar jag bara på att få bli av med mina aliens, men det verkar dessvärre dröja…


Livet är kort. Alldeles för kort för en del.

Read Full Post »