Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 26 november, 2012

Att Gina Dirawi inte tillhör mina favoriter har jag vetat sen årets Melodifestival. Det är inte så att jag känner henne personligen och kan uttala mig om henne som person, men som programledare gillar jag henne inte. Hur hon är som människa för övrigt är nånting annat! Jag gillar inte hennes sätt att skämta, hennes skämt är inte roliga och hennes framtoning är burdus och gåpåig. Jag såg inte fram emot att hon ska leda Melodifestivalen 2013 på grund av detta – för några dar sen.

Jag gillar inte heller att hon leker blåst. För det tror jag nämligen inte att hon är! Fast… nu har jag börjat fundera över även detta… Att blogga är svårt. Jag om nån har gjort enorma misstag. Jag har varit elak mot folk, men jag har framför allt uttryckt mina åsikter. Jag försöker ändra på det där med att vara så elak. Det är svårt, emellertid, för en del tycks tolka åsikter som elakheter. Därför poängterar jag återigen att jag inte känner Gina Dirawi personligen, vilket gör att jag inte kan uttala mig om henne totalt sett. Men som sagt, att blogga är svårt och vi kan alla göra misstag. Bara det att vissa misstag tycker jag att man inte gör. Och det är när det gäller detta som jag undrar om Gina Dirawi är ute i blåsväder eller bara blåst.

Nu sist har hon bloggat om en bok, skriven av en person som sägs vara antisemit. Men sen tog hon bort inlägget! Efter påstötningar eller vad? För att ytterligare röra till det har Gina Dirawi sen skrivit ett nytt inlägg om boken där hon tillkännager att hon inte vill förknippas med författaren, som hon förstått

[…] stå[r] för saker som anses vara odemokratiska […]

Hon beskriver sig själv som

[…] naiv och ovetande […] […] världens mest pantade människa […]

I en intervju där hon får frågan om hon som SvT-profil inte böra vara försiktigare med vad hon skriver svarar hon:

[…] Även för mig verkar den här förklaringen så jävla naiv. Nu kommer folk återigen att säga att jag är så ”ung och dum”. Det hatar jag. […]

Och det är väl bra att Gina Dirawi, som trots allt har varit myndig ett antal år, har insett ett och annat och backar. Om det inte vore för att hon en gång tidigare har bloggat på ett anmärkningsvärt sätt. Redan i maj 2010 ska hon  ha skrivit detta:

[…] Israel tar efter Hitler. […] Den israeliska regeringen gör samma sak som Hitler gjorde mot deras folk fast med andra medel. […]

En åsikt, visst, men en synnerligen kontroversiell sån – för en person som nu är programledare i Sveriges Television. Många som läste Gina Dirawis inlägg från 2010 tyckte att hon förringade Förintelsen. Och visst känner även jag att hon här har gått över en gräns för vad som är OK i mina ögon. Nu har Gina Dirawi rätt till sina privata åsikter. Men frågan är, om hon, med det jag läst ovan, är lämplig som programledare vid Sveriges Television just för att hon har såna här åsikter privat. Jag tyckte inte att Gina Dirawi var rolig innan detta, nu har hon sjunkit betydligt mer i min aktning. Sorry, men mitt råd till Sveriges Television är att byta programledare för Melodifestivalen 2013. Om Gina Dirawi är kvar tänker i alla fall inte jag titta. Och kanske gäller detsamma många med mig..?

Läs vad Bloggkommentarorerna, Magnus Malm, Svart på vitt, Verklighetens folk,  Religionsvetenskapliga kommentarer, Pinglan, Samuelsson, Elina, Hgrensman och Soldatmamman tycker!

Livet är kort.

Read Full Post »

Jamen hej å hå! Av lunchens övning har jag lärt mig tre saker:

  1. Tro inte att du vet var stans sportaffärer ligger!
  2. Tro inte att iPhonens kartläsare kan leda dig dit!
  3. Tro inte att du klarar av att boka tid via internet!

Jag måtte vara hur blåst som helst! (Jorå, ser hur en och annan nickar medan h*n läser detta.) Jag trodde alltså att jag hade bokat tid hos en ortopedtekniker på Team Sportia i Boländerna idag kl. 11.30 för avgjutning av mina fötter. Det hade jag inte lyckats med. Jag trodde också att jag visste var Team Sportia i Boländerna ligger. Det visste jag inte – men det vet jag nu! Och jag gav iPhonen en ny chans efter totalmissen i fredags när den skickade oss till Tibble kyrka i stället för till Täby kyrka. Den klarade inte av att hitta till Team Sportia heller. Men en iPhone är också en mobiltelefon. Det slutade med att jag ringde affären och fick kördirektiv från gokartbanan, där jag hade hamnat… Stort tack för den mänskliga insatsen, Team Sportia!

Som tur var har Team Sportia inte bara serviceinriktad kassapersonal, affären har en ytterst serviceinriktad orotpedtekniker vid namn Jerry Berglund också. För trots att han inte hade fått in nån bokning på mig kl. 11.30 tog han emot mig. Jag fick kliva upp på en spegelpall medan Jerry klämde och tittade. Han var väldigt varsam, men det klart att lite ont gjorde det allt. Sen fick jag hoppa upp på britsen, på mage, medan Jerry ritade på mina fötter och sen göt av dem. Det visade sig att mina fötter, tvärtemot vad jag alltid har trott, är smala. De må vara stora – storlek 41 – 42 – men de är smala. Och vänsterfotens häl är smalare än högerfotens.

Ortopedtekniker Jerry Berglund med avgjutningen av min vänsterfot.


Från avgjutningarna
ska Jerry göra inlägg till mina skor. Han bygger upp båda inläggen exakt efter hur mina fötter är skapta. Det blir nån sorts upphöjning i valven och själva hälen ska liksom klämmas ihop sidledes och lyftas upp, allt enligt de ritningar som Jerry först gjorde på min fot och därefter på avgjutningarna.

Avgjutningen av min vänsterfot. Pilarna visar var jag har ont och var det ska klämmas ihop, så att säga.


Totalt kostar mig ett par inlägg
1 599 kronor. OK, det är mycket pengar, men jag vill inte att den här mindre roliga åkomman blir kronisk. För det kan den faktiskt bli, enligt Jerry! Om en vecka exakt får jag hämta mina nya inlägg. Och nästa gång lär jag ju hitta…

Utsläppt, med nytvättade fötter, tog jag en sväng runt hörnet, mest för att försöka hitta en toa, men också för att få i mig lite lunch innan jag åkte tillbaka till jobbet. Toan fann jag i sista minuten, lunchen blev… lite stor… Jag orkade äta ungefär hälften.

Lite mycket lunch, dårå…


Nu stinker hela jag friterade strips.
Jag hade sett framför mig en tallrik kyckling med ris, det blev detta. Men nöden hade ingen lag och hälften av maten hamnade i min mage. Frågan är om jag kan äta nånting mer alls idag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning! Inlägget innehåller snöbilder – så att vi ska kunna vänja oss vid det elände som kommer!


Ja den som kommer är alltså snön.
Vintern. SMHI utlovar vinterväder till helgen som kommer. Vad tycker vi om det då? Joo, vi tycker att det nog blir lite ljusare, men vi estimerar inte snö, kyla och halt väglag. Vi tänker på såväl lårbenshalsar som bilavkörningar – när man skottat fram bilen, vill säga. Tur att jag har en bra app på Ajfånen. I skrivande stund utlovar den snö på torsdag och ner till åtta minusgrader till helgen.

Så här mycket snö var det i mars 2010 i Förorten.


Det är ett oväder från Storbritannien
som är på väg till oss. Enligt SMHI kommer snön och kylan in över Sverige redan idag. Här är det för en gångs skull torrt idag, men det är betydligt kallare än det har varit de senaste veckorna. Mest snö kommer det längs kusten i Svealand och Norrland. Det vill säga här i mina trakter, dårå. Och enligt SMHI ligger snön kvar. Man rekommenderar oss att ta fram vinterkläderna.

Vackert, men kallt…


Förra året köpte jag
en ny dunjacka, tack och lov! Jag har ett par riktigt grova kängor som jag hoppas att jag kan gå i om hälen inte bråkar mer. Tills vidare kör jag på mina grova skor i vilka jag har lagt ett inlägg som bara ligger under hälarna. Det funkar bra.

Kört fast…


Mina vinterdäck
på bilen har varit på sen ett bra tag och det känns tryggt. För snö och halka kan ju komma plötsligt. Jag tror liksom inte att nån av oss kommer undan snön i år heller… Är DU rustad för vintern – vad gäller fordon och kläder???


Livet är kort.

Read Full Post »

Vilken otrolig frihet! Idag jobbar jag – utan kryckor!!! Jag har gått flera gånger i korridoren och hälen känns bara av lite grann. Nu har jag fikarast, ett riktigt kalas, som synes!

Skrivbordskalas.


Leverpastejen får hänga med
ett tag till. Jag behöver få upp mina värden och det är enklare att käka leverpastej som smakar lite åt fiskhållet än att trycka i sig fem kilo broccoli. Men gott… Njae… Ser det som medicin. Dessutom reagerar magen lite på pastejen, vilket är bra eftersom den antiinflammatoriska medicinen jag käkar mot hälskiten stoppar upp saker och ting.

Söndag var det igår och jag hade en skön och vilsam dag. Överhuvudtaget har den här helgen varit vilsam, även om en del tankar snurrade efter fredagens farväl. Jag, som ju försöker göra allt för att inte fira jul i år, hittade min svarta stjärna. Jag monterade ihop den på kvällen och den är onekligen väldigt stor… Typ gigantisk… Men jag planerar att stuva om lite bland växterna i köksfönstren så blir det nog bra.

Telefonerade med mamma både lördag och söndag. I lördags fick jag veta allt om kaffekalaset i onsdags och igår var det en massa prat om julmat. Och plötsligt fååår jag komma dit i jul om jag nu kan köra bil. Vilket jag inte vet än. Det är som om mamma skäms för att vara ensam i jul, själv skulle jag välkomna det. Igår kväll, innan vi somnade, låg jag och berättade för Fästmön hur jag skulle vilja fira jul i en stuga i skogen, utan mobil eller dator, bara en stor, fet brasa. Och Anna, förstås. Och en massa god mat och dryck, fullt av snö och en tomte som bultade på dörren på julafton. Drömma kan man…

Nu har söndagen övergått till måndag. Jag var tidigt på jobbet eftersom jag låg lite efter – jag tog en semesterdag i fredags. De första timmarna har jag ägnat åt att svara på mejl, publicera lite på webben och ringt ett antal samtal för att fråga om copyright i olika sammanhang. Lärorikt!

Klockan elva sticker jag till Boländerna där jag har en tid bokad hos en ortopedkonsult för avgjutning. Ska bli intressant att se om jag kommer därifrån med båda fossingarna i behåll… Men först av allt ska jag fråga vad kalaset kostar. För nån remiss har jag ju inte, bara en rekommendation från doktorn på mottagningen att kontakta denne konsult för att få inlägg. Om det visar sig att han ska ha typ fem miljoner får jag lov att tacka nej. Barna och mamma och Anna måste ju få lite julklappar även om jag inte ska fira jul…


Livet är kort.

Read Full Post »