Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 24 november, 2012

Eh… ja… nu börjar det ta liiite stopp här… Men med en skvätt kaffe sköljde vi ner lite mini-cupcakes.

Mini-cupcakes.


Min första dag
på fakulteten hade jag bestämt mig för att börja… hålla igen… (Det här var september 2011.) Men hur tror du det gick när Den Hjärtegoda bjöd på cupcakes??? I kväll blev det en minivariant – och fullt tillräckligt efter detta utdragna, kulinariska evenemang.

Till avrundning, lite fin choklad och annat gott. En bit eller två kan vi nog trycka ner…

Fin choklad och godis. Ja, kanske en liten bit, eller två…


Efter alla dessa läckerheter
kan vi båda bara säga en enda sak:

RAAAP!

Å, ursäkta! 😳 Vi menar förstås

JÄTTETACK!!!

Stor KRAM till Den Hjärtegoda, som heter Lena!


Livet är kort. Just nu är det väldigt, väldigt gott…

Read Full Post »

Illa? Är det nån som mår illa? Inte vi! Vi mår fint! Vi mår bättre än somliga tror. Anna, den lilla kickan, blev tvungen att ta lite frisk luft, bara. Tog med sig hummerskalen till Della Casa Garbage.

Nu dags för dessert! Och eftersom det är Den Hjärtegoda som står för den är det inte bara en dessert utan… flera.

Först… en hallon- och vitchokladdessert samt en blåbärspannacotta, båda nersköljda med mer portvinstå portvin.

Två desserter…


Ja, blir vi inte söta nu,
så blir vi det aldrig… Hallon- och vitchokladdesserten var väldigt söt, blåbärs AnnaTuttan pannacottan var mer syrlig. To be continued…


Livet är kort.

Read Full Post »

Dags för det som har luktat mest… In fact, hela bilen luktar ost… Men detta blev nåt alldeles särskilt!

Delikatessmarmelad och ost som luktar…


Ost med delikatessmarmelad
och portvin till. Utan att få portvinstå (= gikt). Men portvinet är synnerligen passande med tanke på min häl, Old Invalid porto…

Old invalid portvin till och med.


Det här var en alldels ljuvlig
och helt ny kombination och smaksensation för mig. Om jag var gift med Den Hjärtegoda skulle jag var minst dubbelt så fet som jag är…

Men… det är inte slut än… To be continued…


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi fortsätter kvällen och äter oss vidare till huvudrätten, kantarellpaj och kycklingben.

En otroligt god kantarellpaj.


Kycklingbenen var suveränt gott kryddade,
smaken gick alldeles perfekt ihop med vinet.

Heta lår…


Vinet var ett rioja
med ganska typisk smörkolesmak, gjord på druvan tempranillo vilket ger vinet en tegelröd ton.

Faustino VII, ett rioja med smörkolesmak, gjord på tempranillo.


Som pricken över i,
färska grönsaker med citronolja. Otroligt fräscht till de heta  låren!

Färskt grönt med citronolja.


Innan vi högg in
stannade vi faktiskt upp en sekund för att fundera över varför vi firar så här… extraordinärt… Vi hade vår fjärde förlovningsdag den 8 november. Och Den Hjärtegoda erbjöd sig att göra förlovningsmiddagen. Vilken kvinna!!!

Förlovade i fyra år den 8 november 2012.


Nu börjar vi bli liiite mätta,
men strax ska vi hugga in på nästa rätt… To be continued…


Livet är kort. 

Read Full Post »

Dags för nästa rätt, skaldjur och skumpa. Den gratinerade hummern skulle värmas i 250 grader. Det fixad faktiskt jag, trots att jag är mannen i hushållet.

Gratinerad hummer.


Men jag är skotträdd
och därför fick Anna öppna skumpan. Hon gjorde det så fint och försiktigt.

Skumpa ur de fina Orreforsglasen


Hummern var suveränt god
 – och då glömde jag ju att säga att kronärtskockssoppan i förrätten också var det! Vi njöt av varje smula, varje droppe…

Men var ska detta sluta, tro..? To be continued…


Livet är kort.

Read Full Post »

När Fästmön hade slutat arbeta styrde vi kosan in till stan, till Den Hjärtegoda med make. Försökte ta Ajfånen till hjälp att hitta, men den sa till mig att det inte fanns nån sån gata i Uppsala. Knäppskalle!

Vi hittade ändå. Körde in på en trång gård där två flyttlass också trängdes. Möttes av Den Hjärtegoda med dryckespåse och Make med en låda… EN LÅDA… mat.

Kvällens meny.


Ja, som du förstår
har vi en del att stå i äta i afton… Den Hjärtegoda hade varit smart nog att skicka med instruktioner också.

Tydliga instruktioner.


Anna, som är kvinnan i hushållet,
värmde soppan. Sen serverade hon visst sherryn också. Pappas punschbägare fick duga!

Kvinnan i hushållet serverar sherry.


Själv gjorde jag.
.. jaa… vad gjorde jag? Satte mig ner för att äta förrätt.

Jordärtskockssoppa med oststänger samt sherry = förrätt.


Detta var alltså bara början
på kvällens eat along. To be continued…


Livet är kort.

Read Full Post »

Det bara regnar här. Det regnade redan i morse när jag skjutsade Fästmön till jobbet. Vi har sovit lite dåligt i natt båda två. En orsak är att nattens ljud förstärks så. Jag somnade som en klubbad säl för att sen vakna vid ett-tiden av att nånting lät ungefär

Iiiiiiiiiiiiiihhhaaaiiiiaaaahhhh bzz bzz bzz

Först trodde jag att det var nån som ringde på mobilen. Därpå anklagade jag grannen för att hålla på med nåt skumt. Till sist insåg jag att det var… Anna. För den som inte vet det är Anna lite… sladdstyrd. Hon har en pump med insulin kopplad till sin mage. Och nu var det egentligen pumpen som lät, inte Anna, eftersom innehållet höll på att ta slut. Självklart väckte jag min kära och påtalade detta, för av nån anledning vaknade hon inte själv på grund av larmet.

Efter en del snurrande i sängen somnade jag om. Vaknade då och då av att vissa fingrar hade domnat bort, ett fenomen som jag sluppit ett tag men som nu kommit tillbaka. Ättestupan nästa, eller? Nja, inte riktigt! Jag gick utan kryckor till bilen i morse och jag har varit ute med fyra soppåsar – UTAN att krycka mig till Casa della Garbage! Hälen känns, men det är inte längre som om en kniv körs rakt upp, mer som en liten fil som raspar på ytan. Jag tror bestämt jag överlever! Tillräckligt för att irritera mig på att nån granne IGEN spelade The Bells of  S:t Mary på trappräcket så att det dånade inne i min lägenhet. Föräldrar, var är ni???

Föräldrar, var är ni?


Jag har varit ute i förrådet
och klättrat – jajamens, på onda hälen! – och rivit och rafsat efter stakar och stjärnor. Har fått in dem jag funderar på att ha i fönstren, provat att de fungerat och konstaterat att jag behöver inhandla två stycken sladdar med lamphållare och trycke.

Anna jobbar till klockan 14 idag och när hon har skuttat ut från jobbet far vi in till hjärtegoa L för att hämta vår fyraårsförlovningspresent! Jag är förbluffad över att en människa kan vara så snäll som L! Och så snäll mot just MIG som är så elak och snackar så mycket skit om folk på min blogg (har jag fått höra)! Men på bloggen uttrycker jag mina åsikter. Det är bakom ryggen skitsnack sker. Jag kan bara konstatera att vännen K hade så rätt när h*n sa att somliga inte är mottagliga.

Nu är det telefondags till moder för att få höra hur kaffekalaset i onsdags avlöpte och lite annat.

Ha en go lördag och plita gärna ner nån rad i en kommentar och berätta vad du har för dig!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »