Och nu ska publiken skratta!

Fast inte åt det här inlägget, dårå, för nu ska jag gnälla. Så du som inte pallar det kan sluta läsa nu. Eller också kan du ju hånskratta åt det här:

• Jag har skitont och jättebesvärligt, hela dan har varit ett enda stort helvete.
• Kursen, som jag hade blivit ombedd att vara med och leda var väl bra, men när jag väl kom dit fanns ytterligare en person som blivit ombedd detsamma. Eftersom jag inte kunde skutta omkring i rummet – man skuttar inte på kryckor eller när man har en alien – undrade jag vad jag hade där att göra. För jag hade nog struntat i att gå dit när jag hade så ont om jag hade vetat att jag var hängslena och det redan fanns en livrem.
• Jag hatar mig själv för att jag bara glömmer saker! I tisdags skulle de nya fönstren inspekteras. Vad händer? Ja, inte lämnade jag övre låset olåst och jag berättade definitivt inte detta för Fästmön som var hemma här större delen av dan, men inte hela… Och jag hade ju en reklamation av en persienn…
• Skulle åka och handla efter jobbet och kom hem med fel alientillbehör. FAN!
• Köpte en sallad som jag kastade i mig därför att min lunch bestod av en macka, följt av en kaka vid 14-tiden. Fick ÄNNU mer ont i magen.
• Det bara dunkar i skallen och jag är yr och frusen. Vill helst gå och lägga mig och dra nåt gammalt över mig.
• För övrigt är jag ful, fet, korkad och elak. MEN JAG ÄR FORTFARANDE INGEN HEN, SURA!!!

 

 

Idag räcker inte humorn till för att skoja upp humöret. Nej, inte ett gram.

Jag vill inte vara med idag!

Livet är kort.