Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 12 november, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Är det OK att vara inloggad på Fejan på arbetstid? Det tycker faktiskt så många som en av tre enligt en undersökning jag har läst om på Dagens Möjligheter, utgiven av Proffice. Det där kan man ha olika åsikter om, själv bloggar jag på mina raster ibland. Är det OK eller inte?

Hur som helst, Dagens Möjligheter varnar ändå för fem typiska tabbar:

Misstag 1: Du låter Facebook distrahera dig från jobbet
Det kan vara en skön paus att Fejsbooka, men Dagens Möjligheter vill ändå varna för att det är lätt att fastna i statusuppdateringar, fotoalbum, chatter och ex-stalking. Dessutom anser över en tredjedel av deltagarna i en studie som Kelly Services har gjort att sociala medier har en negativ påverkan på produktiviteten.

Misstag 2: Du är oprofessionell online
Hur är det nu – har du både privata vänner och jobbkontakter som vänner på Fejan? De flesta på Fejan har både och. Och då gäller det att se upp med vad du skriver och hur du presenterar dig själv.

Misstag 3: Du sprider konfidentiell företagsinformation
Passa dig så du inte sprider sånt som är sekretessbelagt… Det kan ju vara lätt att kommentera en kund eller ett projekt på Fejan, men är det OK?

Misstag 4: Du använder Facebook i stället för mejl
Det är nog aningen mer seriöst att skicka mejl från jobbmejlen till en jobbkontakt än ett meddelande på Fejan…

Misstag 5: Du baktalar chefen
Ibland skriver vi av oss på Fejan eller i bloggen, när vi till exempel är irriterade på chefer, kollegor eller kanske nån annan jobbkontakt. Då kan det vara bättre att prata av sig med en kompis i stället… Eller varför inte lösa konflikten med den det berör?..


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen började i ljus. Inte heller var det särskilt kallt, men det blåser. Vi var båda ganska trötta i morse. Stackars Fästmön, som jobbat tre långa kvällspass på raken, fick inte sovmorgon idag. I stället samåkte vi för att hon skulle lämna prov. Jag fortsatte förstås till jobbet.

Ibland samåker vi.


Dagen har inletts
med ett stormöte och fortsatt med mejlerier hit och dit, lite webbjobb med mera. Äntligen är foldern också på väg till tryck.

Jag har ringt till den enda organisation jag skänker pengar – Läkare utan gränser – och lämnat en minnesgåva till en kär, bortgången vän. Det känns så… futtigt… Jag frågar mig själv varje dag varför jag inte ringde och undrade hur det var. Men vi har liksom alla så mycket att göra att vi glömmer bort andra. Mitt sms kom två dagar försent. Det går inte att ändra på, men det plågar mig och irriterar mig att jag, om nån, inte kunde fatta att… livet är kort… Jag kommer och tar ett sista farväl i alla fall, tillsammans med en vän. Det känns bra att just vi två gör det tillsammans.

Vidare har jag pratat med en person om möjligheten till en praktikplats för en stark och frisk ung man som behöver komma ut och jobba. Det verkar inte helt kört, men kan ta sin lilla tid.

Idag är det skrivbordslunch som gäller, för klockan 13 ska jag vara hos doktorn. Jag hoppas kunna få nånting smärtstillande för hälen. För övrigt är jag duktig vad gäller hälen, jag gör mina övningar, jag stretchar och tänjer och jag stapplar fram på två kryckor. Ja, inte inomhus hemma, dårå, men på jobbet. Det är väldigt irriterande att krycka fram på jobbet. Vattenflaskan kan jag fylla och trycka ner i jeansens bakficka, men det går ju inte med cappuccinomuggen. Så då fuskar jag och använder bara en krycka.

Till kvällen ska vi se Skyfall. Det blir till sätt och vis också till minne av min bortgångna vän eftersom jag bland annat fick ett biopresentkort av henne när jag fyllde år i april. Det är bara så ledsamt att jag inte kan berätta för henne sen efteråt vad jag tyckte om filmen! Men jag är övertygad om att hon hör och ser mer än somliga tror.

Skyfall – till minne av en kär vän.


Vi tar en bit Kinamat
före filmen, för idag blev det som sagt bara macka till lunch. Anna skulle vara fastande i morse, så hon behöver säkert nåt rejält att tugga på också. Hon låter förresten hälsa att hon är mycket upprörd för att jag glömde en av hennes karaktärer/alter egon: Hedvig. Så här får du en bonusbild:

Hedvig, strax efter att  jag hade stannat bilen för att asgarva.


Glöm inte bort att skratta, min vän! 


Livet är kort.

Read Full Post »