Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 11 november, 2012

I veckan kunde man läsa i lokalblaskan om Sjukstugan i Backens miljardsatsningar för framtiden. Området ska rustas, hus ska renoveras och ett nytt hus med nya vårdplatser ska byggas – för en total kostnad om cirka åtta miljarder. Dessutom genomförs

ett gestaltningsprojekt

som enligt artikeln ska

[…] skapa ett grönare och en mer läkande utemiljö för området […]

Oavsett om detta är ett grammatiskt skrivfel eller inte, jag tror att syftet är att miljön ska vara läkande för de sjuka. Projektet är en del av ett regeringsprojekt och man har fått två miljoner – för att

[…] ta fram ett så kallat styrdokument som ska vara samverkande för kommande förändringar utomhus, och i framtiden även den inre miljön […]

Ja, alltså miljonerna ska inte gå till att göra miljön mer läkande. De ska heller inte användas till fler vårdplatser. De ska användas till, jag upprepar

[…] ett så kallat styrdokument […]

Två miljoner från regeringen ska användas till att ta fram ett dokument som ska vara

[…] samverkande […]

för utemiljön, men också i förlängningen inomhusmiljön. Om jag har förstått rätt, vill säga..?

Ett av målen med projektet är att

[…] få med konstnärer redan på idéstadiet som en del i den läkande processen […]

Det finns inga förslag på hur miljön ska förändras men

[…] visionen […]

är att förbättra tillgängligheten och skapa fler grönområden och andra parkeringslösningar.

Som vanligt gör ansvariga inget tankearbete själva utan man tar hjälp av skolbarn, patienter, personal och politiker som har fått komma med förslag på förändringar. Sen ska hela Allmänheten också få tycka till under sista helgen den här månaden. Ja jisses… Kanske Allmänheten kan få de två miljonerna så kan den skriva skriva ihop ett styrdokument också. För det verkar ju inte precis som om de ansvariga jobbar eller tänker göra det själva. Man tar säkert in en extern konsult, gärna nån kompis till nån i ledningen och som är bra på gestaltterapi, för att vitsa till det. (Det är ju ett gestaltningsprojekt och somliga har ju en fäbless för gestaltterapi – och har utbildat sig på arbetstid samt fått utbildningen betald av arbetsgivaren. En mycket viktig utbildning – för en administratör, oder was? Nej, inte särskilt…)

Jag fattar inte varför man inte i stället direkt lägger alla pengar på att förkorta vårdköerna. Alla pengar på att se till att patienter får den vård. För det är ju inte bara regeringen som skjuter till miljoner till den här verksamheten – vi skattebetalare skjuter till en hel del skattemedel också.

Idag läste jag en annan artikel i lokalblaskan. Nu ska man ju definitivt inte tro att allt som står i tidningen är sant, men den här artikeln handlade om en kvinna som efter tre (3) år äntligen får sin knäoperation. Tre jävla års väntetid, allt som allt! Är det rimligt, det? NEJ!

Själv spekulerade kvinnan om att den långa väntetiden kanske berodde på att hon var sjukpensionär. Om så är fallet skriker jag ännu högre NEJ! Var finns i såna fall allt fint snack om vårdgaranti och valfrihet???

Sluta genast upp att skapa byråkratidokument för miljoner och fin utomhusmiljö! Vi som väntar på vård skiter i både papper och träd, vi vill bli friska, tack!


Livet är kort. Jävligt kort för en del.

Read Full Post »

Idag på förmiddagen var det en synnerligen motvillig Fästmö på besök här. Hon ville inte kliva ur sängen och hon ville inte åka och jobba.

Offerkoftan åkte på direkt. Jag hade dukat fram rostbröd, men frågade ändå om hon ville ha grovt bröd.

Nehej du! Du har ju bara dukat fram vitt bröd, så.

Jag spillde yoghurt på hennes bordstablett. Hon vek upp kanten.

Varför viker du upp kanten?

undrade jag.

Jamen du säger ju att det här bordet inte tål blöta fläckar och jag vill inte få skulden för att det blir en fläck här nu.

Till frukosten skulle vi läsa lokalblaskan. Jag frågade vilken del Anna ville ha, om hon ville ha första delen idag eftersom hon började med del två igår.

Ja ge mig nån del bara. Jag tar det lilla jag får… Tänk inte på mig!..

Och så där höll vi på i ett par timmar – OCH SKOJADE!!! Tonen kan vara ganska rå oss emellan, nämligen. Jag tycker för övrigt att hon är så söt i sina stödstrumpor, en riktig liten pudding!

Snigga spiror, va? (Anna godkände att jag tog bilden och jag tror att hon förutsatte att den skulle hamna på en blogg nära dig.)


Är det nån
som kan få mig att skratta när livet känns som mörkast så är det Anna! Det finns tillfällen när jag har skrattat åt hennes galenskaper att jag har varit tvungen att köra in på en parkering och stanna bilen!

Nånting som jag bara har hintat om här är det galleri av alter egon vi båda har. Fryntlige Herrn fick du ju se på bild igår. Men för dig som missade detta kommer här en favorit i repris:

Fryntlige Herrn.


Några av Annas
andra alter egon är Spanaren och Strykaren. Och så har vi ju Sören Snigg… Spanaren dyker ofta upp oanmäld, vanligen när vi är ute bland folk. En gång tittade han fram när vi var på Jysk och handlade.

Spanaren gnider Buddhas mage.


Strykaren brukar titta fram
när vi går på utställningar. Då stryyyker han väl valda kroppsdelar mot Petite Moi…

Sören Snigg har jag inte riktigt grepp om, men han är kompis med Kreeester, det vill säga ett av mina alter egon. Kreeester pratar långsamt, med utdragna vokaler och flåsig röst som om han… ja, du fattar. Och nån gång kommer en presentation av dessa två, jag lovar.

Den här dagen har varit mörk och regnig från det vi klev upp. Jag gissar att folk är iväg och firar sina fäder idag.  Även min pappa hade förresten alter egon. Vaglice var ett av dem…

Vaglice och Dälly, det vill säga pappa och vår hund Nellie. 


Jag tror att pappa skrattar
uppe från sin himmel när han ser den här bilden! Namnet Vaglice (uttalas: Vaglis) fick han av mig och FEM för att han så ofta hade vaglar i ögonen. När han var Vaglice var han iklädd den stora, bruna pälsen, gärna ryssmössan till och på nederdelen, ett par åtsmitande tränkabrallor på sina smala ben. En riktigt tjusig karl, med andra ord.

Det var svårt att få pappa att se seriös ut på bild, men här är en fin bild på honom, tycker jag.

Pappa från 1947, 20 år gammal. Rejält avmagrad efter kriget.


Nu ska jag tända ett ljus
vid en av bilderna av min pappa. Och det blir ingen av de två ovanstående utan bilden av honom som jag minns att han såg ut den sista gången vi sågs.

Pappa fotad av Henrik Gedda nån gång på 2000-talets början.


Livet är kort.

Read Full Post »

Med anledning av de brittiska undersökningarna kring slarv med hygien efter toabesök undrar Tofflan kort och gott hur du gör. Tvättar du händerna efter toabesök?

Frågan hittar du här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar. Det är också i själva omröstningen du kan lämna kommentarer, inte till det här inlägget.

Stort tack på förhand för ditt klick och extra stort TACK till dig som lämnar en kommentar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Den gångna veckan undrade Tofflan, på uppdrag av den yngre generation, vilken din favoritform är.

Så här fördelade sig de 25 inkomna svaren:

24 procent (sex personer) svarade: Oval.

20 procent (fem personer) svarade: Trekant.

16 procent (fyra personer) svarade: Cirkel. 

Tolv procent (tre personer) svarade: Kvadrat.

Tolv procent (tre personer) svarade: Romb.

Tolv procent (tre personer) svarade: Annan form.

Fyra procent (en person) svarade: Cylinder. 

Arga Klara kommenterade:

Vilket djur är runt och sptesigt? Kon, såklart. 🙂

Tofflan kommenterade:

Och jag har trekant som favoritform! När vi var barn och spelade Plump skulle jag alltid ha trekantiga plumpar! Sen, när jag kom ut ur garderoben, blev det rosa trianglar…

Cattis kommenterade:

Oj, undrar om jag har någon favoritform?! Men det får bli rund, en form som är mjuk och vänlig och kan expandera åt alla håll!


Stort TACK till dig
som klickade ett svar och till Klara och Cattis som kommenterade! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan som du som vanligt hittar i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar!


Livet är kort.

Read Full Post »