Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 7 november, 2012

En ny serie på TV3, Stalkars, hade urpremiär i kväll. Jag bänkade mig för att titta på när Sanna Lundell och Hasse Aro tog sig an ett fall med en stalker som förföljde en tjej, känd från en dokusåpa.

Hasse Aro och Sanna Lundell hjälper personer som är utsatt för stalkers. (Bilden är lånad från TV3:s hemsida.)


Kvällens avsnitt
handlade om Susanne som började få kommentarer på sin blogg i samband med att hon var med i en dokusåpa på TV. Det hela eskalerade till sms, mms, mejl och telefonsamtal. Personen som förföljde henne uppfattade det som att de hade ett förhållande – trots att de inte ens hade träffats. Susanne svarade inte heller på kommentarer, sms eller mejl. Ändå fortsatte förföljandet.

I programmet konfronterades stalkern av Hasse Aro och medhjälpare. Hur det gick tänker jag inte avslöja här!

Det läskiga med den här mannen är hur han bara fortsätter och fortsätter att mejla, framför allt. Han är inne massor med gånger på hennes blogg – en gång har man bevis för att han besökt den 31 gånger på ett dygn! Men faktum är att det är en gång lägre än toppnoteringen för en av mina förföljare… Så nu är ju frågan hur jag går vidare… Det tål att tänkas på.

Serien Stalkers första avsnitt behöver jag inte tänka alltför länge på för att ge ett toppenbetyg! Serien tar upp ett synnerligen angeläget ämne!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag skrattade gott nyss när jag var inne och läste Tio meningar hos vännen Inna. Därför tänker jag härma henne och leverera tio ARGA meningar jag också. Vassego, ba!

  1. Turkos är ingen färg.
  2. Turkos är skitfult.
  3. Man kan inte äta lever.
  4. Om du talar om för mig vilket parti jag ska rösta på lovar jag dig att rösta på ett som är helt motsatt ideologimässigt sett.
  5. Vänner tar inte betalt för sina tjänster.
  6. Jag sminkar mig inte – det är meningslöst och hjälper inte.
  7. Shopping? Nej tack!
  8. Jag är en elak jävel.
  9. Jag stryker ALLT – utom underkläder och strumpor!
  10. Livet är kort.

Read Full Post »

Nej det blev inga nålar i hälen idag. Jag och Nål-Janne diskuterade fram och tillbaka. Uppenbarligen hjälper inte akupunktur och jag behöver få nån annan smärtlindring. Enligt min sjukgymnast lär husläkaren ordinera paracetamol och ibuprofen i kombo, nånting som min mage inte accepterar. Men, i morgon lär jag få ringa mottagningen och höra om det finns nån annan form av medicinsk hjälp jag kan få.

Jag är så less på de begränsningar som smärtan i hälen ger mig – jag har ju liksom lite andra, svårare åkommor att tampas med. Som det är nu kan jag inte ens ta en promenad för att rensa skallen från jobbiga funderingar och oro. Hälen gör för ont.

Sjukgymnasten sa att jag behöver gå på kryckor. Två, kryckor, alltså. Detta för att jag ska kunna minska belastningen på den onda hälen, men ändå sluta gå på tå med ena foten – eftersom det kan ge inflammation på annat ställe på benet.

Jag äger en krycka. Han tyckte att jag skulle kontakta min förra arbetsgivare och be att få låna en till.

Aldrig i livet!

var mitt svar.

Så därför undrar jag om det är nån som har en simpel, jävla krycka att låna ut så jag får ihop till det stöd jag behöver för att avlasta hälen. Typ en kompis till den på bilden här intill. Jag lovar att lämna tillbaka den när skiten är över – för det går över, det har i alla fall sjukgymnasten sagt.

Jag ser inte fram emot att krycka fram på jobbet, för om jag ska vara kvar måste visa att jag är pigg och alert. Hur pigg och alert ser man ut att vara när man går på kryckor? Inte nåt.

Eftersom jag kom hem lite tidigare idag passade jag på att gå till soprummet samt till BRF-brevlådan, en promenad på normalt högst 15 minuter. Det tog mig en halvtimma. Jag gick inte på tårna, jag belastade hela foten. Efter tre steg kändes det som om den där kniven kördes rakt upp i foten igen – för varje steg jag tog med vänsterfoten. Joru, jag kan lova att det kom ett antal tårar, men det var nog ingen som såg, för det skymmer ute.

Nåt besked av annan art har inte kommit idag heller, inte via snigelpost, i alla fall. Jag kom på att man nog endast har mitt gamla mobilnummer, men jag har den laddad fast på ljudlöst hemma och kollar av den varje kväll. Hittills är det bara säljare som har ringt – så himla skönt att inte behöva svara! Framför allt inte på såna säljare som vill sälja pensionsförsäkringar till mig, det känns som ett stort jävla hån som läget är.

Nu ska jag gå och skrubba badrummet och duschrummet/toan. Det tar inte bort smärtan, besvikelsen, frustrationen eller tårarna, men det blir i alla fall rent.


Livet är kort.

Read Full Post »

Onsdag och då kan nästan inget stoppa Tofflan från att ta sig till Thaistället för veckans mest kulinariska lunch – kycklingspett med ris och en fantastisk jordnötssås! Nere i entrén mötte jag E som kom och balanserade på såväl kryckor som en låda med sin avhandling. Runt omkring var det fullt av FRISKA människor, men ingen lyfte ett finger för att hjälpa E. Jag la min bok och mina solbrillor på golvet och så tog jag lådan ända in i hissen. Armstyrkan är det inget fel på. Däremot torde det ha varit en syn med en med kryckor och en som haltade svårt, kånkades på en låda…

Idag skiner solen lite och jag hade som sagt gett mig fan den på att promenera till Thaistället. När jag inte har ont i hälen tar det mig tio minuter, ungefär, att gå dit. Nu tar det minst 20. Jag hade rejält ont när jag kom fram. Stannade då och då för att vila foten – och ta en och annan bild. Det blåste friska och kyliga vindar, så det var skönt med handskar.

Ett orange litet träd fastnade i Ajfånens kamera.


På Thaistället
träffade jag N från fakulteten och N frågade om hälen. N är en sån där spring-person och eftersom hälsporre är en typisk löparskada var intresset genuint. Fast för min del är det ju ingen löparskada utan en förslitning – i kombination med övervikt (jag skulle helt klart INTE slå en pensionär…) och extremt korta hälsenor.

Dagen har avlöpt bra, jag har fått mycket gjort. Foldern är levererad till grafikern, i sekunden efteråt hade beställaren upptäckt ett korr-fel och det kom ett argt mejl… Det hade ju varit HIMLA bra om just den beställaren nån gång är på sitt arbete så att vi till exempel kan motläsa korrektur… Men det ordnar sig med det, foldern ska inte tryckas den här veckan, för beställaren har inte bestämt upplaga och är dessutom bortrest.

Startsidan har fått sig en rejäl omgång. Jag har lagt in nya texter och länkar, en karta samt en jättefin bild. Nu ska den bara godkännas av prefekten innan den publiceras. Och så väntar en undersida på att en studierektor ska göra den.

I morgon förmiddag ska jag berätta för prefekt 2 om mitt arbete med kommunikation på institution 1 och vad det arbetet har resulterat i. Jag hoppas få göra nånting liknande på institution 2, nämligen. Efter lunch kommer fakultetskommunikatören och intervjuar prefekt 2 och hans deputy och mig angående institutionens kommunikationsarbete generellt.

Här fotar jag en lustig spegel på vägen till lunchstället.


Och så är det Fästmöns och min
fjärde förlovningsdag i morgon! Eksemen på fingret där min förlovningsring sitter blossade upp igår igen, så jag smörjer och smörjer och smörjer med kortisonsalva. Dessutom läste jag nånstans att man inte ska tvätta händerna med tvål och vatten utan sprita sig i stället, så det gör jag efter toabesök på jobbet, i alla fall.

Nålar i hälen, en tur till BRF:s brevlåda med ett omdöme om fönsterbytet samt en tur till soprummet är min eftermiddag och kväll. Och så TV-programmet Stalkers, som sagt, icke att förglömma!


Livet är kort.

Read Full Post »

Glädjen över den återkoppling jag fick sitter i! Jag har fått det efterfrågade materialet, såväl text som bilder och, ännu bättre, allt underlag ser verkligen bra ut. Under dagen ska jag jobba på att lägga in materialet på den nya startsidan som jag ska försöka få till.

Återkopplat! Eller i alla fall nån sorts kontakt, kanske inte via denna antenn, dock…


Men först måste jag fixa
en liten trycksak. Tyvärr kunde jag inte lägga in ändringarna själv. Det är som att det har gått troll i den där enkla foldern, för första gången jag skulle lägga in korrändringar vägrade min dator att kommunicera med nätet. Jag fick gå till grafikern och sitta bredvid, ungefär. Och nu när det var dags för andra och sista korr hittade min dator plötsligt inte fonten, så jag kunde inte göra några som helst ändringar i texten – inte ens radera. Därför blir det en promenad till grafikern idag igen. Tur att det inte är långt, bara fem minuters väg att gå. Hälen är för tillfället OK – jag tror att det är den hotande kryckan i hallen som skrämmer den lite till lydnad.

I eftermiddag ska jag till Nål-Janne för akupunktur. Vi får se hur hälen känns då, men jag ska säga att jag inte känner nån förbättring alls, utan snarare en försämring. Kanske kan de knipsa av häleländet åt mig när jag ändå ligger på operationsbordet för andra saker? Med tanke på alla köer och väntetider det är i vården här kan man väl vara lite rationell..?

I övrigt har jag fått annan, väldigt fin återkoppling på det jag skriver om här på bloggen. Det är sånt som gör att jag fortsätter ett tag till, även om jag är självisk nog att använda bloggen som kanal för att pysa om alien och andra förtretligheter eftersom jag inte har ekonomiska möjligheter att söka annan hjälp. Jag tycker att det är synnerligen intressant att de som har mest negativa åsikter om innehållet i min blogg inte själv(a) har bloggar. De verkar ju ha så otroligt många åsikter, varför inte skriva ner dem i en egen blogg? Varför surfa runt och föra fram sina åsikter via kommentarer i andras bloggar? Vore det inte bättre att ha en egen blogg för sånt? Jag förstår inte riktigt.  Men jag har ju hört många säga att det nog är människor som inte har det så bra med varken sig själva eller livet. En del tycks vara ganska ökända i cyberspace, dessutom. För egen del kan jag rekommendera bloggande, det har hjälpt mig genom ett antal kriser, det hjälper mig mentalt genom den jag är i just nu. Den kris där det inte finns tid för en massa tjafs, egentligen.

I kväll klockan 21 på TV3 är det premiär för ett program som heter Stalkers. I programmet utlovas hjälp till personer som vill bli av med sina förföljare. Jag överväger starkt att ta kontakt. Starkt.


Livet är kort. Sanden rinner genom timglaset.

Read Full Post »