Uppgivet…

En annons som andas uppgivenhet och krossade drömmar. Ingen kvinna på 25 år…

”Har ej hittat någon kvinna efter 25 år…”

Livet är kort.

Read Full Post »

Är löv inte bara vackra, så säg..?

Upphittade på en stentrappa på lunchen idag. Fångade, i dålig kopia, via kameran i min Ajfån.

Vackra!

Livet är kort.

Read Full Post »

Grannens dag

Igår var det Grannens dag, lärde jag mig genom Tant Gredelin. Så här kan man läsa om den dagen hos Temadagar.se (jag har behållit grammatiska fel etc):

Grannens dag är den dag då vi ska värna om våra grannar, det finns många olika typer av grannar, men oftast förknippas grannskap med bråk och gräl. Den 31 oktober firar vi därför Grannens dag och det är en dag då vi skall vara snäll mot våra grannar och visa hänsyn. Självklart tycker vi på temadagar.se att man alltid skall vara snäll mot sina grannar

Eftersom detta är en svår dag för undertecknad att fira – vissa kan inte ens stava till ordet hänsyn och andra är genomruttna av ondska –  hoppade jag helt enkelt över den. Jag vill ju inte sabba min image som Husets Elaka Tant, dömd till evig förbannelse.

Livet är kort.

Read Full Post »

Och vad ska man tro om detta?

Ett mejl bland andra i min inbox på jobbet. Man undrar verkligen vad det finns för spamskydd här…

VÄDJAN OM BRÅDSKANDE OCH AFFÄRSHEMLIGHETER HJÄLP!

Kära,

Jag introducera mig själv till dig som fröken Stella Gerald den enda dottern sen Chefen och fru David Gerald. Min far var en mycket förmögen militär här i Abidjan den ekonomiska huvudstaden i Elfenbenskusten, min far försökte under den senaste presidentvalet kris som tar många människors liv, dog min mamma när jag var barn och sedan dess har min pappa tog mig så speciell. Innan min far sista död i ett privat sjukhus här i Abidjan han kallade hemlighet mig på sängen sidan och berättade att han har summan av två miljoner fem hundra tusen amerikanska dollar statliga ($ US2.5M) kvar i fast / avräkningskonto i en av de främsta bank här i Abidjan, att han använde mitt namn som sin enda dotter för anhöriga i deponering av fonden att på grund av den ständiga politiska krisen i landet och för att undvika blivit döda av sina fiender, skulle jag söka en utländsk partner i ett land mitt val där jag kommer att överföra dessa pengar och använda dem i investeringssyfte, såsom fastigheter eller hotellet.

Snälla, jag söker hedervärt din hjälp på följande sätt:

(1) Att hjälpa mig över denna fond till ditt bankkonto:

(2) Att fungera som en väktare av denna fond eftersom jag fortfarande en liten flicka:

(3) För att göra arrangemang för mig att komma över till ditt land för
att främja min utbildning och även för att säkra uppehållstillstånd i ditt land:

Dessutom är jag villig att erbjuda dig 15% av den totala summan som
ersättning för din insats / input efter framgångsrik överföring av denna
fond i din nominerad konto utomlands. Dessutom Ange dina möjligheter att
bistå mig som mitt liv är inte att spara här på grund av farbror vill ta min fars förmögenhet, svarar tillbaka till mig så fort du är klar laser detta mail så att jag kan ge mer detal jer Jag väntar på att höra från dig snarast.

Tack och Gud välsigne.
Med vänlig hälsning,
Stella Gerald 

Nån som går på detta???

Livet är kort. Och jag är så trött på alla som vill ha nåt av mig utan att ge igen.

Read Full Post »

Stick eller stryk!

Igår var det Halloween. När jag kom hem i mörkret, samtidigt som en av grannarna, hörde vi båda två ett gäng ungar som skrek

Bus eller godis!

(Nej, det var inget frågetecken, det var ett utropstecken de skrek.)

Vi skyndade oss in i samma port för att slippa undan ungjävlarna barnen. Gissar att min granne är likadan som jag – h*n vill ha sitt godis för sig själv! Förresten, innan du anklagar mig för att vara barnahatare ska du veta att min granne har två barn och jag har fyra bonus”barn” och vi kommer rätt bra överens i familjerna. Det är ANDRAS ungar jag inte är förtjust i.

Jag kan förstå att en del tycker att det är mysigt att spöka ut sig och springa omkring ute i oktobermörkret och tigga godis. Och det är OK att de gör det – den 31 oktober och inte hos mig! Helgen som kommer är det nämligen Allhelgona helg. Då tänder jag ett ljus för pappa och K och alla andra nära och kära som inte längre finns bland oss. Det är MIN tradition.

Denne Jack O’Lantern träffade jag igår kväll.

Nu tror jag inte att det blir nån barnarusning till Den Elaka Tant Tofflans ytterdörr – den som hon, till skillnad från samtliga (?) grannar (även den som vill ha sitt godis själv) i portuppgången, aldrig smäller igen efter sig, varken tidigt eller sent. Men för säkerhets skull har jag laddat med lite godis. Lite äckligt godis. Det vill säga mörk choklad som jag har fått av nån som jag har slutat tycka om. En choklad inköpt från en av alla fantastiska resor denna person varit på. Själv har jag inte varit utomlands sen 1996. Så… JA! CHOKLADEN SMAKAR SÄKERT EXTRA BITTERT! Men det måste ha varit roligt att skicka små saker från utflykterna ute i världen medan somliga fick sitta hemma och möjligen fantisera om att åka de sju milen till Stockholm eller ner till mamma i Östergyllen. JA, CHOKLADEN SMAKAR HELT SÄKERT ÜBERBITTERT!!!!

OM det nu, efter att alla överkänsliga och humorbefriade föräldrar har läst detta inlägg, skulle råka vara så, att ett barn plingar på min ytterdörr i helgen, lovar jag, att innan ungen hinner haspla ur sig sitt

Bus eller godis!

förekomma den med att vråla

Stick eller stryk!

Det läste jag nämligen på Twitter igår att Gert Fylking skulle säga. Det är väl det bästa han har sagt hittills! Eller snarare, det enda braiga…

När jag sen surt men försiktigt har stängt igen min dörr ska jag sätta mig ner i mörkret och tända ett ljus. Tagga ner, tänka lite godare tankar och minnas pappa, K med flera. För livet, bästa läsare, det är kort. Det finns två saker du med säkerhet vet:

1. Du själv är den enda du säkert vet att du ska tillbringa hela livet med. (Det har jag sagt sen 1999 när jag skilde mig!)
2. Du – och alla andra – ska dö.

Var rädd om dig! Köp ditt eget godis och tänd ett ljus! (Byrån för Oombedda råd)

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 44: Pruttkuddar och Sidenkuddar

Nej, sidenkuddar är inte min grej. Pruttkuddar, däremot… Dags för veckans höjdpunkter (pruttkuddar) respektive lågvattenmärken (sidenkuddar)!

Pruttkuddar

• Mini-pruttkudden från Nillan, förstås! (Som jag skrattade!)
• Glömska jag! (Man måste ju bara skratta lite till!)
• Glömska jag, som sagt… (Man måste ju bara skratta åt mig lite till…)
• Nya fönster (Mitt hem är inte längre dragit utan varmt och skönt!)
• Intervjun med Carin Götblad (En intressant kvinna!)

Sidenkuddar

• Månadens kulturprofil (Nämen lokalblaskan, skärpning! Det här är stenåldern!)
• Språkliga grodor (Nämen lokalblaskan, skärpning 2!)
• En hel B-del med bara sport (Nämen lokalblaskan, skärpning 3!)
• Felstavningar, upprepningar och TV som ingen tittar på (Nämen lokalblaskan, skärpning 4!)
• Såna som hellre vänder sig till tredje part – igen! – för att snacka skit om Den Konstiga (som alltid är det nån annan än man själv som är konstig och som det är fel på…) i stället för att föra en dialog med den det berör! (Skvallerkärringstil, tycker jag!)

Livet är kort.

Read Full Post »