Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 29 oktober, 2012

Varning för kiss-, bajs- och prutthumor!!!


Usch, vilket skitväder det blev idag!
Dagen började med ett par, tre minusgrader. Men på eftermiddagen började regn och vind slå mot mitt kontorsfönster så det var helt omöjligt att sova.

På väg hem sööölade sig alla. Bilköerna var miiilslånga. Och det bara regnade. Hur trist som helst…

Blött och trist och miiilslånga bilköer på vägen hem.


Hur kul är det då att komma hem
och hitta reklam i postboxen? En räkning? Och ett kuvert som det stod

Ömtåligt!

på??? Jag blev ju inte ett dugg nyfiken. Nehej då. Eh… ganska rejält nyfiken…

”OBS ömtåligt!” Vad kunde detta innehålla?


Lite var jag ju tvungen
att klämma på det. Det kändes… mjukt och konstigt. Tänk om det var… en bajskorv? Men det luktade inte illa… Det var…

Ett fint kort och en mini-pruttkudde!


Det var vännen Gunilla
som hade hittat en mini-pruttkudde för nån vecka sen och av nån anledning – ??? – tänkt på… mig. Hon tycker nämligen att jag kan behöva ha en sån när det blir dags för sjukhuset så att jag kan busa med knäppa doktorer. Gissa om jag ska ta henne på orden?!! Tack snälla för ett übergott skratt!!!

Och vilken tur att det fanns lite matrester kvar från igår i kylen! Jag värmde på, tog fram en fralla ur frysen och micrade samt hällde upp ett glas rött. Nu känner jag mig så där härligt varm och glad över att det finns så omtänksamma och roliga vänner i Tofflans vänkrets!!!


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Totalt aborberad – det är rätta beskrivningen av mig just nu. Jag sitter och jobbar med institution 1:s forskningssidor på webben och det tar sannerligen sin lilla tid… Det gäller att ha tungan inte bara rätt i munnen utan i rätt mun. Eller utanför. Gissar att jag ser ganska debil ut när jag jobbar så här intensivt och folk skymtar mitt smått maniska jag bakom glasdörrens och -väggens blästrade vasstrån. (Inte alla som har vass på sin kontorsdörr, inte!). Det har tagit några dagars, typ en vecka eller mer, funderande över strukturen. Mitt första förslag köptes av ledningen, men dissades av mig själv. Bara att sätta igång och göra ett nytt.

En A3-skiss.


Jag hade inget whiteboard
eller nåt blädderblock att rita på och eftersom vassen har kommit upp på dörren och väggen sen sist går det inte att rita där heller, idiotiskt nog. Så jag tog ett A3-papper och nålade fast på min anslagstavla när jag gjorde den första skissen. Det gick inte så vidare värst bra eftersom bläcket i pennan rann åt fel håll.  Men det blev nånting till sist i alla fall. Sen ritade jag rent det hela på datorn. Och det är den skissen som jag nu arbetar med, om än i modifierad form.

Det finns material som ligger ute, men jag ska försöka uppdatera det, snygga till det, strama upp det, omforma något. Det märks att det har varit många kockar inblandade – på gott och på ont. Det som är bra med många kockar är att sidorna blir omväxlande, det dåliga är förstås att de inte blir särskilt jämförbara, om man nu vill ägna sig åt det.

Ingångssidan har jag nu ett klart förslag till och därefter kommer sen de sju forskningsområdena som vart och ett ska ha en ingångssida och ett gäng undersidor. Jag har två av sju områden klara och det känns skönt att det liksom äntligen har lossnat och blir nånting annat än bara teorier!

I lördags lyckades jag, som grädde (vispad med degkrokar?) på moset sträcka ryggen tämligen oskönt. Sist jag gjorde nånting ditåt var förra året, när jag skulle lyfta ur den till jul inköpta granen ur bilen. Men nu dammvippade jag bara… Hur som helst var sträckningen av det mildare slaget. Idag har jag bara lite ont och är mest stel. Det är ju inte så bra att sitta så mycket som jag gör, men jag har ju inget val eftersom hälen sätter stopp för nåt stående som är längre än en minut. Hälen har bråkat med mig i helgen och jag har haft rejält ont och svårt att gå. Dessutom har jag haft problem med en hel del kramper i händer och ben. Igår kväll fick jag våldsam kramp i baklåret på onda benet (där jag har haft propp två gånger och på vilket min onda häl är vidhäftad. Det var inte skönt, kan jag meddela, att försöka sträcka ut muskeln med en ond, sträckt rygg och en hälsporre som känns som en kniv rakt upp. Men jag överlevde det också.

Idag har jag väntat på ett provsvar i tre veckor. Jag funderar varje dag på om jag ska dö eller överleva ett tag till. Försenade diagnoser kan kosta livhanken och Sjukstugan i Backen är känd för sina långa väntetider. Nu är ytterligare ett fall Lex Maria-anmält eftersom den uteblivna diagnosen försenade behandlingen. Och den som drabbas är förstås den sjuke själv som får lida i onödan, kanske till och med hinner dö. När man är död lider man inte nämnvärt, men det kan ju finnas närstående som blir… ledsna. Sen finns det förstås de som skulle bli glada också över mitt frånfälle. De får väl se till att göra sig redo för Den Stora Festen.

Det blev ingen lunch idag, men jag får festa på egen hand i kväll. Jag tror nämligen inte att Fästmön åt upp kakan till frukost och då har jag nåt gott att se fram emot. Det finns nog till och med lite mat och grönsaker kvar från gårdagen. Jag vet att man inte ska slarva med lunchen, men det är så himla svårt att göra avbrott i det jag arbetar med just nu. Det är liksom inte värt att komma av sig och inte hitta tillbaka om man bryter för världsliga ting som lunch.

Nu har jag i alla fall haft en liten rast under vilken jag har rensat hjärnan med lite bloggning. Och så har jag tagit ett par försiktiga små bensträckare och ryggsträckare i dessa ändlösa korridorer…


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kväll blev det rena frosserierna hemma! Usch, jag får inte äta så där! Men det sker ju, tack och lov, bara undantagsvis.

Det fanns vispgrädde kvar som fortfarande levde. Och vad passar väl bättre till vispgrädde än kladdkaka??? Sagt och gjort, så att säga, husmor slog till och snodde ihop en kladdkaka. Det gick ju väldigt fort och bra när man väl har tillbehören hemma. Det hade jag.

Kladdkaka med grädde och kaffe till blev söndagens dessert.


Sen är det ju bra
om man använder rätt verktyg när man ska vispa grädde med elvisp. Jag har gjort det förut och nu gjorde jag det igen: försökte vispa med degkrokarna. Ingenting hände – mer än att jag blev svettig. Svettig är väl inte nåt man egentligen bör bli när man vispar grädde. Jag svor ve och fasa över Skånemejerier, vars grädde det var. Tills jag gav upp och diskade. När jag sen torkade vad jag trodde var visparna såg jag att visparna låg kvar i kartongen och jag höll i… degkrokarna…

Så FÖRLÅT, SKÅNEMEJERIER, DET ÄR INGEN FEL PÅ ER GRÄDDE,
DET ÄR FEL PÅ MIG!!!

Jag lagade faktiskt mat också och då hände ingenting anmärkningsvärt. Det blev italiensk, vuxlig kycklingfärssås och spaghetti samt en grönsallad, parmesan och ett glas rött till. Kakan och kaffet tog vi efter ett tag. Först fick jag äran att förlora igen mot Fästmön i Wordfeud. Jag är verkligen värdelös på det spelet! Men det är väl som med all idrott – och jag klassar Wordfeud som gympa för hjärnan – det gäller att inte ge upp, förr eller senare förbättras resultaten.

Idrott och sport är ju annars, som bekant, verkligen INTE min grej. Jag blev därför rätt sur i morse när lokalblaskan hade vigt hela andra delen åt sport. Det finns faktiskt viktigare saker här i livet än sport, tycker jag, så det gick ovanligt snabbt att läsa tidningen idag. Ytterligare ett skäl att överväga att avsluta prenumerationen. Faktum är att jag läste om att allt fler papperstidningar går dåligt och att tidningarna nu måste börja ta betalt av oss läsare när vi vill läsa på nätet. Jag gillar att ha en prasslig morgontidning att bläddra i vid köksbordet medan dagen gryr utanför och jag sippar timerperkolerat kaffe. Men samtidigt är jag ute på nätet flera gånger om dan och läser morgondagens nyheter och artiklar lite i förväg, ibland. Så det där är lite dubbelt…

Vad föredrar du – papperstidning eller tidning på nätet???


Livet är kort.

Read Full Post »