Idag hade jag en dejt med Nål-Janne på eftermiddagen. Jag hade väldigt ont i hälen när jag anlände och det var inte skönt med åtta nålar i och omkring det onda området. Jag kved – och det brukar jag inte göra.
Efteråt var det inte alls roligt att åka till Tokerian och hasa omkring därinne på jakt efter mejerivaror och annat spännande. Hälen gjorde så ont att jag nästan rusade fram till knivarna och begick harakiri, typ. Jag köpte i alla fall en Dr Oetker Mozzarellapizza, för nåt plåster – som inte ger eksem – ville jag ha på såren. Och Dr Oetkers pizzor är helt OK. Denna smakade väldigt mycket vitlök, till exempel. För övrigt kan jag inte låta bli att undra vem denne dr Oetker är. Är han pizzabagare eller är han doktor – eller är han rentav både och???
Medan jag duschade, vilket inte heller var skönt eftersom jag i princip måste stå på ett ben, funderade jag över dr Oetker. Jag gissar att mina tankar var alltför mycket hos den gode doktorn, för Strumpmonstret hann lura mig! Innan jag klev in i duschen satte jag nämligen på en maskin tjockis-svart tvätt. Men bara en strumpa med hundhuvuden på kom med. Och den är ju inte ens tjockis-svart…
Singelstrumpa med hundhuvuden.
Bestämt tror jag att jag har listat ut hur det där Strumpmonstret gör. Jag sätter på en maskin med bland annat strumpor. Medan jag gör nåt annat, som idag duschar, till exempel, sliter Strumpmonstret fram och stänger av maskinen samt plockar ur en strumpa och lägger tillbaka i tvättkorgen. Det måste bara vara så. Vadå? Senil? Jag..?
Just nu läser jag en väldigt märklig bok. Jag har läst lite mindre än halva boken och den är både spännande och fascinerande. Påminner lite om Da Vinci-koden – och ändå inte… Samtidigt var det en märklig historia, om jag inte minns fel, kring själva släppet av Strindbergs stjärna, som boken heter . Den såldes till 16 länder innan den kom ut 2010 och författaren, före detta nyhetsjournalist på SvT, fick jättemycket pengar för att skriva den. Undrar vad han gör nu…
Den här skribenten, som just nu skriver dessa rader, ser emellertid snart i kors. Därför tänker jag parkera mig i bäste fåtöljen och lägga upp onda hälen och försöka hitta nåt skit mindre dåligt att se på på TV. Jag har försökt säkerhetskopiera filer, men inser att överst på min önskelista står just nu ett USB-minne på 16 GB – nu har jag till exempel mina bilder utspridda på tre stickor. Naturligtvis hittar jag ingenting…
I morgon bitti ska jag lära ett gäng forskare att göra personliga hemsidor. Undrar hur det går. Jag kanske snor deras strumpor och doktorerar på detta. Sen kanske jag kan ge ut en serie egna pizzor, dr Tofflans, med hundhuvuden och USB-minnen på..?
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Jag har läst den där boken du skriver om. För att inte avslöja något kan jag bara säga att den blir konstigare och konstigare, men på något sätt så har beskrivningen av flandern eller var det nu var fastnat så det händer att jag tänker på döingen i gruvan som bevarats pga miljön och meningslösheten med krig. Men jag förstår inte hur den passerade lektörsnivån, men det är en annan sak. Ett tips från en med värk, är att ha en liten plastpall som man kan ha ena knät på så slipper man vingla, eller så kan man ju skaffa en så trång duschkabin att man inte kan röra sig *s*.
KRAM
Ska bli spännande att se hur jag gillar den i fortsättningen!!
Min duschhörna är rätt trång, så jag hänger mot en vägg, fast står på ett ben. Vilken syn… 😆
Kram!
Söt hundstrumpa!
Mycket! Fast en är ren, en ligger i tvättkorgen… 😦