Lönesamtal, jobb, lite delikatesser och klädinköp

Två lönesamtal har jag haft nu (ett igår och ett idag) och inte en spänn har jag begärt eller fått. Äh, jag skojar lite. Det är sant med lönesamtalen, men när det gäller lönen är det lite svårt att veta hur det blir. Det är ju trots allt så att jag bara har anställning här året ut. Jag har i vart fall fått veta vilka intentioner som finns från två håll. Vidare har jag presenterat mitt erbjudande åt ett håll där man uppenbarligen inte riktigt kände till vad som finns att få och fråga efter. Båda samtalen var annars bra…(eh… tänk, jag höll på att skriva SAMLAG och det får ju inte jag ha förrän på måndag, sägs det!), men det blev också så att de omfattade en del jobbprat. Och, som sagt, intentioner kan man inte leva på, lika lite som man kan leva på luft.

Inte en spänn, men en guldpeng..?

För institution 1 är nu sagt att jag ska prioritera kommunikationsplanens slutversion och därefter tag tag i forskningssidorna på webben. Hela strukturen måste göras om och sidorna ska uppdateras med nya inledande texter och aktuella projekt. Frågan är om jag hinner göra detta klart före årsskiftet på 20 procents arbetstid (en dag/veckan). Bara att få in underlag kräver att man står med piskan beredd i princip hela tiden. Jag har emellertid hunnit göra en skiss och tagit fram ett lagom antal frågor som underlag till sidorna om projekten. Alltid något!

På instituton 2 är det disputation idag, men jag känner att jag inte hinner delta. Jag behöver sitta och tänka och även planera den lilla utbildning jag ska hålla i på onsdag i nästa vecka. Jag funderar på att höra om flera är intresserade så vi får ihop ett gäng om högst sex personer, det brukar vara lagom. Strax efter lunch kom en person inflygande i mitt rum, nämligen, och ville att jag på studs skulle visa hur man skapar en sida på intranätet. Och det är inte det lättaste att lära ut på två minuter…

Idag är jag så trött och mår illa, men jag hade kaffe med mig hemifrån som jag hällde i mig här tidigt i morse. I kväll blir det Fästmöns och min sista kväll tillsammans bara vi två på ett tag, så vi tänkte fira med att plocka ihop lite delikatesser till middag och kanske skölja ner med ett glas rött. Sen somnar vi väl före klockan 20 i kväll. Igår gick vi och la oss strax efter 21. Det går bara inte att hålla ögonen öppna om kvällarna! Inte när alarmet går igång kvart i sex om morgnarna.

Om jag finge önska nåt mer just nu än ett fast jobb, vore det att jag hade lite mer tid att köpa kläder. Det enda jag har gott om är jeans, men jag måste ju ha nånting under och nånting på överkroppen också. Tyvärr är jag ju ingen klädmänniska. (När det gäller utseendet lägger jag ner mest pengar på linser och frissan!) Därför blir det gissningsvis så att jag inhandlar nåt i panik – i allra sista stund… Jag har i alla fall fått sms från Anna att hon har inhandlat strumpor på jobbet åt mig idag. Strumpor är en STOR bristvara just nu. De jag har lyckats rädda från Strumpmonstret är antingen trasiga eller har uttjänt resår.

Strumpmonstret tog dess make/a!

En av ”mina” forskare var på TV igår och pratade om ett projekt som pågår tillsammans med bland annat Tokerian. Och idag vid fikat avslöjade jag att jag kallar just den affären Tokerian i min blogg. Det kanske inte var det smartaste avslöjandet jag har gjort, men lite kul var det allt att försöka besvara allas frågor om varför. Nu hoppas jag innerligt att folk på jobbet inte letar efter min blogg eller börjar följa den, det skulle vara lite… retligt och genant. Tror jag. Jag är ju ganska frispråkig här. Och så skryter jag så mycket om mina duktiga kollegor så de kan ju råka tro att de är det de är – skitduktiga!

Livet är kort.