Håll ett öga på…

Idag läste jag om ett jätteöga som hade hittats på en strand i Florida. Ögat var stort som en apelsin.

Gulp, så läskigt!

var min första tanke.

Men sen blev jag förstås nyfiken på vad det kunde vara för öga, vilket djur det hade tillhört. Mannen som hittade ögat tog hem det och sparade det i en plastpåse i kylen.

Det var väldigt färskt och det blödde fortfarande,

sa han till tidningen Sun Sentinel. Själv skulle jag nog inte ha vågat peta på det. Men det lite äckliga tycks fascinera…

En svensk zoologiprofessor i Lund, Dan-Eric Nilsson, säger att det måste tillhöra en svärdfisk. Han säger också:

Bläckfiskögon ser inte ut sådär, de kollapsar och ser ut som en sladdrig påse. Och valögon ser inte heller ut sådär, de har inte den blåa irisen.

Urrrk… Just nu känner jag hur middagen åker hiss i magen. Vad vi åt? Tja, inte var det svärdfisk, men det var… fisk… Laxfiléer som skulle vara benfria. Trots det hittade Fästmön ett ben i sin filé. Det gäller att hålla ögonen på det man stoppar i sig, så att säga…

Dessa ögon hittade jag på Vaksala torg en gång.

För ovanlighetens skull har jag varit trött i eftermiddag. (Ja men NU fattade du väl ändå att jag var ironisk?) Mamma ringde när jag höll på med morgontoaletten lunchtoaletten. Det blev bara ett kort samtal, för jag hade några ärenden att utföra innan jag skulle åka och hämta Anna.

Vi har slumrat lite här i eftermiddag, Anna på soffan, jag i fåtöljen. Däremellan har jag läst Zarahs märkliga självbiografi och förlorat STORT i min andra match i Wordfeud mot AstroMonica. Idag hade jag inte en chans!

Hälen är ond i kväll och mina aliens bråkar lite med mig också. Men jag ska försöka överleva till i morgon bitti, för då ska jag ha en liten dragning om mitt kommunikationsarbete på institution 1 för ”företagets” kommunikationschef med medarbetare.

Livet är kort.