Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 12 oktober, 2012

Å vad det är roligt att hitta andra saker än räkningar i sin postbox när man kommer hem en fredag! Tusen tack, snälla Augustifarmor, för boken! Jag blev så glad för att du tänkte på mig!

Nu ska jag få skratta! 


Karin Brunk Holmqvist
skriver så fantastiskt roligt att man glömmer smärta, elände och sorg för en stund. Det var perfekt post idag!


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Jag har säkert sagt det hundra gånger på bloggen, men hösten är min årstid. Det jag gillar är såväl färgerna som mörkret. Att få kura inomhus, mysa. Tyvärr verkar det som om vintern redan är på väg. Det varnas till och med för snö

Frost på jobbfönstret. Men bilden är från februari i år.


Är det nåt jag inte gillar
så är det kyla och halka. Det finns inte nåt kul med snö. Lite fint är det med snö under julen – om man har ett varmt och skönt hem att vistas i. Mitt hem är betydligt varmare sen de nya fönstren monterades. Det måste ha varit massor av värme som bara sipprade ut genom otätheter. Men många har inte ens ett hem att vistas i, inte ens tak över huvudet. Hur går det för dem nu när det blir kallt?

Det ska bli kallt över helgen. Kallare än normalt med nordlig vind. På måndag eller tisdag morgon kan den första snön falla här i mina trakter. Vilken tur att jag inte bara har beställt bilservice på tisdag utan också skifte till vinterdäck! När det gäller sommardäck och vinterdäck är det ibland svårt att veta vad som gäller. I våras skrev jag ner reglerna här på bloggen. För min del är det lätt. Jag har inga dubbar på mina vinterdäck och därför får jag egentligen köra på dem året runt. Fast gummit i så kallade friktionsdäck är ju mer lämpat för vinterväglag.

Hur ska mönsterdjupet vara på vinterdäck?


Varje gång jag gör min årliga service
 (oktober eller november) låter jag verkstadspersonalen byta till vinterdäck. Men jag ber dem från och med förra året också att alltid ange mönsterdjupet på alla åtta däcken så jag inte står där i vår sen med olagliga däck!

Hur gör DU med vinterdäcken? Byter du själv eller gör nån annan det åt dig? Och NÄR byter du till vinterdäck???


Livet är kort.

Read Full Post »

Nä fy te rackarns! Igår mådde jag inte bra alls. Jag inser att jag nog skulle ha varit hemma från jobbet hela veckan och vilat. Då kanske infektionen hade försvunnit och jag hade fått hämta lite krafter efter måndagens övning. Hostan blev tuff igår, så jag stannade till vid apoteket på vägen hem för att handla nåt slemlösande som jag kan ta på dagtid. Till natten har jag tack och lov cocillana. Eftersom det är morfin i det kan jag bara ta till natten. Men jisses så jag däckar av den! Den slemlösande hostmedicinen är bebisaktig och smaksatt med arom av körsbär och choklad, såg jag när jag kom hem. Blä! Men faktum är, att redan efter två huttar (en igår eftermiddag, en i morse) har slemmet blivit mindre segt. Slemlösande på dagen, hostdämpande till natten, har jag lärt mig. Och det är ju rätt logiskt.

När jag ändå var på apoteket hämtade jag ut tre mediciner också. Fast läkaren, som jag aldrig har träffat, hade skrivit ut fel styrka (för svag) på magtabletterna och dessutom bara ett uttag. Panik! Om dessa tar slut fungerar jag inte i vardagen, då bara kräks jag! Men jag mejlade mottagningen igen, som svar på deras svar på mitt första mejl – så att de skulle se att jag inte hade skrivit fel utan att läkaren hade gjort fel. Och nån timma senare kom det svar från sköterskan med en ursäkt och ett löfte om ett nytt e-recept i morgon. Skönt, då slipper jag oroa mig! Och jag kan fortsätta vara nöjd patient hos mottagningen!

Igår kväll skulle jag ju städa, men jag orkade bara skura badrummet och duschrummet/toan. Sen var jag helt slut. Pratade med mamma en stund och kollade på det sista avsnittet av Dallas som jag hade spelat in på DVD:n i onsdags eftersom jag skulle skjutsa Fästmön då. Det var säsongsavslutning på Dallas och som vanligt blev det en cliffhanger på slutet. Men det blev alldeles för många intriger och försoningar (påminner delvis om mitt eget liv…) i detta avsnitt, så troligen lär jag inte följa serien när den startar igen. Det blev helt enkelt lite för mycket som manusförfattaren hade slängt in i detta säsongsavslutande avsnitt.

Det börjar gå mot kallare tider. Jag har haft vånda över skoproblemet, eftersom de enda skor som känns bra för hälen är mina tunna, näthåliga gympadojor. Idag var det minusgrader för första gången som jag noterade det. Hela -2,2 grader. Jag slet fram mina svarta Reebok som jag använde hela förra hösten och nästan hela vintern. Innersulan gick inte att ta ut, så jag fick spänna ut skosnörena ordentligt och knö i inläggen. Det känns ganska trångt i skorna, men om jag går lite i dem kanske jag töjer ut dem. Tyvärr kan jag inte ha dem inomhus på jobbet – de är helt enkelt för täta och varma. Därför blir det sandaler med endast små inlägg när jag jobbar. Inte alls optimalt för hälen, så jag får försöka sitta stilla så mycket jag bara kan.

Frostigt i morse.


I kväll kommer Anna
och jag har planerat en fredagsmiddag bestående av räkor, aioli, rostat bröd och vitt vin. Måste bara inhandla räkorna på vägen hem. På lördag ska vi ut på presentjakt, det är ju nån i familjen som blir myndig på måndag. Min present är nog klar, men det kanske blir lite kompletteringar. Vidare ska jag försöka inhandla en ny duschslang och -munstycke med tillhörande stång. Fastighetsskötaren, som jag pratade med häromdagen och som var den som spolade mina rör efter översvämningen, hade inget duschmunstycke som låg och skräpade. Däremot kunde han tänka sig att hjälpa mig montera ett. Det vore ju bra. Jag köpte ett nytt munstycke med slang i somras, men skiten passade inte – i stångens hållare! Och i duschrummet vill jag kunna stå och duscha med duschmunstycket i en stång på väggen.

På tisdag ska Clark Kent* till doktorn på hälsoundersökning** och dessutom på sina vintertofflor*** på. Jag måste ju tänka lite framåt, snart kanske jag inte får lyfta däck, nämligen. Inte ens en liter mjölk, har jag hört. Gissa om jag kommer att bli gaaalen av leeeda?! Men vi är inte där än. Det har inte ens gått en vecka sen måndagens övning och det återstår cirka fyra veckor tills jag får veta om det är bu eller bä. Bu eller bä…

Men idag är det fredag och då får man aldrig några dåliga besked – från vården. Jag lever i ovisshet och oro och det tär. Jag försöker tänka positivt, vilket är svårt just nu, för den som jag kunde vända mig till med dessa frågor finns inte kvar här på jorden. Och DET är bara så hemskt och sorgligt! Men det är inte värst för min del – jag tänker på familjen som har drabbats av denna förlust. Vi måste emellertid gå vidare, alla, även om vi vissa dar tvivlar på att vi kan och orkar…


*Clark Kent = min lille bilman

**till doktorn på hälsoundersökning = bilservice hos verkstan
***vintertofflor = dubbfria vinterdäck


Livet är kort.

Read Full Post »