Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 6 oktober, 2012

En kvart försenad halkade jag in på SvT1 och Anklagad: Tracie’s story, en brittisk serie från i år. Sen satt jag klistrad och glodde de 45 minuter som var kvar av den.

Simon är också Tracie.


Anklagad består av
fyra timslånga program. Delarna är fristående och handlar om vanliga människor råkar ut för saker som gör att de anklagas för grova brott. I kvällens avsnitt får vi möta Simon som är engelskalärare. Men efter jobbet är han transvestitenTracie. Så småningom träffar Tracie en man som återvänder. Han återvänder kväll efter kväll och Tracie är på väg att bli kär. Tracie tror att han är gift, vilket han förnekar. Hans fru är död, säger han. Det tror Tracie på tills hon en dag får se paret.

Det här är en film som ömsom får mig att bli glad, ömsom får mig att förtvivla. Ungefär såsom Tracie torde känna sig. Den stora skillnaden är att jag som tittare inte blir anklagad för mord.

Filmen är oerhört gripande och jag är glad att jag hoppade in i den. För trots det hemska den handlar om är den positiv när den skildrar Tracies mod. Högsta betyg!


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Nej, det är inte mycket kraft kvar i Tofflan just nu. Så hela eftermiddagen och kvällen har det varit lugna puckar. Mest ansträngande har varit två partier Wordfeud – jag förlorade både till BB och till Hortellskan. Ett tredje parti är igång sen igår med Inna. Ord har flugit omkring och jag har softat med dem. Det är allt jag orkar. (Jag orkar nästan inte bli upprörd över märkliga, men tillåtna böjningsformer… När jag kom på att det var OK använde jag min förvärvade kunskap i stället!)

Ordkamp.


Jag kan inte säga
att jag är totalt fast i Wordfeud-träsket, för det är jag inte. En stor del av tiden idag har jag ägnat åt att läsa Helene Turstens senaste Irene Huss-deckare. Lite besviken är jag, det känns mest som om Helene Tursten har skrivit en film… Men jag har softat med boken och kommit mer än halvvägs.

Pratade med mamma tidigare på dagen och gav henne mitt nya mobilnummer. Gamla mobilen får ta lite ledigt ett tag, det funkar inte att ha två när man inte har nån handväska. SKÄMTAR!!!

Kanske skulle vifta med mitt spö och trolla fram en handväska till mig själv? HARDLY!!!


I kväll har jag telefonerat
med Fästmön. Vet inte vem av oss som är skröpligast just nu, Anna har en förskräcklig hosta.

Bara skit är det på TV i afton. Det är inget som jag tycker är bra på TV i kväll. Jag sitter och slöglor på ett avsnitt av Lynley från 2007. Igår gick ett program om Birgitta Stenberg, men det spelade jag in för mig och Anna att titta på senare.

Hittade en matlåda i frysen bestående av några kalkonfilébitar och några potatisklyftor. I kylen fanns det hot béarnaisesås, så det blev min middag. Eftersom det är lördag har jag också en skål chilibågar och en starköl. Som reserv, en Vit choklad. Nej, det går ingen nöd på mig. Jag softar efter bästa förmåga. Skulle bara önska mig lite, lite mera kraft och ork. Om jag finge önska nåt.


Livet är kort.

Read Full Post »

En härlig höstdag och jag gjorde som jag hade tänkt: tog en omväg till Tokerian och testade kameran i Ajfånen.

Det var många vackra färger som mötte mig redan vid garagen.

Höstfärger vid garaget.


Sen behövde jag
bara ta några steg till så hittade jag fler färger.

Kolla löven mot den blåa himlen…


Flyttade kameran lite
för att fota ur en annan vinkel – och råkade få med en mopedist i bildens nederkant. Lät denn* vara kvar bara för att det såg kul ut.

Höstträd med förbipasserande mopedist.


Och så en klassiker…

Fotografens skugga.


Höjde blicken
för att fånga trädets krona från insidan, underifrån.

Under trädet.


Därpå stegade haltade jag
över gatan och in mot skogspartiet. Kollade läget vid näckrosdammen. Där fanns några änder, men fy te rackarns, dammen ser ut som en dypöl! Och folk verkar inte ta reda på saker och ting efter sig ute i naturen…

Kvarglömd läsk.


Inne på skogsstigen
var ljuset ganska dåligt. Men bilden på barrträdet ur grodperspektiv blev ganska läcker ändå. Jag kände mig rätt liten…

Grodperspektiv…


Och så var jag ju tvungen
att testa motljusfoto! Den här bilden blev rätt OK.

Härlig höstsol…


Inne på Tokerian
hände inget särskilt konstigt. Men jag var nöjd över att ha pallat att gå en promenad utan att vilja amputera hälen, så jag belönade mig en Vit choklad och en vit gladiolus!

Vit gladiolus, en favorit bland blommorna! Och äntligen en hyfsad närbild!


Och snart har jag spelat klart
mitt allra första parti Wordfeud med BB! Strax blir det läsning i bäste fåtöljen!


Livet är kort.

Read Full Post »

Härom veckan försvann en strumpa för mig i tvätten. FASA! DET FÖRSVINNER ALDRIG STRUMPOR FÖR MIG! (Jag har nämligen inget strumpmonster som Klara har…)

Eftersom det aldrig försvinner strumpor för mig anklagade jag förstås Fästmön. Hon hade nämligen tvättat håret och flyttat på den upphängda tvätten för att den inte skulle bli blöt igen. Och då hade strumpan försvunnit! Hävdade jag.

Igår kväll fann jag den. I tvättmaskinen. Troligen tvättad typ fyra gånger allt som allt. FÖRLÅT, ANNA!!!

Jävligt ren strumpa.


Jag fortsätter
att testa kameran i Ajfånen och den här närbilden blev inte alls skarp. To be continued…


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här helgen har jag på sätt och vis valt avskildhet – på tal om just det… Jag är så där übertrött att jag varken kan sova eller vara alert. Gissar att min kropp bekämpar än det ena, än det andra.

I morse, nånstans mellan vakenhet och dvala, låg jag och kände/lyssnade till mina pulsslag, mitt hjärta medan jag försökte mota bort illamåendet. Det senare kommer i vågor, ofta helt oannonserat och utan att jag har ätit.

Mitt hjärta..?


När jag mår så här
är jag bara tråkig att vara med. Förkyld och hängig, seg. Därför är jag med mig själv och Fästmön får en helg på egen hand med sina barn. (Därmed inte sagt att jag inte vill träffas, jag är en av de behövande som köar till Anna, just nu… Vill vara med henne jämt och hela tiden, samtidigt inte skrämma bort med min tråkighet, skröplighet…)

Ska försöka ta det lugnt idag – eller tja, det är inte svårt, jag orkar inte mycket. Det finns tvätt att ta reda på och tvätt att tvätta. Från himlen strålar solen på alla de vackra höstträden. Jag tänkte försöka ge mig ut till Tokerian och då ta omvägen över skogspartiet för att fota lite. Måste handla hem lite prylar i förebyggande syfte till måndag. Och testa hur mycket hälen pallar, den som har varit rätt OK i ett par, tre dar nu…

Mamma ska få ett samtal senare, men största delen av dan ska jag ägna åt att läsa, tror jag. Det är vad jag orkar just nu. Ungefär. Men kanske är frisk luft bra och gör mig piggare…

Vad ska du göra en dag som denna???


Livet är kort.

Read Full Post »

Tänk att lokalkblaskan går fortare och fortare att läsa för var dag som går. Är det jag som har blivit ointresserad och rastlös eller är det tidningen som har blivit dålig?

Idag fastnade jag emellertid för en artikel/krönika och en krönika. Artikeln/krönikan är signerad tidningens kulturchef Lisa Irenius. Då vet man att det kommer nåt intressant. Äntligen! Tyvärr ligger artikeln inte på nätet (än). Nu kan du läsa den på nätet!

Skräcken för oss själva

är rubriken på Lisa Irenius artikel. Och den inleds ganska provocerande med att artikelförfattaren vill pröva en tes:

[…] att vår kultur motarbetar avskildhet i alla former. […]

Det handlar förstås om modern teknik som mobiler, internet, Fejan, smartphones, e-böcker. Men också husen som byggs allt mer genomskinliga med stora fönster och glasväggar där alla ser allt, kontorslandskap och på toaletter, där tydligen 85 procent använder sin iPhone…

En del har blommor i sin toa i stället…


Nu ska jag inte dra
Lisa Irenius artikel i sin helhet, för jag tycker att du ska läsa den själv och begrunda. Särskilt de avslutande orden:

[…] Avskildheten är helt enkelt den plats där vi möter oss själva. Men kanske är det just det vi fruktar mest av allt. 

Tänk att just dessa ord skulle ha kunnat vara skrivna av mig! Märkligt… I mitt liv är datorn på nästan jämt. Jobbdatorn dygnet runt under vardagarna, nån av hemdatorerna är på under kvällar och helger.

Jag måste bara skriva lite…

säger jag till Fästmön och smiter från frukostbordet för att blogga.

Sen jag har fått Ajfånen är det ännu värre. Det blippar och bloppar av olika ting som vill fånga min uppmärksamhet: jag läser jobbmejl halv tio på kvällen (det hade jag dyrt och heligt lovat mig själv att aldrig göra…), det kommer sms snabbare än vinden (särskilt om de kommer från en annan iPhone) och, som pricken över i, har jag just inlett mina första partier Wordfeud. I skrivande stund spelar jag faktiskt… 😳

I dagens lokalblaska skriver också Anders Mildner om sociala medier i en intressant krönika (inte heller den finns på nätet – än!..) med rubriken

Du är dina vänner.

Fejan har visst nyligen aviserat att där finns över en halv miljard aktiva användare nu, vilket är många flera än alla som använde internet det år när Fejan startade…

Anders Mildner sätter fingret på det som göra att jag värjer mig – trots somligas påverkan

Nu när du har skaffat iPhone är väl nästa steg Facebook, eller hur?

Han ställer frågan

Vem ska jag egentligen betrakta som vän? Vem ska jag adda?

Vi delar så mycket av vår vardag – och jag vet att jag delar med mig alltför mycket av min genom bloggen. Därmed inte sagt att alla som läser min blogg är mina vänner! Långt ifrån, skulle jag vilja säga…

Är det så?


Det känns som att somliga
på Fejan har som mål att få många vänner, att adda och bli addad. Det tycker jag är värre än det jag blev anklagad för för ett tag sen – att skriva om aktuella ämnen bara för att få många besökare till min blogg… Maj gadd!..

Men alla har inte som mål att få många vänner, för man måste verkligen fråga sig vad en vän är. Ordet har för mig inte riktigt samma betydelse på Fejan som IRL… Anders Mildner undrar i sin krönika om det är rimligt att som journalist bli vän med ett politiskt parti vars åsikter man inte delar men som man bevakar i jobbet. Han svarar själv ja på den frågan. Och det är där konflikten uppstår för mig. Hur ska jag kunna vara vän med, ungefär, mina ovänner, dem vars åsikter jag inte gillar men bevakar av till exempel nyhetsskäl?

Gillar varandra gör man visst också på Fejan. Eller man gillar det nån skriver i de korta kommentarer som utgör skrivandet på Fejan, vad jag förstår. Det finns en sån gilla-funktion här på bloggen också och det finns de som klickar på ”Gilla” ibland vid vissa av mina inlägg. Men ärligt talat tycker jag att det vore mer intressant att få en kommentar på inlägget i stället… Även från nån som ogillar vad jag skriver. Såna kommentarer publicerar jag nämligen också – så länge de inte är alltför oförskämda… (Förresten, det ligger en del oförskämda kommentarer publicerade också här – de slår ju främst tillbaka på den som har skrivit dem och inte på mig, så det är enbart av det skälet.)


Livet är kort.

Read Full Post »