NIX!

NIX! Det är vad jag säger direkt när det ringer telefonförsäljare. Tursamt nog kan man anmäla sig till tjänsten NIX också. Men otursamt nog kan NIX bara spärra fasta telefoner mot oönskade säljare och inte mobiltelefoner.

NIX!!!

Jag kan bara hoppas på en snar förändring. Skälet är att jag tror att allt fler av oss säger upp våra fasta telefonabonnemang och har mobiler i stället. Då vore det väldigt skönt att kunna hindra säljarsamtal.

Inom loppet av ett par timmar kom lika många säljarsamtal till min mobil. Det ena var från Linus på ett företag jag inte minns namnet på och som ville sälja en pensionsförsäkring, det andra kom från Linnea på Swedbank där enbart var kund en gång när jag var 18 eftersom jag behövde ett lönekonto. (Undrar förresten om Linus och Linnea är i maskopi, det verkar lite så…)

När båda hade rabblat sin första mening avbröt jag dem bestämt och sa att jag aldrig köper nånting via telefon och att jag vill att de aldrig mer ringer hit. Sen la jag på.

Och så lär jag få fortsätta. För det ser ju ut som om de ringer från vanliga telefonnummer och eftersom jag bland annat har sökt jobb måste jag svara. Ibland ringer de från skyddade nummer, men såna samtal måste jag också ta eftersom det kanske är från Sjukstugan i Backen.

Så, snälla NIX, gör nånting åt alla säljare som ringer till min mobil! Jag vill inte prata med dem!

Livet är kort.

Read Full Post »

Flytt!

En liten skylt pockade på min uppmärksamhet idag på Tokerian. Inte för att jag äter annat kött än fågel, men det känns tryggt att veta vart isterbanden har tagit vägen.

Klar och tydlig information.

Tokerian i ett nötskal, skulle jag vilja säga. En affär som ger sina kunder tydlig information.

Livet är kort. 

Read Full Post »

En sån där dag…

En sån där dag har det varit idag. Ungefär som dagen efter. Allt som hopade sig igår blev nästan för mycket. Det blev nästan så att jag började tokskratta mitt i allt elände. Droppen (!) var ju översvämningen. Du skulle ha sett mig in action, ösandes, spritt språngandes, med håret på ända och ändan… ja, den var i vädret… Stackars Fästmön som jag använde som hantlangare efter propplösaren fick sig nog en rejäl chock, för hennes förkylning bröt ut ordentligt igår. Anna är emellertid lika tapper som vissa andra och har även idag pinat sig iväg trots att hon är ganska sjuk.

Nej, min ända utan jeans får du inte se! Håll tillgodo med den med jeans.

Sanslöst mycket är det på jobbet just nu! Jag hade ett möte på institution 1 på förmiddagen, innan dess publicerade jag lite saker på webb och intranät. Klockan elva var det dags för möte med prefekten på institution 2. Det blev ett mycket långt och givande möte! När man väl får tid med honom är han bra att prata med. Men det är svårt att få den tiden. Vi har bokat ett uppföljningsmöte om över en månad, till exempel. Och då vet jag ju inte om jag är i tjänst eller sjukskriven…

I morgon ska jag träffa vännen Rippe för lunch! Det var alldeles för länge sen vi sågs och nu höll det på att gå ytterligare tid eftersom vi båda ska opereras. Det är märkligt det här vi kallar livet… Rippe påminde mig i alla fall om att jag borde ordna med vinterdäck på bilen. Därför ringde jag verkstan och bokade tid för service och tid för däckbyte hjulskifte samtidigt. Det blir redan den 16 oktober, för säkerhets skull. Eftersom jag kör dubbfritt är det ju inga problem och rätt som det är slår vädret om och det blir halt på morgnarna.

Clark Kent* ska snart få på sig vintertofflorna**.

Jag hade rådgjort lite per sms med min ”coach” M igår huruvida jag skulle berätta om saker och ting för prefekten. Nu blev det så att jag inledde med en lägesbeskrivning och den var han nog inte beredd på. Det kändes både skönt och rätt att säga som det var – eller säga det jag i skrivande stund faktiskt vet. Och beskriva lite av den oro jag känner. Ärlighet varar längst och man får en viss förståelse från människor. Alla är nämligen inte onda och elaka, även om jag får för mig det ibland på grund av det jag har varit med om… (Funderar parallellt på om bajskorvarna har börjat flyta upp hos vissa puckon…)

Nu börjar jag känna av lite irritation i halsen och i näsan. Huvudet och nacken värker lite. Det kan i och för sig bero på att jag inte fick lunch förrän vid 13-tiden, men mer troligt är att jag verkligen har en förkylning på gång. Undras om virus går ihop med narkos..?

Det är inte mycket kvar av arbetsdagen och jag undrar hur läget är hemma. Är de gamla fönstren bortforslade från ballen*** och är mina rör spolade så att vi kan duscha normalt igen och inte leka pool i duschrummet, tro???

På torsdag får jag gå och hämta ut min nya mobil på vår telesektion. Jag ska bli med Ajfån…

*Clark Kent = min lille bilman
** vintertofflor = vinterdäck
***ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Vad används våra skattepengar till?

Frågan i rubriken ställer man sig rätt ofta. Senast i morse blev jag som ett frågetecken när jag läste en notis i lokalblaskan att den koloss organisation som ansvarar för vård i vårt län ska ge alla sina anställda rätt att arbeta heltid. Där kan man inte riktigt ha tänkt. Det handlar om cirka 1 500 personer. Gissningsvis jobbar majoriteten inom vården (kolossen har andra verksamhetsområden också, men detta är det primära). Och det vet väl alla att den som är över 40 och har jobbat i vården hela livet får förslitningsskador i framför allt axlar och armbågar. Då är det inte så himla lätt att orka jobb heltid eftersom ett jobb i vården innebär en del lyft av olika slag och administration (arbete vid dator), uppgifter där främst axlar och armbågar tar stryk. Sen har vi ju småbarnsföräldrarna som inte är intresserade av att jobba heltid eftersom de har andra intressen i livet än att arbeta.

Vad används våra skattepengar till egentligen..? Jag ställer mig frågande…

Nej, jag ställer mig väldigt frågande till detta! Inte blir mitt frågetecken mindre när jag på samma sida i lokalblaskan där ovanstående notis om heltider finns läser om The Gloryfires stödkonstert i Missionskyrkan i morgon, onsdag, kväll. Konserten ges till förmån för kvinnan som fick betala sin canceroperation själv på Uppsala Cancer Clinic när ovanstående koloss organisation ägnar tid åt att utreda huruvida man ska ha ett avtal med kliniken eller inte. Tid, som en cancersjuk person kanske inte har. Det är skamligt!

Och idag på nätet noterar jag att Miljöpartiet vill lägga ner närakuten i centrala Uppsala och satsa pengar på akutmottagningen på Sjukstugan i Backen i stället. Då har man uppenbarligen inte uppfattat den stora snackisen som pågått i flera år – och som dessutom var orsak till att närakuten en gång öppnade. Snackisen om att det alltför många patienter söker sig till den stora akuten eftersom de inte får hjälp på sin vårdcentral med åkommor som inte kräver ett universitetssjukhus kapacitet…

På tal om nätet ska vi i mitten av månaden ska kunna läsa våra journaler på nätet också. Det är väl bra, eller? Det kan ju vara så att man som patient inte uppfattade vissa saker vid ett läkarbesök. Men det kan ju också vara så att doktorn kanske uppfattade fel. Tänk om det står ”vänster” i stället för ”höger”, till exempel… Då ska patienterna kunna ta kontakt med läkaren, påstås det i artikeln. Jahaja, och det har läkarna tid med? Tror jag inte ett dugg! Säkerheten är jag inte bekymrad över, för den tror jag är bättre på nätet än när det var pappersjournaler som kunde bli liggande lite här och var. Men läkarföreningen är kritisk. Bland annat tycker man att det är mindre bra att patienten kan läsa sin journal innan doktorn har signerat uppgifterna. Det kan ju, som sagt, vara fel. Men värst av allt var den hänvisning som man tyckte att personer som inte kan svenska så bra skulle få: kopiera journalanteckningen och klistra in i Googles översättningsfunktion…

Ja, ja, jag slutar aldrig att ta mig för min panna när det gäller den här organisationen som förstörde mitt förra liv. Jag hoppas att det inte förstör mitt liv en gång till med tanke på vad som väntar mig på måndag och senare…

Livet är kort.

Read Full Post »