Nervvrak men med fina fönster

I skrivande stund är jag ett nervvrak. Kanske är jag inne hos doktorn när du läser det här. Riktigt orolig har jag inte varit på ett tag, inte förrän idag.

När jag skulle åka till jobbet möttes jag först av en liten fågel som hade lyckats flyga in i trappuppgången, antagligen under fönsterbytet igår. Och nu kom den inte ut! Så när Dalkarlarna, varav flera pratar värmländska, inte bara en, kom bad jag dem vara försiktiga och inte göra fågeln illa. En ung man lovade att släppa ut den. Det var en sparv. Undrar hur mycket den väger? Kanske 21 gram som en själ. Hur jag vet att en själ väger så mycket? Därför att det sägs att en kropp blir 21 gram lättare när man dör. Ska jag se fågeln som ett tecken?

Sparven kanske var en själ eller en vit ängel..? Till skillnad från den jag är.

Vid garaget mötte jag en person från ett annat liv som önskade mig lycka till. Märkligt, för några år sen skulle vi möjligen hälsa, inget mer. Jag vill tro på försoning även om det är svårt och även om jag ganska ofta är långsint. (Nej, jag är ingen bra människa och det har jag inte påstått heller.)

Nu ska jag gå och leta efter en utskrift. Min sjukresechaufför anlände just. Jag är nervös. Ett vrak. Men jag har i alla fall fått fina fönster.

Livet är kort.