Fönsterfint!

Å, så fina fönstren blev! Nu är det bara resten kvar… Fast även om det är mycket att göra känns det OK – jag har ju ingen tidspress på mig. Jag var ju ute i Himlen i kväll och kom hem strax före nio, så jag har inte gjort så väldigt mycket åt röran här hemma. Men jag har…

1. varit ute en vända till soprummet med plast (höll på att snava och ramla nerför trappan)
2. tagit bort lite mer plast
3. möblerat tillbaka i sovrummet så att jag slipper rulla ur säng på fel sida

Det enda jag känner mig osäker på är persiennerna. När jag var till soprummet såg jag utifrån att de var alldeles genomskinliga trots att de var nerfällda! Provade att vinkla åt andra hållet och då blev det bättre utifrån. Frågan är om det blir tillräckligt mörkt i sovrummet… Jag har ju haft både persienn och svart rullgardin där. Nu läste jag i pappren att man inte får ha rullgardin av mörkläggningstyp eftersom glaset kan bli så upphettat att det kan ta eld när solen steker… Jisses… Kanske gör så att jag låter det bero ett tag. Då kan jag också använda de gamla hålen för gardinstången så länge i sovrummet. Ska jag sätta en rullgardin under måste gardinstången höjas. Hålen i vardagsrummet funkar också igen, men kök, arbetsrum och gästrum måste få nya hål.

Hälen är ordentligt ond nu och jag är trött som 17 efter en lång dag. Det blir en snabbrunda hos mina Kickor & Pluttar innan jag tandborstar och hoppar i säng.  I morgon kl. 9 ska jag vara på Sjukstugan i Backen och jag längtar inte ett dugg. Jag är bara rädd. Men det värmer att Fästmön och så många av er andra tänker på mig. Det värmer mer än ni tror och mer än jag kan uttrycka. Så jag säger det ord som bäst visar vad jag känner inför er omtänksamhet:

Tack.

Livet är kort.

Read Full Post »

Flyt…

Mitt armbandsur höll på och strulade hela dan idag. Eftersom klockan stannade gissade jag att det var dags för batteribyte. Och efter att ha grejat in i det sista – med min nya jobb-laptop – tog jag vägen om stan och plockade upp en familjemedlem innan vi for till Stormarknaden och toppenbraiga Stjärnurmakarna. En gång fick jag nämligen jättebra hjälp där med en reklamation på ett armbandsur som var inköpt i en affär i Metropolen Byhålan. De som jobbade i Byhåleaffären hade ingen känsla för service, men det hade Stjärnurmakarna i Gränby. Och sen dess är jag kund där. Att byta batteri tog en kvart och kostade en hundralapp.

Min ville bara stanna idag.

Under tiden pep vi hem till New Village för att kolla fönstren. Och tänk… i min lägenhet var de klara!!! Så gott som, men ändå. Fönsterputsningen visste Dalkarlen jag pratade med – han pratade värmländska! – inte när den skulle bli av, men kanske torsdag. Därför kan jag inte flytta tillbaka möbler än eller sätta upp gardiner. Däremot kan jag städa golven och DET behövs, ska jag säga! Jag är evigt tacksam att jag plastade så bra, för det är otroligt skitigt överallt! Sen kan jag skruva upp fästena för gardinstängerna och förbereda. Och införskaffa en bredare rullgardin till sovrummet, tror jag.

En ny och bredare sån här blir det nog.

Efter fönsterbeundran och klockhämtning åkte vi så äntligen ut till de utsvultna i Himlen. När jag är kock där vet barnen att det blir en av två rätter:

1. grillad kyckling
2. hämtpizza

Och eftersom kyckling stod på menyn i lördags blev det nu hämtpizza. Det var ingen som klagade över det, men oj, så mätt jag blev. Därför passade det alldeles utmärkt att vara läxhjälp efter maten. Läxan innebar att man skulle räkna bilar i olika färger på parkeringen och göra stapeldiagram. Frisk luft och en liten promenad! Hälen knorrade lite och brände till rejält ett par gånger, men jag måste ju för 17 få röra på mig lite grann i alla fall!

Snart är det dags att åka in till stan och hämta hem Fästmön från jobbet. Jag får nog sällskap in av nån och det är alltid trevligt. Sen ska jag åka hem till mig och avplasta delar av mitt hem. Tror inte att jag orkar göra så mycket mer och dammsugning känns liiite elakt att göra även om det inte är Tystnad påbjuden i huset förrän klockan 23. Risken är nämligen att jag väcker en viss varg björn som förhoppningsvis sover… Jag får nog lägga band på mig till i morgon efter jobbet. Men jag är glad att det har varit ett rejält flyt idag, trots att allting hopade sig…

Livet är kort.

Read Full Post »

Snippverktyg!

Varning för snusk!

Jorå! Nu är det  bevisat! Windows 7 engelska versionen är bebis-snuskig! För enligt den heter skärmklippverktyget, före detta Print Screen… snipping tool! Och alla som har gått på dagis eller har småbarn vet väl vad snoppen och snippan är för nåt..?

Snippverktyg!

Trots snusket är detta ett väldigt bra verktyg som jag använder ofta. Det funkar nämligen utan att använda till exempel Photoshop, för du ”snippar” liksom bara det område av skärmen du vill ha och sparar i det format du vill ha. Enkelt, funktionellt… och lite bebis-snuskigt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Stiltje bland tågen – igen…

Sen i morse är det stiltje. Tja, inte för mig, jag är på jobbet och har fullt upp, men för den som skulle behöva pendla söderut till sitt jobb är det kört idag. Redan i morse kunde man konstatera att ett elfel mellan Märsta och Upplands Väsby orsakade mer eller mindre totalstopp. De tåg som i skrivande stund står stilla eller har enbart ett fåtal avgångar är Upptåget, pendeln till Stockholm, Arlanda Express och trafik norrut från Uppsala sett. Men det är inte bara tågen som stod stilla. Eftersom det handlade om ett elfel kunde ingen information –  eller felaktig information – visas på skyltar och monitorer vid tågen.

Via media kom information ut om att tågen skulle vara igång igen vid 14-tiden, men klockan har nu passerat 14. Det senaste budet är 18-tiden.

Det är bara hos Gary’s som tåget går i tid. Det här tåget finns att beskåda på en av toaletterna.

När jag läser sånt här är jag bara skitglad att jag inte pendlar. Men självklart tänker jag på dem som drabbas och all frustration och all irritation denna tågstiltje skapar. Inte heller förstår jag varför det så ofta blir fel på tågen så att de i princip står stilla. Och så undrar jag hur det går för pendlarna som inte kan ta sig till jobbet. Får de löneavdrag, eller? Några kanske kan jobba hemifrån, men säkert långt ifrån alla.

På vintern har det i många år varit extremt dåligt med tågen mellan Uppsala och Stockholm. Det är som om SJ/Trafikverket blir förvånade varje vinter att det blir kallt och kommer snö. Men först har detta ju föregåtts av lövade spår på höstarna. Just elfel brukar det heta att det är på våren och sommaren. Men i somras handlade det om att SJ hade gett för många lokförare semester. Och utan lokförare kan ju tågen inte gå.

Ovanpå allt brukar SJ och Trafikverket tjafsa om vem som är ansvarig. Idag är det tydligen Trafikverket. Om jag skulle pendla vore jag ganska ointresserad av vems felet och ansvaret är. Jag skulle bara vilja kunna ta mig till arbetet, punkt slut. Varför ska det vara så problematiskt med tågen??? Var det lika mycket strul förr i tiden? Vad beror alla fel på nu??? Har vi mindre el eller konstigare vintrar eller vad??? 

Livet är kort.

Read Full Post »

Ute ur kuvösen

Uff! Det känns som om jag har sovit i en kuvös i natt. Jag får lite fobi med all den här plasten runt omkring mig. Inte har jag sovit särskilt bra heller. Vaknade vid tretiden och var uppe en stund, somnade till, vaknade kvart över fyra nästa gång. När mobillarmet gick på klockan sex sov jag som bäst. Varför är det så?

Frukost och morgontidning intog jag på en obekväm pall, du vet en sån där pall med trappsteg som fanns i en del hem på 1970-talet. Min är röd och jag räddade den från kassering när mammas hus rensades ut. Den är inte så bekväm, som sagt, men väldigt användbar. Perfekt när man vill nå upp till översta hyllan – eller kanske lyfta ner en gardinstång eller så… Såg på en viss auktionssajt på nätet att en sån här pall hade gått för närmare 800 spänn.

En sån här pall.

Dalkarlarna hade aviserat sin ankomst till klockan sju. När jag lämnade mitt hem en kvart över stod de och rökte på gräsmattan utanför… Jag hejade när jag gick förbi och fick ett klent svar tillbaka. Och inte är det några dalkarlar i ordets rätta betydelse. Hoppas de har ordentliga anställningsförhållanden och kompetens, annars har jag inga synpunkter på detta. När jag blickar ut över de lägenheter som har fått nya fönster ser det väldigt fint ut, i alla fall. En del grannar varken hejar eller pratar med mig – mitt fel, enligt dem – men en del gör det. Och det jag har hört från de pratbara, från flera olika håll, är att de är mycket nöjda med sina nya fönster. Jag själv ser verkligen fram emot en vinter utan kallt drag som smyger sig in där fönstren inte är täta…

Idag på jobbet är det lite webbpyssel som vanligt. Dessutom hotade lovade S att jag skulle få min laptop idag, installerad och klar och att vi ska föra över filer. Det handlar dels om att föra över filer från den stationära datorn, dels att föra över filer till vår nya server. Men vi får se hur det blir. S har en tendens att hota/lova och sen händer det inget om man inte hugger tag i S rent fysiskt. Och det ska jag väl göra vad det lider. Bara det att S åker till USA i morgon och blir borta ett tag och om skiten den nya datorn inte funkar som den ska sen, blir det ju lite svårt att få hjälp.

I afton bär det av ut till Himlen där jag ska vikariera som förälder och kock. Därför blir det köpepizza så här dan före lön. Det är ju så otroligt lätt att leva på sin lön när man är van att leva på mindre än hälften. Den där sparsamheten sitter fortfarande i utan att det är särskilt plågsamt. Men det klart att jag hoppas på en mer permanent lösning än den jag har idag. Läste en artikel i morse om att långtidsarbetslösa unga kan få stora problem med hälsan senare i livet. De kan må riktigt dåligt. Jag skulle väl utan protester från nån kunna hävda att detta gäller även äldre som är eller har varit långtidsarbetslösa… Som jag ser det är det ett fruktansvärt straff att vara långtidsarbetslös och inget hellre vilja än att få jobba. Ett straff för vadå? Ja, det kan man fråga sig… Alla är ju inte elaka – som jag är…

I morgon bitti väntar sjukhusbesök och det ser jag inte fram emot. Inte nåt. Jag är rädd och orolig. Kanske mest rädd att bryta ihop. Önskar så att Fästmön kunde vara med och hålla handen, men hon jobbar och jag måste vara vuxlig. Dessutom har snälla A lovat att både köra mig dit och hämta mig. Tänk vilka snälla och genuint omtänksamma arbetskamrater jag har nuförtiden…

Jag funderar på om jag ska leka doktor själv. Doktor Britt-Maries väska finns ju numera i mitt kallförråd…

Mitt armbandsur hade stannat i lördags natt. Är det ett tecken på att tiden är slut?

Livet är kort.

Read Full Post »