Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 23 september, 2012

Berit Hård is back! Unni Drougge låter sin antihjältinna härja vidare efter Bluffen i Förkunnaren, som jag just har läst.

Berit Hård is back!


Den här gången
har Berit Hård fått i uppdrag att följa en artist som predikar om kärlek – samtidigt som han bränner Koranen och gör en hel del andra märkliga saker. Berit ska skriva ett personporträtt på artisten och finner sig plötsligt vara i Indien på ett ashram. Det är första delen av bokens totalt fyra delar. I de andra delarna kommer plötsligt sossarna in på byrån där Berit jobbar och vill bli kunder – tillsammans med Lotuz af Love, den karismatiske artisten.

Jag skrattar högt när jag läser – så gott som varje kapitel lockar fram ett garv. Kapitlen, som hela tiden avslutas som cliffhangers, typ:

[…] Hon fick bråttom när hon såg munkens uppsyn. De där gallergrindarna – de kändes plötsligt hotfulla.[…]

Som sist är det mycket sex och mycket ätande, Berits favoritsysselssätningar. Det skrattade jag kanske inte så mycket åt. Däremot kan såna här rader få mig att vråla av skratt:

[…] Sekreteraren, som hette Jenny eller Malin (Berit förväxlade alltid de två namnen) svischade fram och tillbaka mellan köket och mötesrummet […]

Den här boken har genrebeteckningen deckare tryckt på omslaget. Jag skulle snarare vilja kalla den en pikareskroman. Jag tycker att den består av flera berättelser som är mer eller mindre lustiga. Ibland känns det nästan som om författaren inte riktigt orkar fortsätta på den påbörjade berättelsen utan i stället tar fatt i en annan, med delvis samma persongalleri. Det är ett under att Unni Drougge får ihop det hela i slutet…

Visst är det här roligt och visst sägs det många sanningar i boken, men jag har ändå svårt för det här röriga. Det gör att boken, trist nog, bara uppnår medelbetyg.


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Det sista jag gjorde i Förorten var att åka till min favoritaffär ICA Solen och handla med Fästmön. Det första jag gjorde i New Village, var så gott som att gå till Tokerian och handla. Men jag packade upp först, förstås.

Det är emellertid lite svårt att packa upp i mitt hem just nu. Eller… det är svårt att göra nånting här. Saker står på fel plats, saker står ovanpå saker de annars inte skulle umgås med och så, som grädde på moset, denna jädra plast. Så därför var det inte så svårt att rymma över till Tokerian ett tag.

Jag ville prova hur det var att gå, för just idag är hälen inte så ond. Det gick ganska bra och gjorde inte alltför ont. Tyvärr har jag fått ont uppe på vaden också och jag gissar att det är ett muskelfäste – eller också den där bindvävsinflammationen som Nål-Janne pratade om i torsdags. Anyway, jag överlevde promenaden! Beklagar, belackare, men ni får stå ut med mig ett tag till!

Det fanns lite att pyssla med här hemma, lite plast att drapera och en och annan digital termometer att rädd till eftervärlden. (Det som sitter i vägen och inte har tagits bort = kastas, menar Dalkarlarna. Misstänker starkt att de har nåt ihop med Clas Ohlson, han är ju dalkarl han också, ursprungligen, i alla fall…).

Satte mig vid datorn och skrev lite på ett par skrivuppdrag. Det gäller att ligga lite före – som alltid när det gäller mig. Jag gillar när jag kan impa på folk genom att leverera FÖRE utsatt tid! Måste vara synnerligen irriterande för somliga slök*kar… Ingen nämnd, ingen glömd…

Det började dra sig mot middagsdags och då uppstod ett litet problem. Var i hela Plastinge ska måltider intas? Köksbordet är visserligen bara plastat och bebott av majoriteten av kökets femtontal krukväxter, men där finns ingen taklampa. Och nu är det ju höst och mörkt om kvällarne. Så det fick bli upplägg på tallrik vid diskbänken för vidare färd in till vardagsrummet.

Middag å Restaurang Plastinge.


Det var en märklig känsla
att äta middag på vardagsrumsbordet, ett glasbord noga insvept i en skitful duk från 1990 kallt samt plast. Och sen att ha ytterligare ett bord, matsalsbordet*, ovanpå, liksom. På matsalsbordet hade jag dryck och tillbehör, medan tallrik, bestick och senare även boken åkte snäppet ner till glasbordet. För läsa måste man ju när man dinerar ensam. Och läsa lite till ska jag strax, för nåt annat finns det just inte att ta sig för i Plastinge – jag har ju redan gjort allt som måste göras.

Särskilt muntert är här inte heller. Inte som igår kväll i Himlen, när man tämligen sent på kvällen fick LUSTIGA foton sig tillsänd å mms. Foton på Fryntlige Herrn anno 2012,  till exempel. ÅÅÅ, vad jag skulle vilja lägga ut just den bilden på en blogg nära dig, men då kan jag tala om att jag inte lär leva länge till alls.

Min största förhoppning inför kvällen är, modest nog,  att jag ska hitta till sängen vid läggdags… Må Gud stå mig bi!


*matsalsbordet är egentligen Chuckys förra köksbord, omgjort från bok till mörk ek av fyra händiga händer…


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu ska jag chocka den som brukar läsa mina inlägg! Jag har sett en reklambilaga som har bra information! Varje söndag trillar ICA Maxis reklambilaga ur lokalblaskan. Bilagan är mest irriterande eftersom den är i gammal tidningsstorlek och ORKA veckla upp den… nej… Men inuti den brukar det ligga ytterligare en bilaga i nuvarande tidningsformat (typ tabloid). Och det var denna jag föll för idag!

Vår bästa tid är nu!

är rubriken på bilagan. Och på förstasidan är det en bild på årets månader. ICA Maxi presenterar här nåt de kallar säsongsbordet på frukt och grönt. På sidan finns en snurra med årets alla månader indelade i tårtbitar. Varje månads tårtbit innehåller dess säsongsfrukter och dito grönsaker. Kul och smart, tycker jag!

Höstgrönsaker. (Den här bilden tog jag i oktober för två år sen.)


September månad,
till exempel, har rotsaker, broccoli, äpplen, majs, plommon, purjolök, trattkantareller och kantareller från Sverige samt päron och körsbärstomater från Holland, plommon från Italien samt avokado från Sydafrika i sin tårtbit. Toppenbra ju! Då kan jag ju se vilka frukter och grönsaker det är säsong för just nu här hemma – och gissningsvis är priserna lite lägre på dessa än när vi utanför säsong måste importera. Äntligen bra reklam!!!

Read Full Post »

Dagens I rörelse blir det sista från min citatbok, en bok som rymmer många fler citat än jag har delat med mig här! William Blake får avsluta med dikten Epitaph.

Epitaph

To see the world in a grain of sand
And a heaven in a wild flower
Hold infinity in the palm of your hand
And eternity in an hour.


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår upptäckte jag The Boil. Alltså… Bölden. Gårdagens krämpa var därför

böldpest.

Idag är större delen av bölden tömd, men det finns mer att tömma ut. Och nej, du får inte se nån bild.

Idag visade Fästmön mig en plupp som sitter i leden på en av hennes tår. För ganska länge sen trampade hon på en dekorationsväxt av plast. Nu misstänker hon att det sitter kvar en plupp i tån.

Plupptå

är därför dagens krämpa! Här nedan en bild som kan föreställa plupptå. I vart fall ingår den i inredningen hos Anna, på en av bekvämlighetsinrättningarna.

Till vänster en korg, till höger en fisk. Och längst fram… en plupptå..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi fortsätter i näsorna hos folk! Den här veckan undrar Tofflan om du brukar peta näsan och öronen (eller tvätta de senare). För ett tag sen fick jag ju lära mig att det är bra att peta näsan, för då blir man av med bakterier. Öronvax, däremot, ska man låta vara kvar, för det motverka… ja, vad det nu var…

Så var ärlig nu! Petar du? Tvättar du? Den som vill kan också lämna en kommentar inne i omröstningen, för här vid inlägget kan man inte kommentera!

Stort TACK på förhand!


Livet är kort.

Read Full Post »

Många har brustit ut i nysningar och hostattacker den senaste veckan. Därför undrade Tofflan om du har varit höstförkyld än. Så här fördelade sig de 26 inkomna svaren:

38,46 procent (tio personer) svarade: Nej, inte ett spår av nåt virus här, inte! 

26,92 procent (sju personer) svarade: Jag vet inte om jag håller på att få nånting. Det killar lite i näsa och hals. 

19,23 procent (fem personer) svarade: Jaa, jag har varit förkyld redan. Usch! 

15,38 procent (fyra personer) svarade: Jaa fy, jag är förkyld just nu. 

Jag var den enda som lämnade en kommentar och så här skrev jag:

Tofflan själv är väldigt sällan förkyld, men när hon är det blir hon förstås skitsjuk, med feber och så. Precis som sin pappa…

Stort TACK för ditt svar! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som du som vanligt hittar här intill i högerspalten under rubriken Tofflan undrar.


Livet är kort.

Read Full Post »