Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 22 september, 2012

Efter utfört hemarbete skulle vi så storhandla. Storhandling är aldrig roligt, men måste utföras ibland. Särskilt när vi är många som ska äta och bo tillsammans.

Storhandling på Tokerian kan innebära skrattkramper, men också irritationsmoment. Det är som att vissa människor bara måste gå där Fästmön och jag ska gå. Gå, för resten… Jag haltade… Hälen började göra ont igen efter dagens möbelflytt och plastning. Var in på apoteket och beklagade mig över inflammationen i bindväven. Stödstrumpor ska jag ha, sa Nål-Janne, men fy så fula de var! KNÄSTRUMPOR, dessutom! USCH! Det är lika fult på vuxna kvinnor som pippilotter! Men några strumpor blev inte köpta, för jag måste mäta omkrets på smalben och vad och då får benet inte vara svullet. Det blir svullet efter en halvtimma i vaket tillstånd, så… Jag kom bara ut med medicinen mot bråcket på matstrupen.

Men som sagt, på Tokerian får man se och höra både tokigt och slugt. Största irritationsmomentet idag var en kvinna klädd som en tonåring fast hon var äldre än jag som sprang omkring och skrek med rökbasröst i sin mobil. Varför… VARFÖR kan folk inte prata diskret i sina mobiler??? Jag vill inte höra allt de säger.

Jag haltade in bland riset och gömde mig och där kände jag mig hemma av två skäl: 1. Jag är risig 2. Norska namnet på snabbris.

Mitt ris! 


Men dagens storhandlingswow
blev ändå denna GAVEL med… Vit choklad! Jag skulle ha kunnat omfamna den!!!

WOW!


Anna köpte hela Tokerian
och halva ICA Solen, för där fick vi stanna för att det skulle köpas skithuspapper nån vara som det var bra pris på och lite annat.

Eftermiddagskaffe med syltkakor intogs i Annas nästan normala kök (lånekylen är gör inte underverk med inredningen, precis…). Jag åt för många syltkakor eftersom jag tog de kakor som var avsedda för två av den yngre generationen egentligen. Ja, jag är glupsk!

Nu ska jag gå och lufta vinet, medan Anna fixar potatisgratängen och sallad. Lördagskänslan börjar lägga sig över Himlen. Och det i sig är Dagens Wow!..


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens I rörelse är dikten Three little things to remember av William Blake. Ibland är det enkla så… bäst…

Three little things to remember

A Robin Redbreast in a cage
Puts all Heaven in a rage.

A skylark wounded on the wing
Doth make a cherub cease to sing.

He who shall hurt the little wren
Shall never be beloved by men.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Dagens ord kom ur Berit Hårds mun i boken Förkunnaren av Unni Drougge:

Cyklopat!

Och det är en snygg sammanskrivning av cyklist och psykopat, vilket ger beteckningen för cykeldåre, ungefär, på gammelsvenska.


Livet är kort. En del cyklopater förkortar både sina egna liv och andras.

Read Full Post »

Med tuppen vaknade jag även idag, det vill säga klockan sex prick. Lyckades emellertid somna om för att vakna kvart över åtta med en huvudvärk som fick mig att undra om jag var på fest igår. (Troligen inte, för endast en starköl och en påse popcorn gick åt.)

Middagsrester från igår på golvet.


Har varvat hemmajobbande
med kaffe och tidningsläsning. Det mesta har gått bra. Jag fick ner rullgardinen i sovrummet, men den min batteridrivna skruvdragare ville inte hjälpa till så det fick bli för hand. Resultatet blev lite mjölksyra. Ska nog försöka inhandla nya batterier i veckan, det kanske är det det hänger på.

Flyttade på en del prylar i sovrummet och plastade in. Nu är det bara sängen kvar, men den kan jag inte rubba utan Fästmöns hjälp. Och Anna ska jag åka ut och hämta i eftermiddag.

Hälen är än så länge OK. Huvudet, däremot, fick sig en smäll via en fin burk som trillade ner från bokhyllan i sovrummet. För huvudets del gjorde det varken från eller till, det är lika tomt som innan. Burken höll också och det blev inget märke i golvet. Men det gjorde ont. I mitt huvud. AJ!

Kökslampan gick inte att ta ner som jag hade tänkt, så jag fick lyfta ner hela skiten lampan. Den lär kräva många svordomar sen när den ska upp igen, det inser jag helt klart.

Nu börjar magen säga till om frukost. Men jag måste bara kommentera händelseutvecklingen i fallet med doktorn som misstänks för barnpornografibrott, som jag skrev om igår. Doktorns arbetsgivare, tillika min före detta arbetsgivare, har väl begått brott mot grundlagen eftersom man igår kontaktade lokalblaskan för att försöka få redaktionen att berätta vem läkaren är? Det är INTE lokalblaskans roll att upplysa om sånt – och där är för en gångs skull nyhetschefen och jag överens (annars har jag en del synpunkter på denne nyhetschef som inte ens kan svara på mejl).

Utredningen ligger hos Stockholmspolisen och kammaråklagaren har sagt att det inte finns några offentliga uppgifter i ärendet. Det är från dem som ansvarar för utredningen doktorns arbetsgivare bör få namnuppgiften, ingen annanstans  ifrån! Lokalblaskan har ett enda syfte och det är att sälja tidningar och tjäna pengar. Lokalblaskan är inte en myndighet med informationsansvar. Svårare än så är det inte. Sen tycker och önskar jag att utredande polismyndighet bör avslöja doktorns namn för arbetsgivaren så att denne doktor stängs av under pågående utredning. Men eftersom man har utrett i över ett år borde, å andra sidan, utredningen snart vara färdig. Eller??? Varför tar det sån tid???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett morgonens JA! hittade jag också i dagens lokalblaska. Det är slutklämmen i Uppsalabon Annika Eriksson Sinclairs insändare:

[…] Slutligen måste man också berömma [Tofflans syssling] som har gjort den fantastiska utställningen Skuggor och Ljus på Upplandsmuseet. Bra civilkurage. Man skulle önska att den fick bli en stående utställning som skulle användas i skolornas undervisning.


Livet är kort. Följ Tofflans syssling på twitter!
 

Read Full Post »

Alldeles nyss, när jag läste första delen i lokalblaskan, hittade jag en liten notis som lockade fram rättshaveristen i mig – och ett rejält skratt.

Det var en man på en ort i Dalarna som tvingades betala TV-licens trots att han inte använde sin TV. Det fanns ingen antenn, men bara att apparaten i sig existerade var tillräckligt för att mannen skulle betala licensen. I ren och tydlig protest paketerade han TV:n och skickade upp till Radiotjänst.

En TV som inte fungerar ska man inte betala licens för.


Nån vecka senare
kom TV:n i retur. Mannen har nu fått betala hundra spänn – i avslutningsavgift. Heja, heja! Ibland lönar det sig att vara rättshaverist och ta till drastiska proteståtgärder!


Livet är kort.

Read Full Post »