Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 16 september, 2012

The List (2008) gick redan första gången – jag har sett att den har repriserats flera gånger – på SvT1 i maj. Då spelade jag in den på DVD-hårddisken och först i kväll valde Fästmön och jag att titta medan vi intog middag.

Ett annorlunda slut, men…


Den här filmen
handlar om en revisor som en dag får en ny kompis. Kompisen ”råkar” byta mobiltelefon med revisorn, varpå revisorn, Jonathan,  får… annorlunda samtal. Uppenbarligen är hans nya vän med på en lista genom vilken rika människor träffas och har anonymt sex. Detta öppnar en ny, spännande värld för Jonathan. Tills han blir förälskad i den mystiska S. Denna S som en dag försvinner och endast lämnar en blodfläck efter sig. Det visar sig att S är kidnappad och Jonathan tvingas ny stjäla pengar från en av firmorna där han gör revision.

Det skulle kunna ha stannat här, en spännande film med pengamotiv och så uppenbart vem som är vad. Men det är inte uppenbart vem som är vad och därför får filmen ett annorlunda slut.

Tyvärr räcker inte detta annorlunda slut till att ge filmen nåt högre betyg. Filmen känns otroligt lång, trots att den bara är ungefär en och en halv timme lång, och seg. Betyget stannar på medel.

Annonser

Read Full Post »

Igår var det ju som bekant lördag. Missade du det? Hur kunde du?! På lördagar är det ju lördagsgodis som gäller. Precis likaväl som det finns måndagssnask, tisdagsgotta, onsdagssnarre etc.) Jag och Fästmön köpte var sin bunke Karamellkungens. Min bunke var som vanligt fetare än Annas. Dessutom innehöll den bara gott godis. Anna köper nästan bara äckligt godis.

En bunke gott godis.


Det var ett tag sen
jag kom på att det faktiskt är smartare att köpa bunkar i stället för påsar. Påsar rymmer nämligen hur mycket som helst. Det gör inte bunkar eftersom

The lid is the limit.

Ungefär. Men först igår kväll började jag titta närmare på bunken och la upp ett riktigt flatgarv (ja, jag är ju flata, följaktligen skrattar jag som en sån när jag skrattar) när jag läste:

Så fantasifullt…


På andra sidan
stod det – och då med texten i turkos USCH! – :

Ännu mer… fantasifullt.


Nej, jag tänkte
jag skulle hjälpa Karamellkungen. Vad sägs om…

Många har bajsiga fingrar när de gräver i godisbehållarna.
Det är därför du alltid får diarré.
Alltid.

Eller vänta… denna då:

Jag lockar dig trots att du är vuxlig.
Du har ingen karaktär.
Skit i bantningen!

Har du kanske nån annan slogan som kan vara till hjälp på traven för Karamellkungen???


Livet är kort. Men godis är gott!

Read Full Post »

Dagens I rörelse är signerad Hjalmar Gullberg.

Lägg din hand i min om du har lust!

Lägg din hand i min om du har lust!
Jag är inte den som stannar kvar
att ur kärlek suga märg och must.
Jag är en som kommer och som far.

En förförisk vandringsmelodi
drog mig tidigt bort från hemmets kust.
Jag är bara en som går förbi.
Lägg din hand i min om du har lust!


Livet är kort.

Read Full Post »

Under åren 2009 och fram till nu har jag sökt massor av jobb. Det är bara att inse att vissa arbetsgivare inte är intresserade PUNKT. Idag såg jag två annonser i lokalblaskan där två ”företag” utlyser tjänster som till synes passar in på mig. Men jag känner att det inte är nån idé att lägga ner nån timmas jobb på att skriva två ambitiösa ansökningar – för dessa arbetsgivare kommer inte att kalla mig till intervju.

Ibland, när jag har kommit till intervju men inte fått det utlysta jobbet, har jag frågat varför. Det svar jag oftast har fått är att man har sökt nån som har nåt i sin CV som jag inte har i min. Det är svider. Jag är 50 år, jag har massor av saker i mitt CV, men ändå är jag inte intressant för vissa arbetsgivare. Vad beror det på? Tror man att jag är gammal och trött, eller? Det är jag INTE! Jag har inte haft en sjukdag sen jag började jobba för över ett år sen nu. Och även om jag har vissa krämpor ska det mycket till för att jag ska stanna hemma och vara sjuk. Skälet är att jag verkligen älskar att jobba – och jag mår bra av det! Jag presterar också, det finns det siffror och statistik på. Men ändå duger jag inte – för vissa. Tänker ibland att dessa kanske har lånat sitt öra till den som tog ifrån mig glädjen att arbeta i januari 2009. Eller också är jag bara värdelös i deras ögon. Inte svårare än så.

Magnus Ivarsson heter en sedan 2005 arbetslös civilingenjör. Han sprejade en jättestor jobbsökarannons på en bullervall vid en motorväg. Den enda som hörde av sig och erbjöd honom ett jobb var ett företag som tyckte att han skulle sälja schampo. Sen hörde förstås Trafikverket av sig – med en räkning på nästan 60 000 kronor för klottersanering…

Har du sökt många jobb och hur gör du då??? Har du fått napp??? Om du har fått nej på tjänster du har sökt, vad har du fått för skäl till det???


Livet är kort.

Read Full Post »

Den kära, mest älskade Fästmön smög upp i morse och tassade ut till bussen, den som bara kör henne halva sträckan till jobbet från mig. (Den stackarn – Anna alltså, inte bussjäveln! – har dessutom en blåsa på ena foten!) Jag vaknade tjugo i sju av att det var alldeles för tyst i mitt hem (dock inte under mig…). Kryckade mig ur sängen tjugo i sju och fann att den lilla fågeln var utflugen! Jag hade fått sovmorgon av Anna, som tyckte synd om mig, tror jag. Igår kväll fick jag nämligen ta fram kryckan eftersom jag nästan inte kunde gå. Och vilken tur att jag lyckades somna om! Sov ända till halv nio idag…

Den kära, mest älskade Anna! Här på besök i kyrkan.


Jag fick känna lite söndagsfrid idag,
trots att somliga i huset tittade på TV på inte särskilt låg volym under mitt sovrum före klockan sju. Men när jag klev upp och grep mig an dagens verk blev jag efter en stund ackompanjerad av kyrkklockor. Medan jag tog ner en gardinstång och skruvade ner hållare till gardinstänger på de resterande tre fönstren ding-dongade det utanför. Och det var ganska fridfullt.

Kryckan åkte som sagt fram igår kväll. Då hade jag dels jävligt ont och dels svårt att gå. Det var i princip omöjligt för mig att resa mig utan krycka. Det brukar inte vara så svårt att gå inomhus utan krycka, för det finns alltid nåt att hålla sig i. Igår kväll gick det inte alls att gå utan krycka heller. HATAR! Men foten har fått vila under natten och även om jag behöver kryckan för att ta mig ur sängen och upp ur stolar, kan jag halta utan den inomhus i alla fall idag. Jag ska försöka att inte belasta foten så mycket, men samtidigt stelnar jag till om jag inte rör på mig och då gör det ännu mer ont sen, när jag ska försöka röra på mig.

Dagens agenda innehåller inte så mycket, tack och lov. Jag ska stryka några jeans, det är allt. Vattnat mina 42 krukväxter gjorde jag i samband med att jag tog bort fönsterremsor och gardiner idag. Fasen, så full tvättkorgen är! Jag ska nog tvätta nån maskin så tvättkorgen rymmer lite mer tvätt. Till en del fönster har jag rena gardiner till i linneskåpet att sätta upp sen, men sorgebarnet är sovrummet. Jag har haft ett par rätt fula blåa gardiner där. De matchar färgen på tapeterna, men de har rosor på sig. Rosor! Nej, det är inte jag! Kanske borde jag passa på att inhandla nya gardiner till sovrummet nu när jag ska få nya fönster. Men sist jag gjorde det köpte jag ett par som visade sig vara duvblålila i dagsljus. De passade bara som tillfällig och ful nödlösning som solskydd på jobbet…

Ful nödlösning på jobbet ett tag.


Nej, jag är ingen gardinmänniska.
När jag var gift – bevare oss väl! – tog min dåvarande svärmor hand om den biten. Det var ganska bekvämt, även om vi inte hade samma smak alla gånger. Efter skilsmässan följde en period av anti-gardiner-stil i mitt hem. Sen blev jag vuxlig och försökte. Med varierande resultat.

Ärligt talat är jag inte nån som är duktig på det husliga – det tror jag att såväl Anna som mina X:or skriver under på! Visst gillar jag att ha snyggt omkring mig hemma och visst gillar jag att äta gott – bara jag slipper fixa till det själv. Jag kan ta hand om städningen i stället, minus disken, förstås… Anna var så söt igår och tog hand om disken efter maten – trots att hon hade jobbat 7 – 16. Men jag lagade i gengäld maten – och sen kunde jag inte stå på foten…

Det är ganska läskigt, men jag vet att alkohol brukar hjälpa mot värk. Vi drack var sin starköl igår och två glas vin. Det gjorde inte nån som helst skillnad igår – jag hade jätteont. Hälen värkte för första gången, den värkte rejält. På torsdag ska jag tillbaka till Nål-Janne, så jag får beklaga mig då ordentligt och höra om jag kan göra nåt annat på hemmaplan för smärtlindring än att ha hälen på en kylklamp. Testade det igår och då ilade det bara ännu mer.

Nej, nu ska jag läsa lite lokalblaska, inta frukost och stryka jeans – i den ordningen. Dagens middag behöver inte förberedas – vi ska äta ost och kex och dricka var sitt glas vin. Igen. Oj så fulla vi blir – NOT! (Jag hatar att vara full och tappa kontrollen, så jag är aldrig full nu för tiden.)

Vad ska du göra idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

På hösten, när allt kör igång igen efter sommarens ledighet, brukar många av oss bli förkylda. Därför undrar Tofflan den här veckan om du har drabbats eller inte.

Frågan hittar du som vanligt i högerspalten här intill. Det är också inne i omröstningen du kan lämna kommentarer, inte vid det här inlägget.

Stort TACK på förhand för ditt klick! Och din kommentar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Den gångna veckan har varit hektisk för många av oss. Men nog har vi väl alla en favoritdag? Det undrade Tofflan och så här fördelade sig de 25 inkomna svaren:

36 procent (nio personer) svarade: Lördag. 

32 procent (åtta personer) svarade: Fredag.

Tolv procent (tre personer) svarade: Torsdag. 

Åtta procent (två personer) svarade: Måndag. 

Åtta procent (två personer) svarade: Söndag.

Fyra procent (en person) svarade: Tisdag. 

Ingen svarade onsdag.

Tre personer lämnade dessa kommentarer:

Tofflan själv:

Jag gillar lördagar, för då är dagen oftast blank och fri för min del så att jag kan göra nåt kul – eller så har jag planerat in nåt kul. Ibland, i alla fall!

Caroline:

Jag skrev söndag och menar då varannan söndag, jobbar varannan helg och söndag kväll innan ledig måndag är oslagbar. Bara känslan att nästan alla andra har känningar av lite jobbångest gör mig glad (ja, jag vet att det inte är snällt men man kan inte vara snäll jämt). Torsdagar innan ledig helg är också kanon. /C

Donk:

Måndagar ger en en utmaning att sprida lite glädje omkring sig.
Jag brukade göra det till en vana att på måndag morgon klistra på mig mitt piggaste leende (oavsett hur sur och trött jag var) och hälsa alla med ett hjärtligt ”Godmorgon! Kul att ses igen.”
Och känner man sig inte på bästa humör på måndag morgon kan denna hjälpa: http://www.youtube.com/watch?v=s22bwvHQcnc

Stort TACK till dig som klickade och extra tack till er två som kommenterade! Hoppas att ni alla kollar in den nya frågan, på samma plats i högerspalten!


Livet är kort.

Read Full Post »