Äntligen var det dags idag – att få komma till sjukgymnast med min onda häl! Detta det första steget i projektet Renovera Tofflan. Och jag ska säga att Nål-Janne är väl värd att vänta på! Han har nämligen behandlat min hälsena tidigare med bra resultat. Den här gången handlade det om hälsporre – ja, jag vill ha till protokollet att jag hade ställt korrekt diagnos! Den sitter under hälen och är synnerligen oskön att gå på, för att använda en litotes. I klartext: det gör jävligt ont att gå på hälen.
En annan bra grej med den här sjukgymnastmottagningen är att den har gratis kundparkering. Jämför det med Sjukstugan i Backen som tar 25 spänn i timmen av sina kunder/patienter… Väntrummet på sjukgymnastiken är emellertid lika tråkigt som Sjukstugans väntrum…
Tråååkigt väntrum…
Men jag hade min bok på gång med mig, så det gick ingen större nöd på mig. Jag läste några sidor och sen kom Nål-Janne och hämtade mig.
Vi pratade en stund och han försökte hitta gamla journalanteckningar. Hälsena och rygg har jag fått bra hjälp med här. Jag beskrev mitt nuvarande problem och Nål-Janne klämde och kände och jag fick några enkla, men effektiva övningar att göra hemma och på jobbet.
Till sist fick jag lägga mig på britsen och bli Voodoo-Tofflan. Medan jag glodde på mig själv i spegeln pratade vi skit om min förra arbetsgivare och gott om min nya, ungefär.
”Spegel, spegel på väggen där… Säg vem som bäst i tjockis-svart klär!”
Idag stack Nål-Janne åtta nålar, bara, i min fot och häl. Här ser du fyra av dem. De är inte så små och jag höll på att trilla av britsen när jag tog bilden på grund av min nålfobi… Men jag KBT:ade mig lite och utsatte mig för denna prövning.
Fyra av de åtta nålarna. Vid den rosa pilen ser du att jag inte har rakat benet. Jag har aldrig rakat mina ben, faktiskt.
Efteråt kändes det jätteskönt i hälen, så jag höll på att smita från träningspappret. Kvittot glömde jag ta, men 100 kronor var det värt och jag har råd att betala själv (min arbetsgivare betalar annars en del av behandlingen). Jag har fått en ny tid på torsdag nästa vecka, samma dag som fönstren levereras till min balle*. Men det klarar Dalkarlarna av så fint utan min hjälp! Idag levererades fönstren till huset mittemot. Det står nu fönster överallt, på ballar**, allar***, på gräsmattan, på gångvägarna…
Nu ska jag städa lite, det tror jag är bra för framtiden. Och efter en dag fullt av spännande jobb!
Nästa del i serien Renovera Tofflan kommer troligen efter läkarbesöket på Sjukstugan i Backen den 25:e angående min alien. Under tiden kan du ju gissa på lådan med stenen! Moahahahahaaaaa….
*balle = balkong
**ballar = balkonger
***allar = altaner
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Hälsporre är inte roligt!
Det vet jag av erfarenhet och ”peppar, peppar” jag har klarat mig ett bra tag från det nu…
Akupunktur är nog bra och du ska se, att snart trippar som en ballerina (igen)!
Du ska se, att fönsterbytet kommer att gå som smort, det är ju ”Dalkarlar” som ska göra jobbet och det vet väl alla, att man kan lita på ”Dalfôlk”!
Ha dé!/Kram
Nä jag har märkt att hälsporre inte är kul… Jag fick ju ont i mars-april och det är fortfarande inte bra. Akupunktur testade jag för min onda hälsena och det funkade jättebra. Jag kan ju inte äta vilka värktabletter som helst (inga alls, egentligen) så akupunktur rules!
Det är inte fönsterbytet i sig jag är orolig över, det är att allt kommer på en och samma gång plus allt jobb med att flytta möbler, skruva ner gardinstänger etc. Jag är så trött om kvällarna… Men Anna har lovat hjälpa mig, den sötnosen!
Kram!
Va bra att du får bra behandling !!! Det är du värd ! Raka benen är väl lika frivilligt som maskara…. jag gör det när jag känner för det..för MIN skull 🙂
Akupunktur har funkat tidigare på hälsenan, så jag är övertygad att det funkar på hälsporren också! Och sen gäller det förstås att jag gör övningarna, också. Han blev lite förvånad när jag avslöjade att jag t ex har tennisbollar hemma (jag ska rulla dem under fotvalvet) – jag är ju inte den sportiga typen… 😉
Rakning gör var och en som den vill med, tycker jag! 😀
Hoppas att det håller sig bra och blir bättre! Jag tycker att du var väldigt duktig som fotade fossingen, trots rädslan!
Med lite (o)tur kanske du hamnar i Aftonbladet nu, med ett orakat ben! 😀
Jag yrslade, må du tro…
Ja fy te rackarns, jag kanske blir känd nu som hon som är 50 och aldrig har rakat benen…