För 15 år sen fick jag en hibiskus i födelsedagspresent av ett gäng före detta vänner. Fem år senare blev denna då ständigt blommande växt utsatt för ett brutalt angrepp av min dåvarande sambo. Galna X har vi väl lite till mans/kvinns, men det här X:et slaktade min fina hibiskus helt genom att klippa ner den så där bara återstod ett par pinnar med enstaka blad på.
Och så idag… Nyss. När jag skulle dra upp persiennerna i köket… Då ser jag detta… underverk! Detta bevis på att tiden läker sår, i alla fall en del sår…
Hibiskusknopp som vill opp!
Dags för mig att tillåta mina sår att läka så att jag kan blomma igen, eller? Knappast, det är lite försent för det nu. Men ändå. Hopp!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Du har gröna fingrar tofflan !!
Undras om den överlever fönsterbytet… Suck…
Har den överlevt så här länge klarar den säkert ett fönsterbyte utan protester. Jag väntar också på fönsterbyte, som jag än så länge ser fram emot……….
Det är bara det att den inte får ljus utan får troligen bo i badkaret eller så. Och den gillar ju verkligen ljuset… 😦
Min lilla Mamsing hade en hibiskus i en väldig massa år. Den klippte hon ner, fast inte i raseri eller hämd, nästan helt då och då vilket gjorde att den nästan blev som en storbladig bonzai till slut. Den stod svalt också och den var fantastiskt vacker men den blommade inte så ofta.
Trevlig lördag önskar jag er.
Det fanns liksom ingen anledning att beskära den så hårt som Xet gjorde. Växten var så fin och blommade och blommade, tätt tätt…
….blommar en växt ska man inte störa den för mycket…..det gäller människor också, då ska man bara njuta!
Och nu var det slut på det filosofiska! En bra söndag vill jag ni ska ha!
Så är det helt klart!!!
En bra söndag önskar jag dig också!