Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 8 september, 2012

Det blev hur som helst lite kultur idag, trots allt. Fast programtidningen låg kvar i tidningskorgen. Men några saker ville vi göra som fanns på min lista.

Programtidningen låg i tidningskorgen.


Vi gav oss iväg från Förorten
just som himlen öppnade sig. Blöta om strumpor och skor klev vi på bussen – som den här gången inte åkte förbi oss utan stannade.

Kvällens måste var att titta på Kittys utställning på Svensk Konsthandel. Hon ställde ut tillsammans med en annan, mer traditionell konstnär, Helena Larsson. Galleriägaren kallade det hela Kontraster – ett mycket passande namn. Tyvärr var Helena Larsson sjuk, det hade varit kul att se de två konstnärerna ihop. Helenas tavlor är nästan som fotografier, Kittys är färgsprakande regnbågar, såna som man blir både glad och eftertänksam inför. Båda konstnärerna hade fått tavlor (notera plural!) sålda redan när vi dök upp, vid 17-tiden (de öppnade klockan 16). Du som inte hann att titta på KulturNatten har chans att se tavlorna under två veckor till.

Kitty Konstnär i mitten, Monica till vänster, min Fästmö till höger.


Vi fluktade på böcker,
bland annat på antikvariatet Röda rummet, som ligger alldeles intill galleriet. Där fanns väldigt fina böcker, men tyvärr inga som vi ville eller kunde köpa. Jag såg till exempel en fin bok om vin. Den kostade 300 spänn och vägde säkert 300 kilo också. Orka bära… Vi hittade emellertid ett litet bokstöd, som jag fotade för att visa Kitty, faktiskt!

En liten en…


Efter tre K
– Kitty, Konst och K.? – behövde få nåt i oss. Men en kulturnatt i Uppsala är man sällan ensam på stan. Det var massor av folk, dofter, ljud, musik… och ett och annat ”upptredande”…

Ett och annat ”upptredande” var det på stan.


Vi gick till Forno Romano
i Svavagallerian. Där åt vi var sin god pasta och tog en öl till. Maten var inte gratis, men att kolla på folk kostar ingenting. Och vi såg, vi häpnade, vi skrattade, vi kommenterade. Själva var vi snyggast och bäst – som vanligt.

Forno Romano hade god mat, men organisationen bland personalen hade en hel del att önska…


Det tjocknade till med folk
och de som jobbade på restaurangen hade stora problem. Det bildades en lång kö – som bestod av såväl färdigätna som ville betala som oätna som ville äta. Och så en och annan som ville beställa mat och ta med hem. Jaa, det var sannerligen svårt att låta bli att organisera om!!! Alla som jobbade i restaurangen gjorde allting – plockade disk, tog beställningar, serverade, tog betalt, visade gäster till borden… Nej, det flöt TRÖGT så nån dricks blev det inte!

Anna åt pasta med räkor och saffran, jag med svamp och ost. 


Hälen gjorde sig påmind,
så vi tog bara en kort tur upp på gågatan för att köpa remmar och glo på bokbord. Därpå blev det en tur ner till Kungsgatan och Mollbrinks för att se på naket. Åter fann vi ett och annat objekt som vår kära Kitty säkerligen skulle estimera…

Vi häckade lite på Centralen innan vi tog bussen hem till Himlen. Jag har nu jätteont i hälen och dessutom satte allt promenerande fart på ett visst flöde, så jag fick både tvätta och låna kläder. Nej fy te rackarns, nu kräver jag snar amputation av både häl och alien.


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Dagens I rörelse är ett citat ur Magnus Ringgrens Motljusvarelser.

en kärleks sista ögonblick vidgas 
tills det rymmer staden
och skogarna och vintern […]


Livet är kort.

Read Full Post »

För 15 år sen fick jag en hibiskus i födelsedagspresent av ett gäng före detta vänner. Fem år senare blev denna då ständigt blommande växt utsatt för ett brutalt angrepp av min dåvarande sambo. Galna X har vi väl lite till mans/kvinns, men det här X:et slaktade min fina hibiskus helt genom att klippa ner den så där bara återstod ett par pinnar med enstaka blad på.

Och så idag… Nyss. När jag skulle dra upp persiennerna i köket… Då ser jag detta… underverk! Detta bevis på att tiden läker sår, i alla fall en del sår…

Hibiskusknopp som vill opp!


Dags för mig
att tillåta mina sår att läka så att jag kan blomma igen, eller? Knappast, det är lite försent för det nu. Men ändå. Hopp!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag hade jag min första sovmorgon på… låt mig se… på 13 dar. Skönt? Jajamens! Men vad händer? Jag vaknar klockan 3.55 och har ont. Lyckas till sist somna om för att bli väckt 6.05 av att det smälls (!) i ytterdörrar och sedvanlig unge ylar som en varg. Man undrar var man befinner sig när man vaknar till sånt en lördagsmorgon. Jag kan tala om: hemma hos mig. Men jag låg kvar och lyckades slumra lite. Vid 8.15-tiden gav jag upp. Min sovmorgon var slut.

Gissar att det blir så här i kväll i Fästmöns soffa… Frisyren skapad av Hårtomtarna.


Den enda vettiga
jag fick gjort igår kväll var att tvätta en maskin tjockis-svart. Maskinen var full, jag hade inte orkat tvätta ens på hela veckan. Måste gå ut med sopor idag också, trots att jag tvingade Anna att gå en sväng häromdan. Måste vara Sopmonstret som tömmer sitt skräp i mina sophinkar. Sopmonstret är kanske släkt med Strumpmonstret, det som jag tror gör att alla Klaras och mina strumpor försvinner..? Och så har vi Hårtomtarna, de som gör snygga frisyrer på en under natten. Som den jag visar upp ovan.

Jag sitter och läser lokalblaskan och avbryter mig då och då för att skriva några rader. Bland annat läser jag en debattartikel, signerad två sjukvårdspolitiker – en kristdemokrat, en moderat. De slår sig för bröstet över den valfrihet i vården de anser att de har varit med och infört. Och så hänvisar de till en undersökning gjord… i Stockholm. Men Stockholm är väl inte här??? Undersökningen visar, skriver de, att stockholmarna har fått mer vård för sina skattepengar. Dessutom har konkurrensen lett till bättre bemötande och service. Fast i det här länet bor inga stockholmare utan till exempel uppsalabor, enköpingsbor, tierpsbor med flera. Såna som kvinnan (tierpsbo) som inte får sin cancervård här i Uppsala därför att den organisation som ansvarar för länets hälso- och sjukvård, eller framför allt Sjukstugan i Backen, inte har nåt avtal med kliniken. Nej, till Frankrike vill man skicka henne i stället. Fast det pallar hon inte, hon har ju cancer i magen. Så nu ska hon betala sin vård här själv. Ovan nämnda organistion vägrar att ge henne en spänn. Vart tog valfriheten vägen i Uppsala län, hörrni??? Valfrihet, my ass… Det stavas prestige här i vårt län! 

Valfrihet om man vill opereras här hemma i stället för i Frankrike? Nej, prestige stavas det här i Uppsala län.


På Sjukstugan i Backen
fortsätter man att göra som man alltid har gjort – leva sitt eget liv – och anställer en ny chef i stället. Denna gång har man skapat en ny tjänst med titeln chefssjuksköterska. Innehavaren är en kvinna – därför ingen direktörstjänst? Jag bara undrar. Syftet med tjänsten är att

stärka ledningens vårdperspektiv

Tja, kan den nya chefen få ledningen att snabbt som attan skriva avtal så att ovan nämnda cancerpatient slipper betala för sin vård, då är jag den första att säga att den här tjänsten behövs!

Jag blir så upprörd att jag stannar till vid Köp & Sälj-annonserna. Bara för att glo på nåt neutralt. Inte för att jag har lust att shoppa nåt till hemma. Jag vill inte ens renovera, jag vill flytta. Flytta bort från alla puckon, fönsterbyten,  råtthål spikhål i väggarna… Det kändes extra starkt när jag skulle hänga min nya tavla…

Nu ska jag sluta såsa vid datorn och hoppa in i duschen först, frukostera sen innan jag far ut till Himlen. Nåt besök på KulturNatten lär det tyvärr inte bli för min del i år, men du som ska ner kanske kan kika på några saker från min lista? Det är framför allt Kittys utställning jag vill se!


Livet är kort.

Read Full Post »