Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 5 september, 2012

Uppdaterat inlägg:
Irriterad. Frustrerad. Men skam den som ger sig! Äntligen hittade jag lösningen i kväll. Låten heter Flugan och är skriven av Ragnar Borgedahl, han som också gjorde Hum hum från Humlegården. Lyssna och lär! Och tack, Tore, för att du gav min hjärna lite jobb!


Ett inlägg som jag skrev
för ett tag sen har orsakat både mig och läsaren Tore lite huvudbry. Och nu behöver vi din hjälp med att hitta ursprunget till en gammal progglåt som jag citerar. Jag hittar nämligen inte mina gamla Jag har hittat min pärm med låttexter och gitarrackord låttextpärmar med gitarrackord. Vem skrev följande inledande rad och vad heter låten???

 I Tegnérlunden, ner i avgrunden, sitter alkoholens skänker…

Hjälp! Tack på förhand!


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Idag är det ett år sen det flyttade in folk i huset där jag jobbar. Ja, alltså, för att jobba, inte för att bo. Själv har jag bara jobbat här sen i februari. Vi bjöds först på förmiddagskaffe på Loftet. Jag är fascinerad av det mesta på Loftet, även armaturen…

Förmiddagskaffe intogs på ett loft.


Byggnaden Loftet har för inte alltför länge sen
inhyst fyrbenta, levande varelser. Nu är det mest tvåbenta här. Men jag tycker att det är kul att man har tagit tillvara på den här gamla byggnaden!

Takbjälkar.


Det är emellertid inte på Loftet 
jag i vanliga fall jobbar utan i ett hus som alltså fyllde ett år. Ett hus där det är synnerligen högt i tak…

Högt i tak.


Här finns också
skojiga lampor…

Skojiga lampor.


Uppe på toppen,
där jag sitter, går det mesta i limegrönt… Tur att jag har botat min limegröntfobi…

Tja… limegrönt var det här…


Nu ska jag snart flytta ifrån det limegröna,
en trappa ner. En stor fördel är att jag slipper se Friskis & Svettis från kontorsfönstret, men annars tror jag att jag nog lär sakna mitt kontor. Det är så mycket mitt i smeten. Nära prefekten, nära både forskare och doktorander, nära fikaplatsen… Det blir nog bra på fjärde våningen också. Hoppas jag…

Dagens lunch bestod av en sisådär-paj som ingick i själva ettårsfirandet. Men innan dess fick vi lyssna på tre kortföreläsningar av två forskare och en doktorand som var och en representerade en av husets institutioner. Mest imponerad var jag nog av den unga, kvinnliga doktoranden som gjorde bra ifrån sig mellan de båda äldre, manliga forskarna. Jag har skrivit en rapport om det hela på både svenska och engelska, men den finns på vårt intranät så den får du inte läsa!

Magen har varit besvärlig idag och flödet jämnt och kraftigt. Jag känner mig trött, så trött, men det är ju bara att vänta när det blir så här. Trött blir jag också för jag känner mig lite dragen åt två håll på jobbet. Det finns så mycket kvar att göra på institution 1, bara det att jag nästan redan avverkat månadens timmar där… Det blev inget gjort åt forskarsidorna där i eftermiddag. I stället skrev jag och skapade fyra sidor på intranätet om dagens evenemang, planerade lite inför institutionsdagen samt gjorde en liten intervju. Nog går det undan, alltid…

Köpte med mig kycklingspett innan jag åkte och hämtade Fästmön på hennes jobb. Vi mumsade och åt i godan ro, för jag skulle sen på ett öppet hus om fönsterbytet, stod det på lappen. HA! Det var ju bara det att det var ett informationsmöte och jag kom tio minuter försent. När ska styrelsen lära sig skriva korrekt svenska på inbjudningarna? Jag fick i alla fall de frågetecken jag hade uträtade och jag var hemma igen en trekvart senare.

Lite kvällskaffe med kanelbullar, såna där små goda Pågens-knyten, du vet, har det blivit. Nu ska jag se om mina Kickor & Pluttar har bloggat nåt idag innan jag bänkar mig för att se kvällens avsnitt av Dallas. Anna ser just nu på det föregående.


Livet är kort.

Read Full Post »

De flesta av oss vill nog jobba om vi är tillräckligt friska för att göra det. Eller? För att få alla arbetssökande och före detta långtidssjukskrivna som inte har jobb ut i arbete igen försöker man finna lösningar. En del saker är rena tramserierna, tycker jag och tänker på lekstugor och annat som försiggår. Ska det vara så svårt att komma på vettiga saker att göra för den som behöver ett jobb?

En satsning som hittills inte har gått så bra är den på kulturarvslyftet. Tanken var att den skulle ge 1 200 människor som var utförsäkrade efter långtidssjuksrivningar jobb. Hittills deltar 57 personer. Vad var det som gick snett? kan man ju fundera och spekulera över. För tanken är att projektet till och med ska ge 4 400 jobb – de 1 200 nya jobben skulle skapas i år. Ett år som går mot sitt slut, får man väl ändå lov att säga så här i nionde månaden av tolv.

Tanken med just kulturarvslyftet var att museer och bibliotek skulle anställa människor för att digitalisera sina samlingar. Arbetsförmedlingen och Riksantikvarieämbetet har turnerat runt och försökt puffa för projektet, men arbetsgivarna är inte intresserade. Skälen kan vara flera:

  1. de har inte tid – eller lust – att handleda nån som kanske har nedsatt arbetsförmåga
  2. de avskräcks av byråkratin eftersom det är två myndigheter som är inblandade
  3. de måste betala en del av de arbetandes lön själva

Nästa arbetsgivare på tur att försöka övertalas är kommunerna och kyrkostiften. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth inser att det har varit problematiskt och skyller på (?) att det är svårt att nå fram med information till tänkbara arbetsgivare. Man kan ju bara undra om där finns några långtidsarbetslösa kommunikatörer/informatörer som har fått anställning inom projektet med syfte att marknadsföra det..? Det kanske hade varit en bra idé, annars, menar jag…

Där jag jobbar finns ett tre institutioner och så en liten vidhängande institution som tillhör oss organisatoriskt, men sitter utspritt av olika skäl. För hela stora organisationen, där dessa fyra institutioner är en liten del av verksamheten, finns visserligen en kommunikationsavdelning, men denna jobbar med övergripande frågor och insatser. Jag jobbar totalt heltid på två institutioner som tillhör samma kluster. Idag skulle jag lätt kunna sysselsätta en fyra, fem personer inom området kommunikation med diverse arbetsuppgifter. Lätt. Inga problem. Men det finns det ju varken möjligheter eller pengar till. Att det sen finns meningsfulla uppgifter att utföra här är en annan sak. Organisationen måste hålla igen på sina utgifter, kanske till och med dra ner inom en snar framtid.

Det jag vill säga är att det finns vettiga saker att göra – här och var i samhället. Meningsfulla arbetsuppgifter. Saker som skulle behöva utföras. Inte tramsuppgifter som att måla om nya stolar eller koka kaffe åt ett gäng handläggare. Men när ska detta upptäckas? När alltför många som är i arbete trillar av pinn för att de har gått på knäna alltför länge på grund av hög arbetsbelastning? Det jag skulle önska är att regeringen och Arbetsförmedlingen

  • såg sig lite vidare omkring. Det finns många stora organisationer där det behövs folk av olika sorter och med olika bakgrunder och kompetenser
  • minskade ner på byråkratin kring ”nyskapade” jobb
  • testade prova-på-jobbare för tre månader, det vill säga staten betalar lönen under tre månader. Ska jobbet fortsätta ska arbetsgivaren betala lön
  • och så, förstås, anställer ett gäng kommunikatörer som kan hjälpa till att marknadsföra den här jobbsatsningen…

Bara några tankar. Take ‘em or leave ‘em!


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens I rörelse kommer från Bibeln och den fantastiska Ordspråksboken, kapitel 20, vers 9:

Vem kan säga: ‘Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri från synd’?


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är redan den 5 september. Dagarna flyger förbi. Nyss ondgjorde sig en del över att september hade anlänt och därmed hösten. Inte jag. Jag älskar hösten. Fast jag inser att jag inte längre har lika mycket tid att vara ute i naturen och fota. Dessutom dras jag ju med en ond häl som handikappar mig något. Förhoppningsvis får jag lite hjälp med hälen nästa vecka.

Jag tror att den är här nu, hösten.


Så i stället för att vara ute och fota i höst
funderar jag på att göra en ny fotobok som skulle heta nåt i stil med ”Året på Jobbet”. Här runt omkring finns många vackra platser och ting att fota – en del roliga också. Nere vid dammen, där jag först arbetade när jag kom hit för ett år sen, händer det att det är dimmigt på höstmorgnarna. Naturen blir nästan… trolsk!

Dimmigt…


Men idag är det inte dimmigt
utan soligt igen. Det tycks vara varannandagsväder här. Och omväxling förnöjer väl. Om jag får välja, föredrar jag nog dagar utan ösregn, trots allt.

Igår kväll rullade Dalkarlarna in på gårdens framsida hemma med sin container och sin lift. Den senare förstörde totalt ena hörnet av gräsmattan. Fönsterbytet börjar närma sig – och sker mitt när jag har några riktigt tuffa dagar på jobbet. Fattas bara att jag får operationstid direkt efter så att jag får leva i ett kaos av omflyttade möbler och renoveringsdamm… Och så en massa främmande folk som springer in och ut i min lägenhet. Nej, jag är inte förtjust, men alla säger att det blir så bra

sen!

Sen! Vadå sen? Det är ju hela tiden nånting… Ja jag vet att jag låter grinig, men jag har fått nej på två jobb hos Uppsala kommun. Förra svängen när jag sökte ett liknande jobb kom jag åtminstone på intervju. Undras på vilket sätt jag gjorde bort mig eller varför jag sållades bort den här gången. Jag har ytterligare några ansökningar ute och planerar att skriva ihop en. Men det är väl så att det är väldigt svårt att få till nånting bra i ansökningsväg, när man trivs där man redan jobbar. Varför jag söker nya jobb? Om du har missat det har jag en tidsbegränsad anställning som har förlängts med mellan två och tre månader i taget. Det är lite tufft att leva så, för en dag kan det ju bara ta slut. Och jag har ju liksom ingen make/maka med lön att fall tillbaka på som en del har. Fästmön har fullt sjå att klara av sitt, så jag kan inte belasta henne.

Att bli arbetssökande igen skulle vara förödande för mig! Jag vill verkligen jobba – till skillnad från en del. När jag läser vilka hitte-på-jobb som finns inom Fas 3, eller vad det nu heter, blir jag både ledsen och förbannad. En del människor vill faktiskt ha nåt vettigt att göra om dagarna, inte gå till nån lekstuga! Sen finns det andra som har massor av åkommor och krämpor som ska tvingas ut i arbetslivet fast de vissa dar knappt kan stå på benen. Var ligger rättvisan i allt detta??? Nej, som sagt, jag blir både ledsen och förbannad. Det finns ingen rim och reson.

Rättvist tycker jag inte heller att det var igår när vi kollade lite grann på Kristallen. Där delades det ut diverse TV-priser. Naturligtvis fick Filip & Fredrik pris, liksom Gina-Vad-Hon-Nu-Heter, båda ”fenomenen” upphöjda till skyarna.

För vadå?

undrar jag. Filip & Fredrik var lite roliga en gång i tiden, nu kan jag inte se på dem mer än två minuter i taget. Sen tappar jag fokus och undrar vilka multipla diagnoser de har. Och vad det är som är så bra med dem. Det är till exempel inte roligt att se dem fulla på TV. Det har aldrig varit roligt. Vad som är roligt när det gäller Gina-Vad-Hon-Nu-Heter undrar jag också. Vad är det hon gör som är så bra? Jag förstår så mycket som att hon ska vara rolig, men jag skrattar aldrig. Den enda som var väl värd sitt pris var Ingvar Oldsberg, tycker jag. Han har en bredd som TV-man och har gjort det mesta.

Idag är jag visst grinigare än grinigast! Det blir man när det känns som om livet rinner ur en. Tur att jag ska iväg på förmiddagen och över lunchen på ett evenemang arrangerat med anledning av husets ettårsdag. Då får jag lite annat att tänka på än mina egna krämpor.

Till sist, ett grattis till ett annat födelsedagsbarn, (blogg)vännen Inna som fyller några fler år än ett idag! Hoppa in på hennes blogg och gratta henne här! 

Och… ja, just det… Jag blev inte först färdig i morse heller, trots att jag steg upp redan 5.45. Anna vann!


Livet är kort.

Read Full Post »