Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 3 september, 2012

Igår var det premiär för TV-serien The Spiral. Jag hade irriterat mig en aning innan på att programmet hade en titel på engelska, det var ju ett svenskt program. Men nu när jag har fluktat lite vet jag att det är nån sorts europeisk samproduktion. Och inte hjälpte det…

De ska sno konst.


Handlingen består av
att ett konstnärskolletiv ska stjäla sex tavlor från lika många europeiska museer. Det lät spännande, tyckte jag och var förväntansfull. Nånting går emellertid snett och…

Alltså… ärligt talat… Vad är transmedial serie? Det hela känns mest rörigt för mig. Fokus är inte på det som kunde vara spännande utan på att det ska vara en kombination av TV-serie och onlinevärld.

Nej, det här var inget för mig – eller jo, det var det! Ett riktigt sömnpiller. Jag somnade efter typ 20 minuter. Så en enda toffla blir det i betyg – för den goda sömnens skull…

Read Full Post »

Efter jobbet var jag ju och hämtade min fina tavla. Men jag hade inte bestämt var den skulle hängas. Fästmön var i Himlen och kunde inte agera utprovare, så jag fick testa efter bästa förmåga själv – och med befintliga krokar.

Först här. Men nej, de här två passar inte alls ihop!


Det enda jag visste
var att tavlan inte ska hänga i sovrummet eller köket. Helst hade jag velat ha den i vardagsrummet, men där passar den inte in i de två stilar jag har.

Kanske till höger om valvet in till arbetsrummet, i gästrummet?


Först provhängde jag i hallen.
Sen i gästrummet. Men nej, det kändes inte rätt. I gästrummet skulle ju den fina tavlan inte synas så mycket heller.

Över datorn?


Kanske skulle den hänga
över datorn och inspirera mig till hjärtliga blogginlägg? Nej, inte bra ställe! Hjärtlig är jag ju inte så ofta i bloggen…

Provade i hallen igen.


Jag provade i hallen igen.
Tog bort morfars olja och lät de två asiatiska maskerna hänga kvar. Men det såg inte bra ut.

Här då? Nu började det likna nåt.


Men ovanför farmors och farfars
ena karmstol i hallen, vid golvlampan och spegeln? Ja, nu började det likna nåt. Fast den satt ju alldeles för lågt…

Efter en del utdragande av krokar och inbankande av nya fick jag till det. Det ska justeras senare igen, men jag måste tapetsera om. Idag sitter alldeles för mycket skit många saker på väggarna – och det gör det för att de döljer gamla spik- och skruvhål. Tills vidare fick de här två flytta ihop:

Två tavlor från morfar, en olja och en akvarell.


Och så upp
med min nya tavla här! Vilket myshörn!

Hängd! Nöjd!


Livet är kort.

Read Full Post »

Frågan om vad man får skriva om jobbet i sociala medier, alltså på Fejan, i bloggar, på Twitter och liknande, har jag tagit upp här tidigare. Jag tycker att det inte är en helt enkel fråga att besvara. Vissa fall är givna – man får ju naturligtvis inte skriva saker som har med sekretess att göra. Klart olämpligt är det naturligtvis också att skriva om patienter och boende i vård och omsorg och liknande.

Vad som gäller är inte helt solklart. Men nu finns det åtminstone fem domar att studera. Och dessa domar visar att många arbetsgivare har varit för snabba med att kicka eller omplacera nån som har skrivit i sociala medier- en del till och med negativt om sitt jobb! 

Det verkar som om detta att vara lojal mot sin arbetsgivare har övertolkats – av arbetsgivarna. Arbetsgivare som främst finns inom det offentliga, i tre fall av fem. Dessa tre hade bloggat, två om politik, den tredje obscent…

Två av fallen kommer från den privata sektorn. Men trots att lojalitetsplikten vanligen går före yttrandefriheten i såna fall, har domstolarna dömt arbetsgivarna till att betala skadestånd till de anställda.

Här är de fem domarna. Källa är TCO-tidningen på nätet:

Sexrektorn: Rektor för friskola som visade att han gillade sex på Facebook. Sas upp, fick 100 000 kr + 32 månadslöner (AD).

Israelvännen: Migrationsverkschef som hade Israelvänlig blogg. Omplacerades, fick 100 000 kr + 32 månadslöner (Tingsrätten).

Yngwie Malmsteencitat-fallet: Två Unionen-medlemmar skämtade om hot, eller hotade, chefer. Sas upp, fick 200 000 respektive 90 000 kr (förlikning, stadfäst av AD).

Farbror Blå: Polisman från Skåne som drev frispråkig/fantasifull blogg. Omplacerades, fick 125 000 kr + 8 månadslöner (AD).

Sverigedemokraten: Praktikant på ambassad som hade SD-blogg. Praktiken avslutades i förtid, fick 30 000 kr ( JK).

Jag tycker att det här är en svår fråga.Det klart att man ska ha yttrandefrihet, men frågor och problem som har med jobbet att göra bör man nog helst lösa på sin arbetsplats. Samtidigt tycker jag att det är OK att man ventilerar arbetsrelaterande saker på till exempel sin blogg – om arbetsgivaren inte går att identifiera. Skriver man positivt och håller sig inom sekretessens ramar, tycker jag att det är helt OK att blogga om sitt jobb – det visar ju vilken bra arbetsgivare man har.

Om man skriver om andra saker än sitt jobb och som arbetsgivaren inte tycker är lämpliga är frågan svårare. Vi har till exempel förtroendevalda som är fritidspolitiker. Självklart tycker jag att dessa får blogga och twittra politiskt – på sin fritid. Men vad tycker DU???


Livet är kort.

Read Full Post »

I förra veckan ringde jag min läkarmottagning angående den onda hälen. Jag fick inte komma dit, för en av doktorerna var sjuk. Men jag fick numret till den sjukgymnastmottagning som man har avtal med. Jag ringde dit och har fått en tid – fast inte förrän i nästa vecka.

Vill inte ringa…


Och nu är det nästan på gränsen
 att jag måste ringa en gång till, för nu har ett nytt symtom dykt upp, i en annan kroppsdel. Jag har förstås som alltid surfat på nätet först. Jag gissar vad det är som bråkar, men jag orkar inte, vill inte ringa mottagningen IGEN! Jag köar för en operation sen över två månader tillbaka. Min rädsla är nu att saker och ting har förvärrats. Att min tanke att hela mig själv inte riktigt har räckt. Jag har inte tid att var sjuk nu, inte tid att må sämre.

Dessutom är det otroligt mycket som händer på jobbet. I morse hade jag ett samtal med prefekten på institution 2 och inom kort (vet inte när) ska jag byta kontor och flytta en trappa ner. Det är logiskt eftersom jag jobbar 80 procent åt institution 2 och bara 20 procent för institution 1, men det känns faktiskt lite svårt. Jag har suttit här sen den 1 februari och jag trivs väldigt bra med såväl rum som personerna runt omkring. Nu skils våra vägar inte åt mer än en våning. Men jag vet hur det blir, för en människa kan ju inte dela på sig. Så det är lite sorgligt mitt i all glädje över att jag åtminstone har jobb året ut. To be continued, kan man väl säga…

Jag ska flytta neråt endera dan.


Idag på lunchen
såg jag A flera gånger – och A är enbart en källa till glädje! A spatserade fram och tillbaka och till slut frågade jag om h*n hade en bana, en motionsslinga eller nåt. A är nog en av de alldeles mest roliga människor jag vet – en sån människa som inte alltid vet att h*n är rolig! Underbart, fler såna, tack!


Livet är kort. 

Read Full Post »

Veckans första I rörelse är ett citat ur Because the night, låten som Patti Smith blev känd för.

Take me now baby here as I am
Pull me close try and understand
Desire is hunger is the fire I breathe
Love is a banquet on which we feed

Because the night belongs to lovers
Because the night belongs to love
Because the night belongs to lovers
Because the night belongs to us


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså, vi är verkligen tramsiga, Fästmön och jag! Vi kan gå och häckla folk oss emellan, typ skratta åt par som klär sig likadant. Lite fantasilöst, tycker vi, men det ser ju rätt kul ut. I morse skrattade vi åt två riktiga pumor. Båda hade jeans och vita jumpadojor samt var sin pumaluvatröja. Det enda som skilde dem åt var att den ena hade en röd pumatröja, den andra en svart. Och den röda hade dragkedja, medan den svarta hade en stor ficka fram.

 + 

Puma röd och puma svart.


Men det mest märkliga
av allt var att det var… Anna och jag! Vi såg ut som två förvuxna skolflickor, för som grädde på moset hade vi var sin svart väska hängd på tvären över ena axeln…

På väg till våra jobb fick vi som vanligt se främst cyklister göra våghalsiga saker i trafiken. En cyklist vägrade cykla på den parallella cykelbanan och höll sig i stället mitt på vägen, framför Clark Kent*. Sen viftade h*n lite med vänsterarmen och svängde vänster. Såg sig inte om eller nåt. Undras om det var en självmordskandidat! Tänk om jag skulle köra bil på samma sätt, det vill säga blinka och bara svänga, utan att ge akt på trafiken runt omkring mig? Galning!

Men bilister kan, de också. Eller kan inte, ska jag väl skriva. Varje morgon, framför allt, sitter jag i bilen och undrar hur somliga har kunnat få körkort. På postorder, kanske. En del kan nämligen varken högerregeln eller vägmärket huvudled. För att inte tal om rondellkörning. Det är som att somliga tror att de är ensamma på vägarna… På eftermiddagen/kvällen är bilisterna emellertid ännu värre. Så gott som alla som sitter i samma bilköer som jag pratar i sina mobiler. Och nästan ingen gör det med hands free eller blåtand. Inte konstigt att jag ser flera olyckor på gamla E4:an varje vecka… Man får vara glad så länge man klarar sig helskinnad…

Ett vägmärke som uppenbarligen inte alla bilister förstår.


Idag är det en grå måndag
och jag var uppe tidigt som tusan. Magen har bråkat med mig och igår kväll hade jag en blödning. Idag har jag bara ont. Just när jag skuttade ur sängen fick jag kramp i vänstra vaden. Synnerligen oskönt eftersom det är vänster häl jag har problem med. Det känns väldigt långt till den 12:e när jag har fått sjukgymnasttid… Men samtidigt vet jag att Janne är värd att vänta på! Han är duktig och har dessutom stuckit nålar i min häl tidigare.

Idag har jag ett tidigt morgonmöte. Har redan gjort en akututryckning. Strax ska jag på institutionsmöte för institution 2 med efterföljande fika. Jag har med en flaska vin till M, men den lämnar jag nog efter mötet eftersom M sällan brukar visa sig före klockan tio på jobbet. I övrigt vet jag inte vad dagen för med sig, det brukar aldrig bli lite att göra, i alla fall.

Efter jobbet ska jag hämta min fina tavla. Sen springer jag nog omkring hemma i kväll och provhänger den lite här och var. Det kanske blir fiskbullar till middag idag, det är smällar man får ta och det är faktiskt rätt gott med ris till. Potatisen får Anna ta, eftersom hon föredrar det.

Den 3 september är det redan och jag noterade i lokalblaskans väderruta att temperaturfärgen orange övergår i gult fram emot torsdag, fredag. Så är det.

Och för övrigt ser jag fram emot UL:s svar på mina synpunkter på en av deras chaufförer


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »