Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 2 september, 2012

Så var den här söndagen och helgen snart förbi. Inte kunde jag somna om i morse heller, jag satt och skrev ett gäng inlägg och sen blev jag pigg. Läste lokalblaskan ganska länge idag, men jag kan inte påstå att jag läste nåt anmärkningsvärt. Mamma fick ett samtal idag också. Hon brukar känna sig som värst ensam då. Men idag var hon förstås nyfiken på vilken tavla jag hade valt igår.

Konstnären med den tavlan jag valde.


Fästmön
slutade redan klockan 14 idag,
fast inte var vi särskilt lockade att åka ut till Ulva marknad. Nån hade sagt att det var som lervälling där ute och då fick det vara så utan oss. Inte provkörde jag nån ny Toyota heller. Nej, det blev en tur till IKEA, främst för att inhandla en ram modell större till en litografi som Anna har haft i sin ägo i typ ett par år… På IKEA var vi inte ensamma. Det var lika hemskt att gå där som på ICA Kvantum, men vad gör man inte för sin älskade?  Träffade granne H där och förhörde mig lite om fönsterbytet. Fick veta att det var asjobbigt medan det pågick – totalt kaos i hemmet – men att det blev bra sen. Anna har varit snäll och erbjudit sig att hjälpa mig, trots sin onda axel. För det är ju rätt många möbler som ska flyttas på och saker som ska plastas in. Idag frågade jag dessutom en av den yngre generationen om det ginge för sig att låna ut sina muskler framöver och det gjorde det, tack och lov!

En gigantisk svart ram inköptes.


Vi åkte ut till Himlen sen
med den gigantiska ramen – utan att förvarna. Men det behöver man ju inte göra om man bor där, eller hur? Det var roligt att få en pratstund med De Stora.

Passade på att lämna in Lotto på Palmen – och faktum var att jag hade vunnit 22 kronor. Det vill säga elva pix till mig och lika många till mamma. Bullarna var slut i Himlen, så vi stannade till vid ICA Solen för att köpa några till kvällskaffet. Min baktanke var också att inhandla mer Vit choklad. Men GAH – DEN  VAR SLUT!!! Anna frågade en chokladkille som höll på att packa upp. Han beklagade och skakade på huvudet och sa att de bara hade fått en kartong. Men PRECIS när vi var på väg att gå ut ur affären kom han springande och sa att han hade hittat en mindre låda! LYCKA! Jag köpte två chokladbitar som nu ligger till sig i skåpet. Eller rättare sagt, jag är för pizzastinn… Vi stannade nämligen till vid Aroma och köpte med oss var sin hem till söndagsmiddag. Men visst är de väl mest serviceinriktade av alla ICA-affärer på Solen?! Toppenpersonal!!! Klart att där alltid är fullt med kunder när personalen är både hjälpsam och trevlig. Somliga kunder åker ju till och med från Uppsala för att handla där *pekar med hela handen på självet*

 + 

Två såna följde med hem. TACK, ICA Solen, bästa ICA-affären!


Magvärken vill inte riktigt släppa
och jag har fått en liten blödning så här på kvällskvisten också. Roligt värre att se ut som om man ska få barn nästa timma och samtidigt ha mens. Nej, min kropp är schizofren och ibland vill jag inte alls befinna mig i den.

Lite TV-tittande blir det nog senare. Klockan 21 börjar en ny svensk dramaserie i fem delar, med titeln The Spiral. på SvT1. Töntigt med en engelsk titel, men den verkar ändå spännade – den handlar om nån som ska stjäla ett gäng världsberömda tavlor.  Lite senare (22.40) blir det brittisk kriminalserie, också fem delar och i SvT1, Line of duty. Den måste jag tyvärr spela in på DVD:n för vi får lov att hoppa i säng tidigt i kväll – mitt alarm går på 5.45 i morgon bitti. Avundsjuk, nån?

Ha nu en bra söndagskväll, du som har orkat läsa ända hit! I morgon börjar en ny, härlig arbetsvecka för mig och jag hoppas att du också har bra dagar framför dig.


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens I rörelse är en dikt av Lars Björklund, en gång sjukhuspräst här i Uppsala.

Kärleken
ger inget skydd
inga murar eller pansar
bara en
öppen sårbar famn
där du får vila

Ingenting
kan jag lova dig
ingenting försäkra
bara detta
att just nu
är vi alltid tillsammans

Kärleken 
ger ingen framgång
inga pengar eller guld
bara ett
evigt flyktigt löfte
där vi får bo


Livet är kort.

Read Full Post »

Gott och blandat. Så kan i alla fall jag karakterisera min gångna vecka dryckesmässigt. Men nu gäller det dig. Tofflan undrar vad du dricker helst.

Frågan och svarsalternativen hittar du som vanligt i högerspalten. Det är också i själva omröstningen du kan kommentera, inte vid det här inlägget!

Stort TACK på förhand för ditt klick!

Read Full Post »

Den gångna veckan kan man väl bara konstatera att hösten är här. I måndags kväll kunde Lisa och jag sitta ute och dricka öl, de senaste dagarna har det regnat 24 timmar om dygnet. Årstidsväxlingarna förnöjer, tycker jag, och varje årstid har sin charm. Men Tofflan undrade i veckan vilken din favoritårstid är.

Så här fördelade sig de 29 inkomna svaren:

48,28 procent (14 personer) svarade: Hösten! Å, alla vackra färger, svampskogen och härliga promenader. 

34,48 procent (tio personer) svarade: Sommaren! Underbart att kunna gå ut utan ytterkläder. 

13,79 procent (fyra personer) svarade: Våren, det är så häftigt när knoppar brister! 

3,35 procent (en person) svarade: Vintern, för det är så kul att busa i snön! 

Och så var vi två som kommenterade våra svar:
Donk skrev: Självklart vontern, men inte för att busa i snön.
Vintern är trivsamt måttlig med sol och värme. Varje sommar funderar jag på att flytta till Svalbard…

Jag skrev: Å jag älskar hösten! Färgerna är så vackra och jag gillar att fota naturen då. Och även om naturen på sätt och vis dör, vet man ju att det alltid, alltid kommer en vår. Sen.

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas att du kollar in vad Tofflan undrar den här veckan, som vanligt finns min undran i högerspalten.


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse vaknade jag till en solig dag! Klockan var 6.30 och jag skulle skjutsa Fästmön till jobbet. Men det där med solen gick snart över och nu är det mulet igen.

Igår kväll blev vi ifrånåkta av en idiot till busschaufför – ja, det kan ju inte ha varit nån annan än en idiot. Det resulterade i att jag fick halta lite mer och lite längre än vad som var planerat. Och när vi kom hem hade jag jätteont i magen. Det har jag faktiskt även idag. Den är stinn och öm och avger brunt vatten… Eh ja… Du vill inte veta mer.

Men… Just nu vill jag leva! Och nu ska jag berätta om den tavla jag valde och köpte igår!

Innan vi åkte ner till Kittys fantastiskt trivsamma ateljé – kolla in länken genom att klicka på hennes namn (eller leta upp henne under rubriken Kickor och Pluttar i högerspalten!) så får du ett visst smakprov – stod jag i valet och kvalet när det gällde klädsel. Jag är trött på att alltid klä mig i tjockis-svart, men vad gör man när man är fet? Man bantar, förstås och så kan man klä sig färgglatt. Men inte jag. Jag vill inte banta. Fast jag stod i alla fall en stund och klämde och kände på min mest färggranna skjorta, en födelsedagspresent på 30-årsdagen (snacka om vintage!..) av en före detta vän.

Min mest färggranna skjorta.


Jag ville trots allt inte konkurrera
med alla färgerna i ateljén, så det blev tråkig svart piké med vita ränder på ärmarna och en känd sportlogga över vänster bröst.

Inledningsvis bjöds vi på ett glas rött. Och sen började jag titta, rota, glo bland alla fantastiska verk! Till sist – och det var lättare än jag trodde! – stod valet mellan tre tavlor.

Mina favoriter vid pilarna. 


Alla tavlor
hade mer eller mindre hjärtor i motivet. Men jag bestämde mig för den här – som heter Just nu vill jag leva.

Just nu vill jag leva heter den här tavlan.


Den här tavlan
målade Kitty förra året efter att ha tagit sig igenom en svår tid. Inte så konstigt att jag fastnade för den! Kitty berättade så fint om bakgrunden – som ju är en låttitel av Tomas Ledin. En låt som fick en revival, kan man säga, genom ett TV-program och en helt annan artist, Laleh.

Banden knyter samman två älskande, men man måste samtidigt ge varandra frihet. 


Banden i hjärtat,
det som är lite naggat i kanterna, knyter samman två älskande. Men man måste också komma ihåg att ge varandra frihet, att inte knyta varandra till sig för hårt.

Ett handslag, en tackskål, pengar som bytte ägare liksom tavlan, nerpackad i en plastpåse för avhämtning i morgon (det regnade ju igår). Så lämnade vi ateljén och gick för att äta grillat på Soul food steakhouse. Gott, starkt och prisvärt – allt grillat serverat med majskolv och grönsaker på spett! Och när vi kom ut från restaurangen anade vi ett blå fält i nederkant på den annars svarta himlen. Se bara…

Blått fält i en för övrigt svart himmel.


Efter jobbet i morgon
hämtar jag min fina tavla. Nu återstår bara att fundera var jag ska hänga den och var jag ska låta rama in den…

Tack, Monica och Kitty, för en trevlig kväll!

Kitty försöker vifta in en Uppsalabuss, Monica fotar när Anna och jag fotar.


Vill DU se fler av Kittys verk IRL?
Då får du tillfälle till det om du beger dig ut i Uppsalas KulturNatt nästa lördag, den 8 september. Tillsammans med en annan konstnär visar Kitty sina tavlor på Svensk Konsthandel, Dragarbrunnsgatan 56, mellan klockan 16 och 22.


Livet är kort.

Read Full Post »

Så här skrev jag nyss till UL, som har hand om Uppsalabussarna:

Jag och min fästmö står med två vänner och väntar på 3:an på Väderkvarnsgatan, mitt emot Kvarnen. [Jag har angett datum och klockslag i formuläret.] Bussen kommer, något efter utsatt tid. Den saktar in och vi säger hej då till våra vänner och går fram mot bussen. Jag haltar, men har busskortet synligt i näven. Just som vi når fram till bussen svänger chauffören ut och åker. Vi stod som fyra fån och fattade ingenting. Det här gav mig ytterligare ett skäl till att inte åka med de gröna bussarna! Fy så störigt av chauffören. För jag antar att det var för att vi inte var tillräckligt snabba som hon körde iväg. Eller? Efter några minuter kom en 2:a – som stannade. Jag fick sen halta sista biten hem.

Jag kan ju inte låta bli att undra varför den kvinnliga chauffören saktade ner och sen bara körde. Var det för att vi såg otrevliga ut? Verkade vi bråkiga? Eller var det för att vi var homosexuella? Eller var det nåt annat som gjorde att hon så uppenbart inte ville ha oss på sin buss? Vi var fyra i sällskapet som såg detta, det fanns även en eller två okända som väntade på bussen och såg det hela.

Mitt ärende är nu registrerat och jag har fått följande autosvar från UL:

Tack, vi har registrerat ditt ärende! Ditt ärendenummer är 196799.
Med vänlig hälsning
UL

Väntar med spänning på svar eftersom jag uppgav mitt namn och mina kontaktuppgifter i formuläret.


Livet är kort.

Read Full Post »

Vad händer när årstiderna tar slut – de är ju bara fyra – och man redan har lagt till en femte? Jo, Mons Kallentoft låter polisen Malin Fors leva vidare i Vattenänglar. Jag läste ut boken igår kväll.

Malin Fors lever vidare.


En morgon i september
kallas polisen Malin Fors till ett av stans – Linköpings – finare områden. I jacuzzin finns villans ägare, ett par, mördade. Men deras adoptivdotter från Vietnamn är försvunnen. Jakten på såväl mördaren som den lilla flickan blir intensiv. Samtidigt kämpar Malin Fors med sitt privatliv – försöken att skaffa barn med läkaren Peter, sin dotter Tove, som går på en internatskola och vill vara finare än finast och så är det detta med Malins alkoholism.

Tjolahopp! Mons Kallentoft har hittat tillbaka igen till den fina klass inom genren spänningsromaner som han en gång höll i början av årstidsserien. Jag var nämligen så besviken när jag läste den femte och avslutande delen, Den femte årstiden. Tillbaka är nu spänningen, de mördade själarnas oro, den skildringen av Malins kamp – och skildringen av fasansfulla brott som begås i nutiden. Brott där människor är handelsvaror. A child for a pig…

Det bara måste bli högsta betyg för Vattenänglar, det finns inget alternativ.


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Older Posts »