Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 28 augusti, 2012

I serien Tant Tofflan läser ungdomsböcker har vi nu kommit fram till… Skämt åsido, jag har läst ytterligare en ungdomsbok, Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Eld. Det är den andra delen av en planerad trilogi om De utvalda i Engelsfors…

Nånting är väldigt fel i Engelsfors…


De utvalda ska börja sitt andra år
på gymnasiet. De har softat under sommaren, men ändå väntat på vad som ska hända härnäst. Och nånting är väldigt fel i Engelsfors… Den där konstiga sekten, till exempel… Det enda sättet för tjejerna att bekämpa demonerna är att bli ännu tajtare med varandra. Men hur ska det gå när Anna-Karin ska ställas inför rätta hos Rådet? Hon riskerar ju faktiskt att bli dömd till döden…

Eld är den andra delen i en planerad trilogi, där Cirkeln är det första och Nyckeln blir den tredje. Jag blev positivt överraskad av Cirkeln och gav den högsta betyg samt väntade otåligt på att Eld skulle komma ut. Nu har jag läst den.

Jag tycker att Eld börjar spännande och snabbt blir en bladvändare. Men tyvärr når den inte riktigt upp till Cirkelns höjder. Eld känns traggligare mot slutet, slutet känns för övrigt otroligt utdraget, snudd på segt. Skildringen av sekten börjar också bra, men ebbar på nåt sätt ut. Där kunde författarna ha brassat på lite mer. Det blir för övrigt tydligare att Eld är skriven av två olika personers händer. Ett litet HBTQ-tema finns där också och kanske tillför det nåt mer i tredje delen.

Men ändå. Spännande, välskriven och visst väntar jag på Nyckeln! Till dess får andra delen i trilogin näst högsta betyg. Och det, min vän, är ett gott betyg!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Jepp! Du har rätt! Jag har gjort en runda i omvärlden och hittat följande… ska vi säga… lite udda nyheter? Som vanligt är ingen nödd och tvungen att läsa och det blir inte heller nåt förhör på innehållet. Du som känner för det, häng med!

  • Oskuldskräm skapar debatt i Indien. Nu lanseras en ny kräm i Indien med namnet 18 Again. Nä, det handlar inte om att bli av med sina rynkor utan att kvinnor som använder krämen ska känna sig som oskulder igen. Enligt tillverkaren ska krämen nämligen göra det kvinnliga könsorganet trängre. Det här låter ju som rent nonsens för mig. Hur låter det för dig???
  • Singel-kurser även för HBTQ-singlar. Ja du läste rätt. Det är år 2012 och Medborgarskolan i Stockholm anordnar särskilda kurser för HBTQ-singlar. Så himla trist att alla fyra kurserna handlar om matlagning. Men vad är det här?! Seriöst, eller? Inte särskilt fantasifullt i alla fall…
  • Man svårt besatt av sopor. Men det här är ju tragiskt! En man som åker på sopbilar, ligger i containrar och filmar sopåkarnas arbete i Metropolen Byhålan har polisanmälts av kommunen. Jag hoppas verkligen att han får vård och inte straff!!!
  • Mårten blev jagad av en elefant. Jajamens! Du läser rätt! Mårten i Linköping jagades av en ilsken elefant – efter att han hade fotat bjässen. Elefanten hade rymt från en cirkus i närheten och kunde så småningom återföras dit utan att ha gjort större skada än att ha rivit upp en vägskylt.
  • Lagligt i Nordkorea. Joråsaatte… nu är det lagligt att äta pizza, hamburgare och pommes frites i Nordkorea. Dessutom får kvinnor tillåtelse att gå i platådojor och brallor. Gentil man, den där Kim Jong-Un…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jakten på stolar efter jobbet var allt annat än lyckosam. Och efter allt snurrande bland och skenande  i affärer fick hälen nog och började göra riktigt ont. Fast det är ju inte så konstigt med tanke på att den bär upp en elefanttjockis…

SOCK som en elefant…


Det är ganska många tankar som snurrar
i huvudet just nu. När det gäller jobbet fick jag strax före lunch goda nyheter – muntligt. På torsdag ska jag och M jobba med ramarna kring institutionens dag, men också göra en arbetsbeskrivning. Syftet är att min tid på universitetet INTE ska avslutas med en dag om kommunikationens nytta – och sen goodbye. Känns lite bättre för den närmast kommande framtiden, som jag vet ju lär bli… annorlunda, omtumlande, tuff, spännande… – av många olika skäl.

Lunchen med ”Lisbeth” var som luncher med henne alltid är – både roliga och allvarliga. ”Lisbeth” har en ganska torr humor. Ibland tror jag inte att hon fattar hur rolig hon är! Samtidigt har hon ett djup. Och det gillar jag hos människor! Bara yta och ingenting under passar inte mig. Fru Chef1 vinkades det till och hon svischade inte förbi utan stannade för att prata en stund. Det kändes bra!

Jag fick ett mejl från ett förlag idag… Ett förlag jag gillar, ett förlag vars böcker jag ofta läser. Ett förlag jag gärna skulle skicka mitt manus till. Så kanske det blir. I framtiden. Just nu ska jag få äran att recensera en av deras nya böcker! Det är stort att få en sån förfrågan!

På tal om böcker står jag i valet och kvalet om jag ska ge mig in till stan i morgon. Klockan 18 pratar nämligen Anna Ehn på stadsbibblan om sin nya bok, den som jag skrev om här. Det är fri entré och själva pratet tar en halvtimma. Det ska jag väl orka?

I övrigt står strykning och städning på agendan här hemma, men kanske hinner och orkar jag göra nånting i morgon kväll och resten på torsdag. Inte vet jag… Det är mycket som snurrar just nu…

Mycket snurrar i huvudet just nu.


Livet är kort.

Read Full Post »

Återkommen från en lunch med ”Lisbeth”, som vanligt bestående av såväl skrattfest som diskussioner från innersta rummen, fick jag mig till livs ett tips. Den här bloggen startar härmed serien Lisbeths lärdomar. Här kommer den första:

Barnen, i ålder cirka fyra år, kommer till mamma och pappa och vill ha chips. Mamma och pappa tycker att barnen ska äta vettigare saker/vill ha chipsen för sig själva. Barnen tilldelas då var sin kopp frukostflingor, i sammanhanget benämnda mini-chips. OBS! Funkar inte mer än nåt år eller så.

Mini-chips.


Livet är kort. Och lurigt.

 

Read Full Post »

Dagens I rörelse kommer från Böckernas bok, det vill säga Bibeln. Det är  från det första Korintierbrevets 13 kapitel, verserna 11 – 13. Min farmor och hennes systrar fick sina ryska förnamn från Tro, Hopp och Kärlek:

När jag var barn
talade jag som ett barn,
förstod som ett barn
och tänkte som ett barn.
Men sedan jag blev vuxen
har jag lagt bort det barnsliga.
Ännu ser vi en gåtfull spegelbild;
då skall vi se ansikte mot ansikte.
Ännu är min kunskap begränsad;
då skall den bli fullständig
som Guds kunskap om mig.
Men nu består tro, hopp och kärlek,
dessa tre,
och störst av dem är kärleken.


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi fick den första av veckans två fruktleveranser till jobbet igår. Inte så kul när apelsinerna ser ut så här…

Penicillinodling…


Vilken tur
att det kom ett alternativ till den nyttiga frukten idag, i form av kanel och socker…

Kanel och socker.


Så i det här fallet
är det ingen tvekan om vad jag valde… Kom ihåg det barn, frukt ska inte vara turkos utan orange!


Livet är kort.

Read Full Post »

Tänk att vi kunde sitta ute igår kväll! Inte ett dugg frös jag heller – tills jag klev av bussen hemmavid. Då kände jag hur kylan hade bitit sig fast i mig. Det är som om mitt inre termostat inte riktigt fungerar, för Lisa satt med jacka och två filtar på sig till sist igår kväll, jag tog på mig tröjan strax innan det var dags för hemfärd. Det är väl allt underhudsfett, när man är tjock fet har man rikligt med sånt. När jag kröp under täcket igår kväll var jag emellertid genomfrusen och så kall att det bara blev ett kapitel läst i Eld. Men det var nog bra, för jag släckte inte förrän vid midnatt, nånstans. Det var för många saker som snurrade i huvudet.

Jag borde ha tagit till filten jag också igår.


I morse vaknade jag varm om näsa och kropp,
men för den som är intresserad – andra kan ju skita i att läsa – nös jag fyra (4) gånger när jag satt på toa. Håller bestämt på att bli förkyld – och det var länge sen. Sist blev det ju bara nån töntförkylning. Vilken tur att jag tittar på ett paket ingefärskarameller! Jag tror nämligen på att dessa kan stoppa en förkylning, så jag får väl börja knapra. (Fast nu när jag sträckte mig efter paketet var det tomt… Varför sparar jag på tomma karamellaskar? Idiot!)

Funkar att mota förkylning med.


Det var fyra grader vid sex-tiden
när jag klev upp. Mötte H på väg till garaget och han skulle cykla som vanligt. Särskilt påpälsad var han inte, men han tyckte att det var kallt och höstlikt. Massor med bilar var det på väg till jobbet, vilket indikerade att jag var senare än vanligt. När jag anländer till jobbet har jag ett par saker som jag bara måste göra (annars går det dåligt för mig under dan…) och de sinkar mig ytterligare. MEN… i alla fall är en av dem guld värd. Jag måste

  1. gå in genom ”karusellen” i entrén, inte nån av dörrarna
  2. hälsa på åtminstone en av städarna

Naturligtvis är det hälsningsceremin som är viktig! Jag har uppfattningen att alltför många inte ser städarna. De är osynliga för vissa. Skulle tro att det beror på att somliga sätter sin näsa i vädret och ingenting annat. Vi har flera gäng städare som jobbar ett par veckor i taget på ett ställe, för att sen jobba på ett annat ställe på området. Det tror jag är bra både för dem och för oss kontorsråttor. Det skulle nog bli urtråkigt att städa samma kontor dag ut och dag in. Inte särskilt bra städat heller, tror jag. Nej, omväxling förnöjer! Men naturligtvis har jag ett favoritgäng, det som anförs av JJ, som brukar förse oss med hembakade bullar och karameller då och då. JJ påminner jättemycket om Margit, som städade på min första arbetsplats. Margit kunde också lämna påsar med kaffebröd åt oss. Sen fick hon cancer och gick bort – hastigt och alldeles för ung. Somliga älskar Gud så mycket att han hämtar hem dem tidigt. Och Margit var en av de vänligaste människor jag har mött!

Har jag ringt doktorn om hälen? Nej. Igår hade jag för mycket att göra, men kanske gör jag ett försök idag. Bara det att jag lär vara lite på språng idag och då är det svårt att prata med doktorn. Jag har fått OK och tack för sidorna på webben som jag gjorde igår, men nya väntar förstås. Sen har jag slängt ut en förfrågan om en intervju med en sektionsledare vars gäng har varit på planeringsdag. Det märks att det saknas ett kitt här i huset! Ett sånt kitt som den gamla personaltidningen var. Men jag kör stenhårt med intranätet och de flesta som kommer med tips på vad de skulle vilja läsa där får sina önskningar uppfyllda. Det är viktigt att känna att man hör ihop!

Roligast idag blir lunchen med ”Lisbeth”. Jag förväntar mig stora och många flatskratt (ja, det är jag som skrattar åt ”Lisbeths” roligheter) och skvaller. Efter jobbet ska jag göra en avstickare in i industriområdet och åka på stoljakt åt Fästmön. Det finns en historia bakom detta som jag GÄRNA hade velat visa upp i rörliga bilder, men det finns inga såna. Dessutom lovar jag att jag hade blivit huvudamputerad om jag hade visat detta på en blogg nära dig…


Livet är kort.

Read Full Post »