Det är inte mycket man pallar så här på fredagskvällen. Men jag stod faktiskt inte ut med mina dammiga golv. Kom ju på att jag har en alldeles underbar tingest i mitt städskåp – en swiffer! Jorå, även Tofflan kunde förr i tiden gå på TV-reklam. Det här städredskapet är emellertid toppen mot damm – själva tingesten är lätt, man kommer åt på såna där jobbiga ställen som under och bakom soffan och framför allt: den är tyst!
En swiffer.
Jag köpte min swiffer för ganska många år sen och jag vet inte om den fortfarande finns att få tag på ute i handeln. Men bra är den och underskattad av mig! Nu har jag emellertid återfunnit i gömmorna och nu ska den få tjänstgöra ända tills trasorna tar slut. För frågan är ju om det finns nya trasor att köpa…
Ett annat favoritstädredskap jag har är den mindre dammsugaren som jag fick av mamma. Den älskarjag! Om swiffern fixar de dammiga golven, fixar dammsugaren de smuliga golven.
Ett favoritredskap.
Men… och det är nu snart jag kommer till poängen med det här inlägget… Så här på fredagskvällen är man ibland så trött att man bara vill grina. Då plockar jag fram en Snickers och…
Nej det gör jag INTE! Jag tog mig i kragen och gick ut med sopor. Som belöning skulle jag hämta in ett par starköl för att ställa på kylning. Det var då jag insåg att jag verkligen inteär städmanisk – trots att jag försöker ge sken av det. Ölplattan står nämligen i förrådet. Och i förrådet är det så fullt att det bara finns en ruta om typ 30 cm² att stå på. Resten är belamrat. Från golv till tak, till och med på väggarna.
Nu ska du faktiskt inte få se eländet, men däremot denna påse som grannen, som jag delar förrådsrum med, har ställt utanför sitt förråd. Jag fick mig ett gott, internt skratt när jag såg texten, för mitt förråd ser allt annat än GREAT ut…
”You look great…” OBS! Det är grannens påse och grejor runt om som faktiskt står på gemensamt utrymme i förrådsrummet. Men med tanke på att de är fyra och jag en tycker jag att det faktiskt är OK om de tar det utrymmet…
Kanske borde jag ställa mig på nån bakluckeloppis nånstans nån gång och försöka kränga en del saker. Mycket är det nämligen inte fel på. Jag har till exempel
Nya glödlampor känns inte riktigt glasklara för mig…
Bakom detta ligger ett EU-direktiv. Och naturligtvis handlar det om att vi ska värna om miljön genom att sluta tillverka produkter som drar för mycket el. De nya lågenergilamporna har längre livslängd. Och det tror jag säkert, även om jag faktiskt ännu inte har en enda sån i mitt hem. Men snart så.. De sista veckorna har jag bytt klara gamla 40-wattare flera gånger i en av lamporna i köksfönstren. Och på toa fick jag också byta 60-wattare ett par gånger nyligen. Undras om mitt lager av gamla glödlampor är just… gammalt..? Finns det nåt bäst-före-datum för glödlampor, tro?
Belysningsbranschens VD Magnus Frantzell förordar halogenlampor. Han menar att de egentligen är glödlampor, men av en effektivare sort. Annars rekommenderar han att man ska titta på ljuset och prova i affären innan man köper. Jag har noterat att många lampor är för svaga – jag ser helt enkelt inte att läsa i deras sken. I alla fall inte i de lampor jag har provat hemma hos andra. När jag själv nu snart ska ut i handeln och köpa nya glödlampor, hoppas jag att det finns bra guider och omräknare, så att jag kan göra ett val som känns rätt och bra för mig.
Det här med andlighet… Det ÄR min grej. Jag tänker på det varje dag, vissa dar starkare än andra. Igår skrev jag om min intuition, den jag har på gott och ont. Ibland är det en fördel att inte veta nåt om framtiden… Men jag tror att just min intuition är av den arten att den ger vinkar, vinkar som jag sen kan använda mig av hur jag vill. Den ger mig inga svar eller råd när det gäller mig själv. Det låter märkligt, men det handlar om en blockering jag har satt upp. En blockering därför att jag faktiskt inte får utnyttja min intuition för egen vinnings skull. Rätt eller fel???
Om du har läst så här långt undrar du kanske vad min intuition har med andlighet att göra. Jag har inga svar att ge dig, bara att det hänger ihop för mig.
När jag var som djupast nere i min kris träffade jag en vänlig själ som ställde mitt horoskop light. Du bör veta att den vänliga själen inte kände till särskilt mycket om mig. Att vara i svartaste djupet, nere på botten i den berömda brunnen, och få höra att man har varit med om sitt livs stora kamp och klarat sig med livet i behåll blev en vändning. Efter detta har det kommit både små och stora bakslag och vid ett tillfälle var det en annanvänlig själ som inte tillät att jag utplånade mig från världen. Men jag kan nog säga, att det mesta av kampen har jag fört själv.
I mitt förra arbetsliv var vi två personer som hade intuitionen som förmåga. Men det gick snett emellan oss – därför att jag tror att vi använde våra förmågor på fel sätt. Min före detta kollega hade dessutom en annanförmåga: kunskapen att använda Tarot. Vid ett tillfälle, när det hade varit kris i arbetsgruppen och en person hade tvingats lämna oss, gick min före detta kollega emot sina principer att inte titta i Tarotkorten efter hur det skulle gå för den som fått avsked. H*n vågade inte göra en hel spådom i Tarotkorten, men h*n drog ett enda kort. Det kortet slog h*n sen in i ett fint paket och la detta tillsammans med övriga avskedspresenter till den som fått sluta. Vilket kort det var? Det var det här:
Solen…
Jag själv har aldrig blivit spådd i Tarotkort, men jag har alltid velat. Kanske är det så att jag inte har vågat, jag vet inte. Tarotkort används ju för övrigt inte bara till att spå. Framför allt används de som vägledning. Man kan se framtiden likväl som det förflutna och man kan få råd i frågor. Jag hittade en sida om Tarot och lärde mig bland annat att Tarot bygger på ett siffersystem. Och kanske är det ytterligare en indikation på att jag inte har vågat testa – jag brukar ju säga att jag ibland drabbas av akut dyskalkyli…
Har du testat Tarot??? Fick du vägledning eller var det bara blaha, tyckte du???
Gårdagen gick sannerligen i regnets tecken. Det var sånt eländigt väder att jag inte orkade bära in varorna jag varit och handlat från bilen när jag kom hem. De fick ligga kvar till dess att jag hade hämtat hem Fästmön från jobbet. Men idag är det fredag – och solen lyser som ett eldklot på himlen. Vilken skillnad det är för humöret! Ljuset gör en mycket piggare! Men, som B sa när jag kom till jobbet:
Det ska bli regn till eftermiddagen!
Snacka om positivt tänkande… Jag är emellertid säker på att B har rätt, för det har varit många såna här dagar de senaste månaderna. Alltså dagar med synnerligen varierande väder. Och som min före detta kollega A brukade konstatera började det alltid regna vid 16-tiden, just som A skulle cykla hem från jobbet.
Jag fotade morgonsolen från jobbets balle* i morse!
Anna hade sovit dåligt i natt av olika skäl och själv vaknade jag av att min alien bråkade. Jag fick tvinga mig ur sängen så att jag inte skulle drabbas av Uppsala blodbad, men se där fanns ingenting! Tänk, TÄNK! om min kropp har helat sig själv genom de tankar och den kraft jag har inuti… Det är nästan… fantastiskt. Fast jag vågar inte riktigt tro på att det inte kommer nåt bakslag. Sen vore det bra om jag kunde utnyttja kraften till att få ordning på hälen i stället. För den är väldigt ond nu. Så ond att jag tänker mig ringa doktorn nästa vecka. Jag pallar inte mer.
I morgon åker jag ut till Himlen där förhoppningsvis familjen är komplett. Det känns som om vi ses så sällan, men det har inget med viljan att göra utan andra saker. Anna och jag har diskuterat mat och på lördag kan det bli nånting som en i familjen kallade min version av
grotesk!
Först ska jag jobba lite, emellertid. Glädjande nog noterade jag att min trädnyhet nåt ut i media enbart genom hemsidan och inget pressmeddelande. Ibland är det värt att testa! Men självklart hoppas jag på lite större genomslag, kanske under dagen. Jag ska också skriva lite om lokalproducerad mat och fördelarna med det. Våra forskare har synnerligen goda belägg för fördelarna!
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Här kan du läsa en årsrapport om den här bloggen.
https://tofflan.wordpress.com/2015/annual-report/
(Du får kopiera URL:en och klistra in i adressfältet på din webbläsare.)
Vill du ha utförligare statistik, mejla mig på
tofflan(snabel-a)home.se
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 