Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 20 augusti, 2012

Uppdaterat inlägg:
Och det blev en riktig pangstart, sågs av 1,4 miljoner tittare, enligt Dagens Nyheter.


Så kom då kvällen
när den som så önskade kunde återknyta bekantskapen med familjen Ewing på Southfork. Dallas hade nypremiär i kväll. Totalt visar TV4 tio nyinspelade avsnitt.

Bobby och Christopher à la 2012.


I det första avsnittet
kommer Christopher, Bobbys son, hem för att gifta sig. Ungefär samtidigt har JR:s son John Ross provborrat på Southfork och hittat olja. JR lider av kronisk depression och befinner sig på ett hem, medan Bobby, som har cancer vilket ingen i familjen vet, styr på Southfork. Och nu vill han sälja stället. John Ross blir förstås vaaansinnig

Tja, du som såg Dallas när det begav sig, i slutet av 1970-talet och på 1980-talet inser att få saker har förändrats. Eller… faktum är… intrigerandet är värre än nånsin… Och det är lite roligt. Än så länge.

Jag ger nypremiären av Dallas, det första avsnittet, högsta betyg. Bara för att!


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Igår visades första delen av brittiska miniserien Kidnappningen. Eftersom vår favorit Trevor Eve hade huvurollen som gisslanförhandlare spelade jag in programmet på DVD-hårddisken. I kväll, efter svamprensningen, bänkade vi oss, Fästmön och jag för att titta.

Trevor Eve till höger i rollen som gisslanförhandlare.


Avsnittet börjar med att gisslanförhandlaren
Dominic King försöker utföra en utväxling – gisslan för pengar. Men plötsligt griper polisen in. Den nyligen fritagna familjen – minus sonen – klarar sig undan, men kidnapparna, en man och en kvinna, tar en busslast med turister som gisslan i stället.

Trevor Eve är lysande i rollen som gisslanförhandlare! Han är lugn, smart och lyhörd för alla inblandade. Men just när man tror att det ska gå vägen och kidnapparen ska släppa sju ur gisslan inträffar nåt och det hela stannar av – för att avslutas nästa söndag på SvT1 klockan 21 …

Till dess, högsta betyg!


To be continued…


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Ingen skämsbild, denna gång, men en bild ur det gamla fotoalbumet. Här är beviset att Tofflan har suttit på hästryggen – åtminstone en gång. Pappa fotade, platsen är Valla utanför Linköping och jag är gissningsvis fyra, fem år (bilden alltså tagen 1966 eller 1967).

Liten Toffla, stor häst. Och inga solbrillor, därav knipandet med ena ögat.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har varit lite busy i kväll. Så busy att jag inte har hunnit ta nån surfrunda bland mina Kickor & Pluttar. Och skälet är den här papperskassen…

Efter lunch hittade jag denna passerkasse i besöksstolen på mitt kontor.


Efter en bra arbetslunch
med L kom jag upprymd och fylld av diverse tankar och idéer till mitt kontor – för att finna en papperskasse från Blomsterlandet i min besöksstol.

Oooo… nån som vill ge mig blommor!

tänkte jag smickrat.

Men se blommor var det inte i kassen, utan guld från skogen…

Kantareller!


Det var min snälla kollega ML
som hade lämnat kantareller till mig! Det var väldigt välkommet eftersom jag inte kan traska i skogen just nu med min onda häl. Tusen tack!!!

Så när jag kom hem blev det en lååång stund på ballen* i eftermiddags- och kvällssolen, med endast ett avbrott för laxmiddag. Medan Fästmön berättade om sin dag, hummade jag och rensade de fina kantarellerna – med min jättefina svampkniv i vackraste färgen orange, en gåva från Metropoliska Byhålebladet nån gång på 1980-talet. Wow! (Jag förstår att du är avis!!!)

Två bunkar i modern blå färg med kantareller, rensade av den übersnigga orange svampkniven, en gåva från Corren 1980nånting.


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Allmänbildning är aldrig fel. Vem som bestämmer vad du ska läsa är mest du själv. Här kommer mitt urval – och kanske lite hjälp på traven för dig..? Hon med Tuttarna i Träsket behöver förstås inte pina sig igenom. Ingen annan heller, för den delen.

  • Studenter har en miljard i skuld hos Kronofogden. Jorå. Det är sant. Mer än 90 000 studenter har tillsammans en miljard i studieskulder – hos Kronofogden. Ändå sägs studielån vara ett bra sätt att finansiera sina studier. Och för en del finns det inget annat alternativ. Viktigt är emellertid att göra en budget. Alltid. Det gör jag varje år – trots att det var länge sen jag studerade.
  • Högskolor tvingas banta. Det handlar om totalt 15 000 studieplatser som måste dras in. Regeringen tillförde 10 000 extra platser när det var som värst kris. Men nu minskar antalet ungdomar – och då ska studieplatserna också minska igen. Tycker regeringen. Men det är förstås högskolorna själva som bestämmer vilka utbildningar som bör prioriteras.
  • Tony Scott är död. Tony Scott regisserade filmen Top Gun och sörjs av många. Scott McKenzie är också död. Han sjöng flower power hiten San Fransisco, du vet den där om att sätta blommor i håret. John Lennon är död. Han mördades 1980 när jag bodde i England. Nu vill hans mördare Mark David Chapman bli fri. Det är sjunde gången han ansöker om villkorlig frigivning. Jag gör avsteg från min åsikt att uttrycket Vila i frid – fast på engelska – är reserverat för mina nära och kära och säger högt och tydligt: RIP!
  • Kärlekslåsen har hittat till Uppsala. Jepp! Den numera rätt gamla trenden att låsa fast ett lås (så konstigt det såg ut när jag skrev det…) på en bro har nu nått Uppsala och Järnbron. Hela 19 lås finns där nu.  Och i floden ån ligger troligen lika många nycklar som förälskade par har slängt i vattnet som bevis för att parens kärlek är evig. Fast sen artikeln skrevs har flera lås tagits bort i samband med renovering så kärleken var inte evig. Tvångsskilsmässa?


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens I rörelse är en riktig klassiker, ur Kyssande vind av lyrikern Hjalmar Gullberg.

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid;
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det snackas en del om att allt fler tidningar går i konkurs eller läggs ner. Då snackar vi papperstidningar. Skälet är uteblivna intäkter för annonser. Men detta gäller främst papperstidningarna. På lokalblaskan har ledningen gått ut med ett krav om att journalisterna ska jobba 40-timmarsvecka (mot 37,5 timmar som nu) för samma lön som tidigare, kunde vi läsa i förra veckan. Svenska Dagbladet aviserar besparingar – koncernen som äger tidningen ska, enligt en artikel i konkurrenten Dagens Nyheter, spara 565 miljoner kronor före 2013 års utgång. Dagens Nyheter säger sig inte ha några sparpaket på gång, men Göteborgs-Posten ska minskas med 20 procent fram till 2015.

Alla som syns i tidningen behöver inte vara journalister…


Samtidigt som många papperstidningar
drabbas av nedskärningar förundrar detta mig! För tidningsläsningen på nätet ökar ju – och varför kan man inte ta betalt för det? Vi vill väl att utbildade journalister ska skriva artiklar och reportage – inte bara obildade outbildade icke journalistikutbildade bloggare och vanliga privatpersoner? (När det handlar om bloggar är det ju personliga åsikter som vädras, det är inte journalistik!)

Det jag tror att det handlar om är att vi är så vana att få allting – eller väldigt mycket! – gratis på nätet. Det kanske är dags att ta betalt för lite mer redaktionellt material på nätet nu? Och samtidigt lägga ut annonser och få intäkter. Man kan ju ha system med prenumerationer eller ta betalt per läst artikel. På så vis tror jag också att vi ser vilka tidningar som har en sån kvalitet att folk är villiga att betala för att läsa dem på nätet.

OK, jag tillhör dem som gärna vill ha min papperstidning. Idag prenumererar jag på lokalblaskan och den kostar 2 600 kronor om året att ha. Det tycker jag är skitmycket pengar. Och tidningen blir bara tunnare och tunnare – när den inte innehåller reklambilagor, vilket den allt som oftast gör. Reklambilagor som jag dessutom även får i min snigelpostbrevlåda. I somras var tidningen så urusel och det var så lite intressant att läsa att jag starkt övervägde att göra uppehåll på den! Och lite grann fortsätter den i samma spår när man fortsätter att välja bort kunniga och duktiga krönikörer som Magnus Alkarp till förmån för tramsare* och bloggare…

Nej, jag tillhör nog dem som lätt skulle kunna övertygas om att helt gå över till en nätupplaga av lokalblaskan – och betala för det! Skulle DU???


*tramsare = stå-upp-komiker


Livet är kort.

Read Full Post »

Gårdagskvällen blev konstig, med väder lika varierande som det i april. Ena stunden solsken, för att i nästa stund vräääka ner regn. Jag sprang och tände och släckte lampor, strumporna åkte av och på, likaså shorts respektive längre mjukisbralla. Konstigt! Dessutom insåg jag att jag hade blivit solbränd i Gamlis, för det hettade i ansiktet och på armarna. I morse var jag röd som en kräfta i nyllet…

Fästmön blev lite besviken att jag inte dukade upp nån sen luccullisk måltid, men vi hade å andra sidan lördagsgodis kvar som vi kunde smaska på. Tyvärr vet jag att lördagsgodis och min mage inte går ihop, vilket har fått konsekvenser idag på morgonen. Fast det där med magen kanske beror på att jag var på fest i natt. Surströmmingsfest… Jag återkommer strax till detta!

Sånt här festade jag på i natt.


Vi blev ganska sura (!)
 eftersom det både i tidningar och på nätet hade aviserats att Friday Night Dinner skulle börja klockan 22.15. Först efteråt hittade jag ETT ställe där jag blev upplyst om rätt starttid – klockan 22.05. Detta fick till följd att vi missade de första nio minuterna. Irriterande, SvT!!! Men vi kunde ändå skratta åt födelsedagsfirandet av Adam, en inte riktigt kosher, judisk pojke, och hans lika flänga familj…

Birthday boy Adam.


Sen blev det läggdags
och det var då festen började… Jag misstänker starkt att jag var influerad av Fatous surströmmingspartaj i helgen, nåt jag skrattade både gott och rått åt. Medan Fatou firade med sin familj, firade jag med bland annat en gammal klasskamrat, som jag inte sett på många år. Fast det här var alltså i Drömmens land, måste jag upplysa om! För det är väl bara där som en gammal klasskompis kan ha Carl-Gustaf Lindstedt som pappa, eller hur? (I själva verket var det fader okänd som gällde för min gamla klasspolare.) Hur som helst hade vi surströmmingskiva – på nyårsafton. Och precis när klockan slog tolv och de andra skålade, tryckte jag i mig en klämma med surströmming och höll på att kaskadspy. Sen vaknade jag av alarmet och var alldeles kallsvettig. På väg till jobbet höll jag på att tuppa av över ratten. Detta hade ställt till ganska svåra problem eftersom jag körde i mittfilen på en synnerligen trafikerad, trefilig väg… Det var väl bra att jag kunde hålla fattningen och inte tuppa av, för tänk så jag hade ställt till det så här på måndagsmorgonen bland alla som hade bråttom till jobbet?! Men jag förstår att somliga sörjer att jag inte föll över ratten – då hade de ju blivit av med mig på ett enkelt och smidigt sätt. Så otroligt retsamt! Själv… skyller jag på den där surströmmingen jag klämde i mig vid midnatt!!! Det var nog illamåendet efter den som gjorde mig både avtuppig och obstinat.

Måndag idag, ja. Jag har en jobblunch jag ser fram emot och så ska jag försöka få till en nyhet om ett snabbväxande träd. Vidare börjar det bli dags att boka in nya och fler intervjuer… Vilken tur att jag var extra tidigt på jobbet idag, så jag hann få ur mig detta före arbetstidens början!


Livet är kort.

Read Full Post »