Fönster, vänner, en riktig tavla och en och annan ond häl

Det var så lustigt för jag skrev ju nyssens om vänner och tiden som inte räcker till för att träffa dem jag vill träffa. Vips så är tre träffar ganska bokade och en fjärde vän hörde av sig också! Så kan det gå! Den femte vännen har inte hörts av, men däremot en vän till den vännen! Ja jisses… Hängderume???

Får jag nya fönster före jul, tro..?

Vännens vän och jag bor i samma område och har garage ganska nära varandra. Idag pratade vi bland annat om de nya fönstren som håller på att installeras. Vännens vän, C, hade fått nya fönster före sommaren och är såå nöjd med dem! Det låter bra! Men sen retades C lite och sa att h*n hoppades att jag får mina fönster före jul… Jag svarade att jag nog minsann trodde det. Sen blev jag liite chockad när jag klev in i hemmet och noterade att huset bredvid mitt har fått sina nya fönster levererade! Fönstren står nu och belamrar samtliga uteplatser och ballar*. Vilket får mig att fundera över hur det ska få plats några fönster på min balle eftersom jag bland annat har byggt upp ett bord där som måste monteras ner för att det ska kunna flyttas inomhus… Men det är ett problem jag får ta i ett senare liv. Ungefär.

En vänträff jag ser fram emot att göra, då tillsammans med Fästmön, är den när jag ska kika på tavlor och kanske shoppa lite. Jag fick ju en peng av mamma när jag fyllde år och varför inte göra två flugor på smällen genom att köpa nåt jag gillar att se på samtidigt som jag gynnar en lokal konstnär?! Jag har för övrigt en tavla av konstnären i fråga sen tidigare i min ägo. Den hänger i mitt trivsamma kök och lyser med sina häftiga färger. Eller hur..?

Häftig, eller hur?!

En av dem jag ska träffa är en tjej som jag inte har träffat tidigare. Men hon har läst min blogg ett bra tag, tror jag. Förhoppningsvis blir det min tur att få veta lite mer om henne – hon torde ju vid det här laget veta en hel del om mig…

Nej, nu ska jag dra mig tillbaka till min älskade fåtölj och slänga upp benen och onda hälen, framför allt. Den, som kändes rätt OK igår och som idag, naturligtvis, är ond som om den vore besatt. Och fortfarande inget brev från Sjukstugan…

*ballar = balkonger

Livet är kort.

Read Full Post »

Vårtfri behandling #8

I serien Vårtfri testar jag det svindyra vårtmedlet med samma namn. Läs om pris etc här, om behandling nummer två här, om behandling nummer tre här, om behandling nummer fyra här, om behandling nummer fem här, om behandling nummer sex här och om behandling nummer sju här.

Bara ett par behandlingar kvar…

Dags för den åttonde behandlingen i kväll. Jag duschade, pillade lite med insidan av nagelsaxen och duttade i medel. Där vårtan har varit har huden flagat av. I mitten syns en mörk prick – eller så är det ett tomt hål. Om det är en mörk prick kan det vara roten och då är det viktigt att fortsätta behandla. Jag ser ju ganska dåligt, så jag kan inte avgöra. Tar det säkra före det osäkra.

Det gör i alla fall inte ont när jag trycker på stället och det känns inte längre som om det är nån liten knöl där. Inte heller svider det, trots att skinnet flagar.

Jag kör på ett par behandlingar till, så får vi se om det är en mörk prick = rot till vårtan eller bara ett tomt hål…

To be continued…

Livet är kort.

Read Full Post »

Källsortering – en källa till irritation eller samarbete..?

I eftermiddags har vi påbörjat ett litet projekt kring information om källsortering på jobbet. Källsortering är verkligen nåt som kan leda till irritation. Eller som på min arbetsplats, till samarbete. Så småningom, i alla fall…

Varken elektronisk post eller snigelpost utan kompost.

Privat har jag källsorterat i nästan tio år, tror jag. Jag tycker inte att det är särskilt svårt eller jobbigt, men jag blir förvånad när andra tycker det. Att sen irritera sig på sakfrågan, huruvida det lönar sig eller inte, eller gagnar miljön eller inte, är det ju egentligen ingen idé att ge sig in på. Min bostadsrättsförening bestämde för länge sen att vi ska källsortera. Styrelsens primära syfte var att få ner kostnaderna för sophanteringen. Jag är lite osäker på om det blev så, men jag känner mig i alla fall nöjd med att källsortera.

Hemma sorterar jag massor:

• plastförpackningar
• kompost
• metall
• pappersförpackningar
• tidningar
• färgat glas
• ofärgat glas
• batterier
• glödlampor och lysrör
• elektronikskrot
• brännbart
• grovsopor

På jobbet källsorterar vi inte lika mycket, men ändå

• tidningar
• papper
• kompost
• plastförpackningar
• pappersförpackningar
• brännbart

Det finns gott om plats för alla kärl eller hinkar eller vad vi nu har både hemma och på jobbet. Hemma har jag ett lock till komposthinken. Inte behöver jag gå till soprummet särskilt ofta heller, men när jag går blir det med flera påsar. På jobbet kommer det en snäll farbror och tömmer kärlen. Varken hemma eller på jobbet luktar det illa heller – om man inte har diskat ur vissa förpackningar dåligt. Så i soprummet kan det lukta rätt läbbigt.

Nej, för min del är det inget problem att källsortera. Jag är en sån som kan gå i taket som när det i morse låg ett bananskal i kärlet för plastförpackningar på jobbet. För det var väl ändå rätt klantigt ”sorterat”, eller hur? Men vi försöker samarbeta i stället för att irritera oss. Många kommer från länder där man inte alls källsorterar och då kan man ju inte bli arg om en sån person gör fel. Då får man samarbeta och informera i stället för att krevera.

Detta hör hemma i komposten och ingen annanstans!

Den information vi ska ta fram nu ska ge massor av exempel i bild. För en del saker – dock inte bananskal – kan vara svåra att avgöra var man ska slänga när man källsorterar. Det handlar om sånt som hushållspapper, diskborstar, tuggummi, för att nämna några saker.

Källsorterar du hemma hos dig och på jobbet? Vad tycker du om det???

Livet är kort.

Read Full Post »

Hänt där ute

Dags att kolla runt lite i media för att se vad som har hänt sen sist. Som vanligt gäller att den som inte är hugad av mitt omvärldsurval inte heller på nåt sätt är tvingad att läsa. Stoppa in tummen ner där bak i stället. Eller nåt. Nu kör vi!

• Nytt implantat kan få blinda att se. Nu har amerikanska forskare kommit på hur ögat gör om den information det tar in till hjärnan via sinnescellerna. På basis av detta har de sen konstruerat ett implantat som kan ge blinda nästan perfekt syn. Det låter verkligen scifi, tycker jag, men hoppas givetvis att detta är sant!
• Alla ciggpaket i Australien blir lika… äckliga. Äntligen en vettig idé! I Australien har landets högsta domstol bestlutat att alla cigarrettpaket ska vara olivgröna och försedda med äckliga bilder på de skador tobaken gör på en människa. Den som fortsätter att köpa dessa paket med lungcancer kan ju inte vara annat än… inte så smart…
• Otto Franks brev säljs på auktion. Anne Franks, hon med dagboken, du vet, pappa Otto var den ende i familjen som överlevde koncentrationslägret. Nu säljs hans brev på auktion. Breven har tillhört en skådespelare som spelade Otto Frank i en filmatisering av dottern Annes dagbok 1959. Rörande… Och jag hoppas breven kommer i rätta händer!..
• Unga blir utan lön när det regnar. Antalet solskensavtal med unga sommarjobbare har ökat igen. Många unga får endast betalt för sina sommarjobb de dagar det inte regnar. Alltså man jobbar när det är sol, när det regnar får man vara hemma utan lön. Skitdumt, tycker jag!
• Fröken Dell får inte twittra. Ibland är det synd om de rika och mäktiga. En del har inte koll på familjen, andra tvingas till tystnad. Som fröken Dell, dotter till miljardären Michael med samma efternamn. Du vet han med datorerna, också med samma namn… Dottern sägs ha gett alltför frikostig information om familjen på Twitter. Dells säkerhetstrupper stänger därför hennes Twitterkonto. Ajsan, bajsan! För övrigt behöver man ju inte alltid vara rik för att sätta munkavle på sina barn. Det händer även i andra familjer. Har jag hört.

Livet är kort.

Read Full Post »

I rörelse den 15 augusti 2012

Dagens I rörelse är ett citat från en av min ryska favoritförfattare, Anton Tjechov.

Ryssen älskar att minnas, men han älskar inte att leva.

Livet är kort.

Read Full Post »

Och tiden tog vägen… vart då..?

Det var inte alls roligt att stiga upp i morse. Idag kändes det som om en jättehand tryckte ner mig i sängen igen. Satt säkert minst en kvart på sängkanten och samlade kraft att resa på mig. Igår kväll var jag så nöjd att jag kom i säng redan 22.30. Men sen tog det förstås en timma innan jag somnade – för att sen, som vanligt, vakna strax före klockan fem. Och sen slumra till och känna mig mer död än levande när mobillarmet dansade runt ovanpå mammas brudkista, sedan många år tillbaka min lakansförvaring, tio över sex.

Inte blev jag piggare heller när jag kom ut. Himlen är grå och det är ett trist, minimalt ljus över dan. Den enda ljuspunkten idag blir nog thai-lunchen…

Morgonhimmel över jobbet.

Det känns som om tiden springer iväg med mig. Nyss hade jag lediga dagar utan vare sig klocka eller kalender. Härliga dagar av frihet. Samtidigt gillar jag struktur och att ha tider att passa. Att göra nånting som påminner om Viktiga Saker om dagarna, förhoppningsvis saker som är till gagn för andra. Det vill jag lämna efter mig – ett minne att jag gjorde nånting som är till nytta för andra. Och så den här bloggen, där mina dagar och tankar sammanfattas i ord som har fått så många att avsky mig och spotta på mig, men också som faktiskt har hjälpt andra att fortsätta leva. Det är stort att få veta sånt!

Nu har emellertid min lista på vänner jag vill träffa snarast blivit allt längre. Tiden är däremot inte längre. Dygnet har 24 timmar som tidigare. Kvällarna är korta, helgerna lär svischa förbi. Men en kär vän, CL, ska jag försöka få till en träff med på söndag. Det har gått alldeles för lång tid sen vi sågs! På listan finns, förutom CL även

• Lisa
• Agneta
• Monica
• Lisbeth
• Bibbi

… och säkert har jag missat att skriva upp nån, FÖRLÅT! Jag ska se till att vi ses, men det kan dröja ett tag. Däremot har jag inte glömt er!!! 

Det är viktigt med input. Jag får mycket input genom att läsa bloggar och omvärldssurfa, särskilt bland media på nätet. Och läsa böcker, förstås! Jag började på en ny bok igår och hann läsa närmare 70 sidor, tror jag. Men det är möten med människor som ger mest input. Därför är jag extra glad att jag hade möjligheten att träffa både Klara och Gunilla i somras.

Jag jobbar med kommunikation. Därför vet jag hur svårt det är. Och att det personliga mötet människor emellan är oslagbart. För en människa är inte bara platta ord på en skärm utan ansiktsuttryck, kroppsspråk, ljud, skiftningar – mycket av detta har jag lärt mig att ge akt på när jag har arbetat tillsammans med döva.

Men kommunikation är inte bara svårt, det är ganska utmattande också. Det är därför jag använder den här bloggen som nån sorts debriefing. Det irriterar somliga, men ärligt talat skiter jag i det. Det är min tid och mina ord och tankar som jag behöver tömma mitt personliga RAM-minne på. Dessutom är ju ingen tvingad att läsa mina ord. Inte alls.

Livet är kort.

Read Full Post »