Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 14 augusti, 2012

Tänk så fort det går att komma in i vardagen igen! Och så jag älskar den vardag jag har just nu, den som ersatte ett torftligt liv där jag var ömsom klängranka på Fästmön, ömsom ensamvarg med hårt stickad offerkofta (jag har väl berättat att jag kan sticka, men inte avsluta en stickning?..) Men jag ska erkänna, att jag kände mig lite som Bambi på hal is – eller som första skoldagen – när jag skulle börja jobba igen i måndags efter fyra veckors ledighet.

Bambi ville inte låta sig fotas, så håll tillgodo med denna harskrank som till viss del också påminner om mig själv i måndags.


Igår var det mest miljoner mejl
att gå igenom. En del skulle besvaras, andra åtgärdas och några personer kontaktas för att boka in möten. Och så lite publicering både på webb och intranät. Det har emellertid gått bra och jag får mycket gjort, trots att jag känner mig lite vilsen igen. Inte har jag glömt HUR man GÖR saker och ting heller och idag lärde jag mig HUR man gör en viss sak, mycket nyttigt! Jag gillar att tro att jag är utvecklingsbar…

Trevlig arbetslunch blev det idag också. Jag gillar att träffa kollegor enskilt ibland, man kommer varandra närmare på det sättet. Nu menar jag inte att man ska bli bästis och bundis med ”alla”, men det är bra att skapa relationer som är lediga och lite informella – samtidigt som man visar att man också kan vara professionell nog att vara formell när det behövs. Om detta tänkte jag bland annat svamla när vi har institutionsdag i slutet av nästa månad. För ämnet för den är… kommunikation…

Glädjande nog har min onda häl känts bättre idag. Om det är den diagnos jag har ställt bör den självläka på mellan sex och nio månader. Det har nu gått cirka fyra månader. Vågar jag hoppas? Övriga krämpor är som tidigare och jag vill inte skriva om dem.

Värmen tycks ha kommit tillbaka, men inne på jobbet har vi AC, så där är svalt och skönt. Dammarna på framsidan lockar inte heller till att ta nåt dopp… Snacka om sunkigt vatten…

Sunkigt!


Efter jobbet var jag på Tokerian
och inhandlade sedvanlig TV-tidning samt bytte in min Triss-vinst mot två nya lotter. Dessa ligger just nu till sig tillsammans med lott nummer två från i söndags. Inalles tre trisslotter, alltså. Tänk om jag vinner…

I kväll har jag tvättat en maskin tjockis-svart och betalat några räkningar. Jag har också beställt en hög böcker. Böcker är dyrt även om Bokus har bra priser och förmåner för den som är medlem, men jag tycker att jag kan unna mig just nu. Det var en lång period av mitt liv när jag inte tyckte att jag kunde unna mig – dels för att jag inte hade råd, dels för att jag inte var värd det. Och faktum är att jag skäms fortfarande när jag köper saker. Som att jag inte var just värd att få…

Just när jag skulle sätta mig och skriva ett inlägg om senaste boken jag har läst ringde mamma. Idag lät hon mycket piggare och klarare och det var skönt att höra.

Och… ja just det… Jag har lagat mat även i kväll… Under osten låg makrill, ovanpå pizzakrydda. Värsta Kock-Tofflan, eller hur?!

Jajamens, varma mackor till middag.


Nu hoppas jag
strax få höra Annas röst genom telefonen. Tvätten är hängd och tystnaden har lägrat sig över New Village. Det är vardagskväll, skit på TV och jag har börjat på en ny bok…


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Dags för en bildgåta igen. Den här gången tror jag inte nån kan gissa vad bilden föreställer. Moahahahahaaaa… Men den som gör det vinner förmånen att få bjuda mig på en öl. Lycka till!

Underligt, eller hur?


Livet är kort.

Read Full Post »

Två soldater är en kombination av en riktig tegelsten och en äkta bladvändare. Anders Roslund och Börge Hellström har skrivit en riktigt, riktigt bra bok tillsammans, den sjätte i serien om polisen Ewert Grens.

Tegelsten och bladvändare. 


Boken handlar om två ”soldater”
och bröder i kriminalitet. Två unga män som följts åt sen barndomen in på brottets bana. Nu är det dags för en av dem att bli fritagen från fängelset och den andra väntas ställa upp. Och det ska inte bara bli en fritagning, det ska förstöras, till och med mördas.

Det här är en otroligt bra bok. Den känns trovärdig och realistisk. Författarna skriver alltid om aktuella ämnen inom brottsligheten. Den här gången handlar det om droger och gängkriminalitet. Det finns mycket att säga om boken, men jag vill inte avslöja alltför mycket av varken innehåll eller varför jag tycker den är bra. Jag tycker att du ska läsa den, helt enkelt. Den är värd högsta Toffel-betyg!


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Dagens I rörelse är ett citat ur Sven Lindqvists roman En älskares dagbok.

-Det är bäst att vi inte ser varandra. Men jag kan ju inte vara utan dej.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var nära att jag la till ett

längre

till rubriken ovan. Men så tänkte jag efter och kom inte på när det nånsin gjorts nån bra reklamfilm för TV. Eller ju. Det är ju de där filmerna med Ipren-mannen, han med blåa armar och ben som sjunger och spelar gitarr och är irriterande. De filmerna är bra! Fast ej. Bra? Nja, roligare, snarare.

All reklam är inte av godo, det vidhåller jag. Men jag vet att det finns andra som tycker tvärtom, att även dålig reklam är reklam. Och det är ju sant, dålig reklam är reklam. Men efter typ 25 år i branschen, så att säga, vet jag att dålig reklam också kan få motsatt effekt… Vem vill handla i en viss affär om reklamfilmen från affären är töntig/irriterande/trist/dålig?

De senaste dagarna har jag glott en del på TV och gjort följande reflektioner:

  • En elektronikfirma använder en mupp (!) i sin reklam. En mupp som inte pratar, endast utstöter ljud. Det är så töntigt att jag skrattar. Mupparna, förresten. De var väl inne på 1980-talet, eller? Nej, i den affären vill jag inte handla. Tänk om de som jobbar där är lika… muppiga?!
  • En kvinna med titeln läkare medverkar i en reklam för ett medel som sägs göra vit tvätt vitare. Kvinnan talar stötvis, säger typ två ord i taget, däremellan en kort paus. Det låter som om hon läser innantill på skyltar som nån som står bakom kameran håller upp. För mig ger detta intrycket av fejk så det stänker om det. Inte får jag nån obetvinglig lust att köpa det där vitgörande medlet, inte.
  • Fredagsmys… Det är väl knappast nån som har missat den reklamen, eller? Men varför i helvete visas den på lördagar eller söndagar? Söndagar är värre än lördagar, för då har ju många ångest inför arbetsveckans start. Nä, låt fredag vara fredag. För övrigt, varför är mys alltid kombinerat med ätande av onyttigheter??? 
  • Telefonoperatörer… Tja, just nu kör den ena en supertöntig parodi på James Bond. James Bond, vem vet vem han var..? (Det är gamla James Bond man anspelar på.) En annan operatör tycker att det är OK att använda sex-skämt och anspelar på swingers, du vet, såna där som gillar att byta partners med andra par. Det tog 20 gångers tittande innan oskyldiga jag fattade det. (Ja, jag är blåst, jag erkänner.) Däremot har jag ännu inte fattat vad det har med telefonoperatören i fråga att göra…
  • Internetleverantören som har Sveriges nöjdaste kunder slår sig för bröstet med reklamfilmer som är idiotiska. Den senaste vet jag inte ens vad den föreställer, en massa gubbar som sprutar ketchup i en macka eller vad? För övrigt är jag nöjd med leverantörens snabba och säkra bredband, men företagets envisa säljare gör att jag överväger att säga upp mitt avtal.
  • Elektronikkedjan med sin irriterande VD i huvudrollen i företagets alla reklamfilmer tar väl nästan priset vad gäller bottennapp. Jag vet inte hur många försök som företaget har gjort med filmer av olika slag. Filmerna blir bara mer och mer irriterande och det hjälper inte ens att man, som nu sist, använder en låt från ett gammalt favoritproggband.

Men finns det verkligen inga BRA reklamfilmer där ute? Vet DU nån???


Livet är kort.

Read Full Post »

Gräsligt

Jag gick över gräsmattan i morse. Gräset var vått av dagg. Jag blev blöt om skorna, strumporna och fötterna. Jag lever idag också.

Gräsligt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kväll, efter att ha värmt på lite mat till kvällen, tagit rätt på tvätt, duschat och bloggat, erbjöd jag mig att åka och hämta Fästmön från jobbet. Det var även Annas första dag efter fyra veckors semester och jag gissade att hon var trött efter arbetspasset. Hon blev glad och tacksam när jag erbjöd mig, så jag åkte dit vid 20-tiden.

Gymnastik, sport, idrott = INTE min grej!


Jag satt väl i bilen
ungefär en kvart medan Anna jobbade klart och klädde om. Under den tiden – och nu ljuger jag inte! – passerade åtta personer som antingen promenerade med viftande armar eller joggade. Men hallå! Har alla blivit hurbullar, eller???

Tro nu inte att jag fick dåligt samvete eller nåt. Jag är fullt medveten om att jag behöver gå ner i vikt. Banta. Men jag lär gå ner en del automatiskt framöver, så nån bantning blir inte aktuell förrän jag har tillfrisknat. Fast jag började redan igår med att försöka äta vettigare.

På morgonen får jag bara ner kaffe och yoghurt med müsli när jag går upp så tidigt som tio över sex. Men då är jag hungrig när det ska förmiddagsfikas på jobbet vid halv tio, tio. Därför gjorde jag iordning en macka med ost och paprika, på grovt bröd, igår. Nu blev det inget fika, utan jag smaskade mest framför datorn. Men ändå. Mackan gjorde att jag klarade mig till lunchen, runt klockan tolv.

Till lunch åt jag vegetarisk paj och sallad med fetaostdressing. Nyttigt så det förslår. Och som sagt, igår kväll blev det en uppvärmd, liten portion makaroner och två korvskivor. Fast när jag hade sett alla hurtbullar och skjutsat hem Anna blev jag lite sugen på nåt. Då åkte två KitKat-chokladbitar ner i svalget.

Nej, bra på att äta bra är jag INTE, men jag har börjat tänka och försöka äta bättre. Där stannar det sen. Nån joggning eller några raska promenader med armar vevande som väderkvarnsvingar tänker jag inte göra, träna på gym – no way, José! Men lite, lite funderar jag på att gå och simma igen och ta med mig somliga små från Himlen… Jag funderar, alltså. Funderar…


Livet är kort.

Read Full Post »