Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 13 augusti, 2012

En spökhistoria på TV. Det var min första känsla när jag i kväll såg Mysteriet Edwin Drood på SvT2. Detta var del ett av två av en TV-version av Charles Dickens verk med samma namn.

Den mystiske Edwin Drood längst till höger i bild.


Mysteriet Edwin Drood
handlar om den unge mannen med samma namn som är förlovad med den unga Rosa. Edwin är föräldralös liksom Rosa och de tu har förlovats genom testamenten. Jasper är Edwins farbror och tillika körledare och kantor i kyrkan. Han plågas av nånting och tycks dölja hemligheter som lindras av opium. När de två föräldralösa (alla tycks vara föräldralösa!) syskonen Landless kommer till byn ställs saker och ting på sin spets.

Mysteriet Edwin Drood är en oavslutad roman. Det sägs att Charles Dickens dog med romanen i sina händer. Första TV-delen var spännande, atmosfären var kuslig. Det ska onekligen bli intressant att se hur BBC avslutar den här spökhistorian…

Tills vidare, högt betyg, men inte högsta.


Livet är kort.

 

Annonser

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg:
Idag, den 13 augusti, fick jag äntligen svar via mejl från Fortum. Det är Mattias Kullervik på Fortum som verkligen har ansträngt sig för att reda ut frågan. Skälet till att Fortums säljare har ringt mig är att jag påstås ha deltagit i en tävling om biljetter till semifinalen i fotbolls-EM. Alla som känner mig VET att jag avskyr sport och jag förstår att nån har gjort sig rolig på min bekostnad genom att delta i tävlingen i mitt namn. Jag skulle nämligen aldrig delta i en sån här tävling. Vidare har den som tävlat i mitt namn angett att det är OK att jag blir kontaktad av Fortum.

Nu hör det till saken att hushållselen hos mig ingår i min månadsavgift. Det är bostadsrättsföreningens styrelse som sköter upphandlingen av elleverantör. Jag skulle därför ALDRIG heller lämna ett medgivande om att ett företag som säljer el får kontakta mig.

Om detta upprepas, det vill säga att man använder mina personuppgifter för att delta i tävlingar, gör jag en anmälan om detta. Det är nämligen hur lätt som helst att lokalisera den som gör sånt här. SKÄMS!

—————————————————


Du kanske minns att
jag skrev om Fortum som ringde mig ett antal gånger? Fortums säljare medgav att h*n inte hade kollat med NIX när jag frågade. Skälet var, enligt säljaren, att det inte går eftersom man använder en typ av automatuppringning.

Fortum kollar inte NIX, enligt en säljare. Men det gör de visst, enligt kundservice. Hur är det egentligen?


Det gick nån dag,
sen lämnade Alexandra Hempel vid Fortums kundservice en kommentar till mitt inlägg. Hon menade att Fortum visst kollar NIX innan de ringer och påstod, i princip, att jag måste ha lämnat mina personuppgifter nånstans – då slipper nämligen företagen kolla med NIX. Jag lämnar ALDRIG mitt telefonnummer och ytterst sällan några som helst uppgifter om min person.

Vidare skrev Alexandra Hempel så här:

Mejla oss ditt telefonnummer som du blev uppringd på så kan vi undersöka varifrån det är köpt och samtidigt spärra det mot framtida kontakt.

Det gjorde jag samma dag, den 31 juli. Har jag fått nåt svar? Tja, vad tror du? Nej, naturligtvis inte. Däremot hoppas jag att Fortum åtminstone har strukit mig från sin att-ringa-lista.

Självklart får Fortum en svart bak för detta. Jag tycker att det är uruselt beteende och om jag nån gång behöver köpa el, så blir det garanterat inte från Fortum!

En svart bak till Fortum som dels inte kollar NIX, dels påstår att de ska lämna besked.


Och så till ett annat ”företag” s
om har gjort mig grymt besviken! Grymt därför att det inte är ett företag i sig utan en hjälporganisation som sorterar under FN. Jag talar om UNICEF och deras påprackare. Deras efterhängsna och påträngande gatuförsäljare har nu gjort att jag aldrig i mitt liv ska skänka en enda spänn till organisationen.

UNICEF sorterar under FN.


UNICEF:s gatupåprackare i Stockhom
var hemska. Ett gäng samlades kring vårt hotell i Stockholm. De kastade sig på folk och man hade svårt att freda sig för att de kom alldeles för nära. Värst var en kille i gröna skor som under loppet av en timme antastade oss tre gånger.

Jag förstår inte hur UNICEF kan tro att man vill skänka nånting när säljarna beter sig på det här snudd på aggressiva sättet! Det får ju motsatt effekt, man vill verkligen inte ge nånting. Jag hade gärna tagit emot information från nån som uppträdde lugnt och sansat och trevligt. Sen hade jag gått hem och läst om organisationen och slutligen bestämt mig. Men på gatan, liksom per telefon eller mobil, köper jag ingenting.

Nej, det blir ytterligare en svart bak. Och jag tycker att UNICEF, som ändå är en FN-organisation, ska skämmas rejält.

UNICEF ska skämmas för sina påträngande gatuförsäljare. Detta beteende förväntar man sig inte av en organisation som sorterar under FN.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var ett tag sen, men nu är det dags igen för en titt ut i omvärlden. Jag har fått smak på livet utanför hemmet för idag har jag jobbat min första arbetsdag efter fyra veckors semester.

Som vanligt är det frivilligt att hänga med på min titt. Den som tycker att inlägget är tråkigt eller dåligt eller både och är inte på nåt sätt tvingad utan kan stanna kvar hemma hos sig. Och vara tråkig och dålig eller bara grinig. Vad vet jag, vad vet jag. Övriga, häng på!

[…] Det är dålig journalistik att haka upp sig på en mening på 415 sidor i en bok som handlar om allt annat än detta […]

  • De vänsterhänta blir allt fler! Idag den 13 augusti är det De Vänsterhäntas Dag. Ungefär tio procent av alla barn som föds blir vänsterhänta. För tidigt födda är ännu oftare vänsterhänta. Och kanske är det förklaringen till att de föds fler vänsterhänta barn – allt fler barn föds nämligen för tidigt. Vänsterhänthet kan vara ärvd eller en följd av en störning när hjärnan utvecklas under graviditeten. Störningen kan bero på droger eller miljögifter eller alkohol, dårå. Själv känner jag flera vänsterhänta – och alla är synnerligen intelligenta…
  • Lars blir hjälplös 19 timmar om dygnet. Fy fan, säger jag! MS-sjuke Lars Schelin i Stockholm får sin personliga assistans nedskuren till fem timmar per dygn. Detta innebär såväl praktiska problem som isolering och ensamhet. Lars kan inte ens gå på toa utan hjälp. Sverige, 2012. It sucks!
  • Dalmatiner adopterade lamm. Men så en lite solskenshistoria, från Australien. När ett litet lamm förlorade sin mamma hoppade gårdens dalmatiner in som adoptivmamma. Hur gulligt som helst, ju!
  • Färg ska få fart på klädbranschen. Den regniga sommaren till trots såldes inte mycket kläder. Nu hoppas klädbranschen att mer färg ska locka shoppare i höst. Själv fortsätter jag tills vidare att hålla mig till… tjockis-svart. Jag är ju fortfarande… tjock.
  • Krock på Tycho Hedéns väg. Som vanligt, på min väg hem från jobbet. Och varför krockas det? Gissningsvis för att man inte håller avstånd i bilköerna i rusningstid och för att man kanske blabbar i mobilen. Vad vet jag, vad vet jag. Jag vet bara att två bilar blockerade ena körfältet och förarna gjorde inget för att flytta på sina fordon utan pratade – i var sin mobiltelefon.
  • Sociala medier gör kultur till ekonomi. En intressant och tänkvärd aritikel signerad Ellinor Skagegård om Uppsalaforskaren Christian Christensen. Särskilt intressant är det att läsa om hans syn på Twitterkontot @sweden
  • Årets Stjärnorna på Slottet. Dags för den sjunde upplagan av programmet. Expressens Anders Björkman tror att Lill-Babs tårar fyller slottet. Övriga deltagare är Robert Gustafsson, Claes Malmberg, Philip Zandén och Ewa Fröling. Ett spännande gäng, tycker jag, och struntar i eventuella tårar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har ju tidigare skrivit om smslån och framhållit hur kluven jag är till desamma. Ett smslån ser jag snarast som ett synnerligen kortfristigt lån och i absoluta nödfall. För man ska komma ihåg att ett lån alltid är ett lån. Och lån ska alltid betalas tillbaka.

När jag surfade runt lite hittade jag smslånmäklare.se och halkade in för att kika vad det var. En mäklare för smslån… Tog mig en titt på sajten för att se om den skulle kunna vara till nån hjälp ifall jag möjligen skulle vilja smslåna.


En mäklare för smslån, kan det vara nåt..?


Det första jag reagerar på är en logga
– se ovan! – som är tänkt att ge ett förtroendeingivande intryck med sin krona och allt. Fast när man har misslyckats att centrera kronan över hela texten, sjunker mitt förtroende en del… (Yrkesskada!)

Utöver detta ger startsidan emellertid ett gott intryck. Sidan är ren, vilket tilltalar mig. Texten är enkel att förstå, nåt jag också gillar. För det här med pengar är viktigt och det är ofta alltför lätt att krångla till saker. Jag gillar också det sista stycket som uppmanar besökaren till eftertanke innan man tar ett smslån. Vidare finns där en topplista över smslånegivare, en lista som är sammanställd av smslånmäklare.se enligt vissa kriterier. För att hamna på listan har man bland annat jämfört villkor och räntor, hur snabbt man kan få lånet med mera.

Övriga undersidor fortsätter i samma rena stil. Under Nyheter kan man läsa om en del lånegivare, men också om syftet med den här sajten och dess mål:

Smslånmäklare satsar på att bli den största portalen för smslån 2012.

Undersidan om Ränta innehåller en del irriterande korrekturfel och kunde språkligt sett vara bättre formulerad. Sidan Välja rätt ger ingen som helst hjälp att göra just det – men hänvisar ofta till smslånmäklare.se som den rätta att hjälpa till när man överväger smslån…

Det är möjligt att jag skulle välja att gå genom den här sajten/portalen om jag funderade på att ta ett smslån, men nu är detta inte aktuellt för min del.


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens I rörelse är liksom den igår från musikens värld. Bakom detta citat står Graham Gouldman i 10cc och låten heter Life line.

Ten thousand miles away from someone
Ten thousand miles away frou you
Who’s your friend on the end of a telephone line
A telephone line’s like a life line


Livet är kort.

Read Full Post »

Uj uj uj… Det känns konstigt att sitta vid stora skrivbordet på jobbet igen. Men jag är mycket imponerad av mig själv, för jag kom ihåg lösenordet och kunde logga in på jobbdatorn – efter tre försök. Och då behövde jag inte titta på min fusklapp!

Kom ihåg lösenordet.


Förmiddagen ägnar jag åt att gå igenom mejl.
Först en snabbgenomgång och en bedömning av vad som måste prioriteras. Därefter genomläsning, vidaresändning, bokningar… Två viktiga möten är redan inbokade den här veckan.

Min S-favorit har varit här och grejat med min dator eftersom vissa filer och mappar har migrerats under sommaren. Känns så bra att få sånt fixat omedelbums – och utan att jag bad om det. S såg ett mejl från mig till alla på institutionen, tror jag, och insåg att jag är tillbaka. Passade på att ge S ytterligare ett jobb, nämligen att fixa min laptop så att jag kan börja använda den snarast.

Hade förstås svårt att somna igår, så det blev väl högst fyra timmars sömn. Lär vara helt slut i kväll. Men annars gick det bra att gå upp klockan 6.10 – typ fyra timmar tidigare än jag har stigit upp den senaste veckan… Jag borde nog ha ”tränat” och förberett mig för tidigare sänggång och tillhörande tidig uppgång, men jag ville njuta av kravlösheten under semesterns sista dagar.

De flesta verkar vara tillbaka här på institutionen idag. Det är kul att träffa alla igen. Jag har förstås mest bara vinkat till folk genom glasväggen, det är bara S jag har pratat med. Förmiddagens fikarast höll jag på rummet, vid datorn.

Det var ensamt i morse vid frukosten, ingen som inspirerade mig till roliga ämnen att blogga om. Jag får försöka komma på saker ändå att skriva om. Och jag kan ju börja med att skriva att jag högt skrek

Idiot! 

i bilen i morse på väg till jobbet. Jag skriker ganska ofta just det ordet i bilen, men i morse menade jag det verkligen. Man kan väl inte bli annat än urförbannad när en busschaufför, en yrkeschaufför, alltså, svänger ut rakt framför mig när jag kommer på huvudled. Hur är det med trafikkunskaperna, egentligen???

Såväl frukost som färd till jobbet avlöpte emellertid väl. Och jag kom ihåg att sätta på mig jobbuniformen som inte består av solkigt tjockis-svart linne och shorts alt. tunna mjukisbrax. Det klämmer lite här och var, kan jag meddela. Magen är som den är och som jag skrev igår i ett inlägg lär jag få vänta på hjälp… Under tiden tar jag en dag i taget, försöker se framåt och så ler jag. För det sa M på Arbetsförmedlingen åt mig att göra.

Du ska le. Le ofta!

sa M.

Det är ord jag har tagit fasta på. Och faktum är att det funkar att le! Inte nåt fånleende som mr UtanKänslaFörDetVerkligenRoliga utan ett som når upp till ögonen. För jag är glad att vara tillbaka i vardagen igen. Mycket!


Livet är kort.

Read Full Post »