Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 12 augusti, 2012

Jag har varit och handlat, jag kör en maskin tvätt och jag har lagat mat som jag har ätit. Vad finns att vara stolt över i detta? För stolt är jag. Över mig själv. Väldigt stolt.

Det handlar om maten, förstås, och nu är jag inte ett dugg ironisk. Jag har lagat mat. Jag har lagat den rätt som jag skulle ha ätit den där dagen när livet kraschade.

Söndagsmiddag.


En del av vägen tillbaka
har varit att laga just korv och makaroner. Det jag hade tagit fram i en burk med blått lock för att laga till kvällen. Den där dan när en människa slog sönder mitt liv till små, små bitar som inte går att foga samman längre. Jag är ett annat pussel idag och jag lägger mina pusselbitar själv.

En dag är jag hel igen. En dag ska den som har gjort fel få ta sitt straff. Tro inte för en millisekund att jag tänker låta detta passera. Jag är på väg att resa mig. Och jag är stolt som fan. Över mig själv. Över den jag är idag. Den jag inte hade kunnat bli utan mig själv – den enda person jag med säkerhet vet att jag ska leva med resten av livet.


Livet är kort.

Read Full Post »

Som skattebetalare blir man förbannad när man inte får den vård man anser sig ha rätt till. Den vård man är med och betalar skatt till. Att tredje man drabbas är nämligen det som sker när våra sjuksköterskor gör uppror. Tredje man blir utan vård. Men… det skedde även före eventuella uppror, så… Och syrror i Sverige, ni har mitt fulla stöd! Jag tycker inte att era löner är i paritet med det ansvar för människors väl och ve som ni faktiskt har.

Trött, trött, trött…


I dagens lokalblaska
läser jag om hur bristen på syrror blir allt värre på Sjukstugan i Backen.  Allt fler sjuksköterskor väljer nämligen, enligt artikeln, att lämna Sjukstugan. Då blir ju följden färre vårdplatser och de syrror som jobbar kvar får jobba ännu mer. Man undrar hur de är med patientsäkerheten…

På Centraloperation, dit jag är på väg, har fyra syrror den senaste tiden, enligt artikeln, slutat för att börja jobba vid en privat cancerklinik på ett annat vårdställe här i stan. Det är en minskning av arbetskraften med tio procent. Klart att köerna till operation blir långa…

Idag tjänar en sjuksköterska på Sjukstugan i Backen mellan 20 700 kronor och 44 000 kronor i månaden. Medellönen är 25 605 kronor. (Uppgifterna kommer från artikeln.) Det klart att man kan leva på 44 000 kronor i månaden, men 20 700 kronor kan man knappt klara sig på om man har studieskulder – och dessutom står det inte i paritet med det ansvar en sjuksköterska har, anser jag.

I en intillliggande artikel i papperstidningen säger den tillförordnande av Sjukstugans högsta direktörer (jorå, där finns ett ganska stort antal direktörer, men deras löner talar man väldigt tyst om. Den högste av dem har för länge sen passerat 100 000 kronor i månadslön) att den befarade vårdplatsbristen uteblev i sommar. Det må så vara, men notera då följande:

  1. Centralintensiven (CIVA) har förlorat 14 sjuksköterskor sen årsskiftet och man har inte lyckats rekrytera tillräckligt många nya. Totalt 50 sjuksköterskor har idag blivit nästan 40 stycken.
  2. Brännskadeintensiven (BRIVA) har förlorat tre intensivvårdssjuksköterskor i vår och ytterligare tre försvinner i höst.

Så ärligt talat, jag och många med mig hinner säkert avlida innan vi får våra nödvändiga operationer. Det känns ju väldigt bra att Sjukstugan i Backen har infört en ny typ av ättestupa som baserar sig på

the survival of the fittest*


*the survival of the fittest är ett citat från Herbert Spencer och från evolutionsteorin. Herbert Spencers teorier var mer från en ekonomisk synvinkel, medan Charles Darwin hade en naturvetenskaplig infallsvinkel.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Smaka på orden i rubriken… För mig smakar de… ljuvligt! För jag är så lyckligt lottad att jag har ett jobb att gå till i morgon, efter fyra veckors betald semester. Men det är tyvärr inte nåt fast jobb utan endast ett tag till. Det är oroande. Det tär. Jag försöker slå bort det och tänker i stället

ETT STORT GRATTIS TILL ARGA KLARA!

Den som kan almanackan förstår säkert varför!!! Och då menar jag inte den personliga almanackan som du kan tävla om inne hos Klara, utan almanackan rent generellt. Se där, se där! Du behöver kanske en almanacka trots allt! Hoppa in till Klara och tävla då, än är det inte försent!

Jag har varit hemma i New Village i ett par timmar. Timmar som har gått åt till att telefonera med mamma, packa upp, fixa ett par blogginlägg, ta fram jobbväskan och packa den, hänga fram kläder… Nu återstår att försiktigt flukta i almanackan om det är nåt viktigt på gång nästa vecka. Vet inte om jag vågar, riktigt. Och vad har jag för kod till passerkortet? Lösenordet till datorn? Nej, snacka om att jag har kopplat av i fyra veckor…

I morse hade Fästmön och jag den sista gemensamma frukosten fram till lördag, hoppas jag. Dagens intressanta samtalsämne var kroppsutsöndringar och jag fick lova dyrt och heligt att inte referera nånting från vår dialog. Så håll tillgodo med en smaskig macka i stället:

Mackor som var betydligt smakligare än vår dialog vid frukostbordet i morse förmiddags…


Innan jag for iväg med vinden
till New Village hann jag notera ytterligare en lösning i Annas högst personliga serie

Man tager vad man haver!

I kläm???


Man kan tro
att nånting har kommit i kläm här, men ärmen i fråga hindrar dörren från att stå och slå i draget. Smart, va?! Min älskling är bäst!

Kvar att göra nu är att skriva lite till, bland annat en jobbansökan. Tyvärr måste jag traska över till Tokerian för jag har inte tänkt på nån middagsmat till idag och dessutom måste jag lämna in Lottot. Mamma och jag lämnade in nya rader förra veckan och då vann vi hela 41 kronorna, det vill säga halva vår veckokostnad för Lotto… Så idag kanske vi har vunnit… hela..? En maskin, minst, måste tvättas, och så har jag lite tidningar att läsa ikapp också. Och oj… vad sitter jag här och bloggar, för..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Blod är tjockare än vatten. I alla fall för min del. Hur är det för dig? Nåja, det var inte detta spörsmål du skulle svara på egentligen. Tofflan undrar nämligen den här veckan hur ofta du ringer din mamma eller din pappa.

Frågan med svarsalternativ hittar du som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar. Det är också i själva omröstningen du kan lämna kommentarer, inte här.

Stort TACK till dig som tar dig tid att klicka ett svar!


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Salt är gott och bra när det är varmt ute. Därför undrade Tofflan den gångna veckan om dina preferenser när det gäller oliver – som ju är salta. Men ska det vara svarta eller gröna?

Så här fördelade sig de 31 inkomna svaren:

29,03 procent (nio personer) svarade: Svarta så klart! 

29,03 procent (nio personer) svarade: Nej fy faderullan, jag skulle inte äta oliver ens om de var orange!

22,58 procent (sju personer) svarade: Båda är lika goda. 

19,35 procent (sex personer) svarade: Meh! Gröna ska det vara. 

En kommentar är lämnad av mig själv direkt i omröstningen:

Sen beror det på om det är oliver på burk eller såna man köper över disk. Om det är oliver på burk ska de vara MED kärnor. Över disk är svarta och gröna oliver mycket större, saltare och godare… GAH, blir riktigt sugen! Varför kommer jag på såna här frågor..?

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar. Och som vanligt kan du också lämna kommentarer direkt i omröstningen.


Livet är kort.

Read Full Post »

Vad heter huvudstaden i Brasilien? Tack vare att de svarar på den frågan vinner Karla och Julie en vistelse för fyra på Bahamas. Filmen detta händer i är Jag vet fortfarande vad du gjorde förra sommaren (1998) och det blev kvällens andra skräckfilm för Fästmön och mig, denna film sänd via Kanal 5.

Ja vad hände förra sommaren?


Det är den fjärde juli
(min namnsdag, som firas med raketer och fest i USA). Exakt ett år tidigare har Julie och hennes kille Ray råkat illa ut i samband med en olycka – de råkade köra ihjäl en man. För att slippa straff kastade de honom i vattnet, men han var inte död utan kom tillbaka för att hämnas. Det här är uppföljaren till Jag vet fortfarande vad du gjorde förra sommaren. Ett år senare är Julie på väg till Bahamas med Karla och Karlas kille Tyrell med kompisen Will. Ray och Julie har bråkat och Karla försöker para ihop Julie med Will i stället. Det tycks gå vägen – till dess att de inser att de är strandsatta, ett stort oväder är på gång och de som jobbar på hotellet hittas mördade, en efter en…

Det är rätt mycket skrik i den här filmen också. Amerikanska collegefilmer brukar ju vara såna. Tjejerna skriker och killarna är sexfixerade. (Amerikanska collegetjejer har visst ingen sexualitet.) Det hela är rätt sliskigt och tämligen förutsägbart, men filmen glimmar till och blir lite läskig ett par gånger. Slutet är lite oväntat. Men det kan inte bli fler tofflor än två.


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Older Posts »