Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 11 augusti, 2012

Sista sommarlördagen och vad passar väl bättre då än skräckfilm? Vi bänkade oss i TV-sofforna med Jurtjyrkogården 2 (1992) på TV11, Fästmön och jag.

Döda som begravs igen blir levande.


Veterinären Chase tar sin tonårige son Jeff
och flyttar efter att Jeffs mamma har dött. Jeff får snart en kompis i den tjocke och lite mobbade Drew. Drew bor med sin mamma och styvfar Gus. Styvfadern är inte särskilt snäll, men Drew har sin älskade hund Zowie. Bara det att Gus skjuter ihjäl Zowie en dag. Drew tar sin döda hund och begraver honom på Jurtjyrkogården. Och det vet ju alla att den som begraver nån där får träffa den döde igen. Levande…

Boken Jurtjyrkogården och dess filmversion tyckte jag var riktigt bra. Den här uppföljaren blir mest tramsig. Och en orgie i äckliga mordmetoder.

Nej, det här blir inget högt betyg, inte. Det blir lägsta.


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Vi tog en liten tur in till stan, Fästmön och jag. Det var så skönt att slippa höra samla jävla dansbandsskiva en hel dag och ungar som är dumma mot varandra. Jaa, det är inte bara mina omkringboende som kan obete sig.

Hemma hos mig hämtade vi dagens lokalblaska, ett halsband och två öl. Vi skrattade lite tyst när vi hörde nån i trappuppgången prata om bajs, för sånt tycker i alla fall jag är roligt. Lite senare såg vi en sur rumpa vickandes en bit bort. Maj gadd, vad somliga är TRÅÅÅKIGA!!!

Det blev en tur in på ICA Solen också innan vi återvände till Himlen. Jag satt och läste på ballen* mest hela eftermiddagen. Min häl värkte idag och smärtan gör mig trött.

”Som ett vårdtecken…”


Anna utfordrade sina utsvultna
med KÖTT, själva åt vi korv och mos. Det var mitt förslag. Vi båda gillar potatismos, men ingen annan i familjen är överförtjust. Jag käkade kalkonbrännare som verkligen brände ända ner i magen. Och nu, kan jag meddela, bränner jag av saker från ett annat håll**…

Mina korvar var som vanligt groteskt stora.


Jag fick gudomlig vård
av Anna i form av försiktig fotmassage och därpå följande insmörjning med antiinflammatorisk gel. Nu är det dags för skräckfilm och snacks. Så jag inte biter ner mina naglar av rädsla, alltså…


*ballen = balkongen

** bränna av saker från ett annat håll = flatulens


Livet är kort.

Read Full Post »

Ibland undrar jag lite. Om det där att folk, även kändisar, verkar så ovana vid journalister. Det blir lite… pinsamt och jobbigt ibland.

Som idag. Jag plöjde lokalblaskans bostadsdelar, jaa, två stycken, för säkerhets skull. (Det tog en stund.) I första delen var det ett reportage om kokboksförfattarna Emma Hamberg och Anette Roswall. Artikeln handlade om heminredning och under en bild stod det:

Använt. Med ett slitet golv syns det inte så väl om det blir lite smutsigt tipsar Emma.

Eh… nej… men… om det är smutsigt gör man väl rent, man struntar väl inte bara i det?

Sen kan jag inte låta bli att rysa lite när jag läser nästa bildtext:

[…] Det är bland annat i Emmas kök de gör sina kokböcker. […]

Nja, jag blir nog inte så sugen på deras kokböcker. Man vet ju aldrig om ingredienserna först ska marineras på ett… lite smutsigt golv eller så. Låter ju inte helt fräscht med kokboksförfattare som tycker att det är OK med smutsiga golv. För mig hänger mat liksom ihop med… hygien… Eller är jag kackelmagad???


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens I rörelse är signerad min favoritförfattare, August Strindberg himself. Citatet kommer från romanen Röda rummet.

Varför människorna göra så stor affär av döden, det är därför att de grävt ner sig för djupt här i jorden för att icke uppryckningen skall kännas plågsam.


Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagskväll och skit på TV. Vi fastnade vid Scream (1996), som jag faktiskt inte har lyckats orka se hela förrän nu.

Många skrik var det.


Det här är en typisk amerikansk skräckfilm.
Det börjar med ett telefonsamtal till en tjej som är ensam hemma. Naturligtvis blir tjejen mördad precis innan föräldrarna kommer hem och till hennes räddning. Pojkvännen stryker också med. De två är skolkompisar till Sidney, vars mamma blev mördad. Ettårsdagen för mordet närmar sig. Mördaren är en svartklädd person med spökmask – och morden bara fortsätter… En efter en blir misstänkta, för mördaren kan ju bara vara en person i Sidneys närhet.

Den här filmen gjorde säkert skräcksuccé när den kom. Och den ÄR bitvis fortfarande läskig. Men läskigheterna känns lite överdrivna och alla skrik filmen igenom gör att jag får ont i huvet. Jag är snäll när jag ger den lågt, men inte lägsta, betyg.


Livet är kort.

Read Full Post »

Fästmön lagade sanslöst god lasagne igår kväll. På kycklingfärs till mig och sig, övriga fick nöt. Det blev så gott att vi åt upp hela formen. Ja, alltså inte formen i sig utan det som var i formen. Vi var rätt sega på kvällen. Anna sprang förstås omkring och plockade, diskade, städade, men vi softade ganska mycket framför TV:n också. Både med och utan sällskap och en stund med bajsostarna som vi hade tagit med från New Village.

Idag sov vi jättelänge. Klockan var över tio innan vi vaknade ordentligt. Jag känner mig fortfarande ganska seg och vädret är som vanligt fram och tillbaka. Man får ingen lust att göra nånting. Men kanske blir det ändå en sväng till New Village för min del, för jag glömde ju halsbandet jag hade lovat nån.

Det var nog bra att det inte blev nån färskpressad apelsinjuice idag, för Anna förklarade för Idiot-Tofflan att det inte alls är bra med fruktsocker för en diabetiker. Blodsockret åker upp i taket. Så i stället serverade Anna… saké…

Kampai! Sakémugg eller äggkopp?


Närå, även om det har blivit lite mycket alkohol
på semestern börjar vi definitivt inte dagen med japanskt brännvin. Vi åt äggfrukost med kaffe och rostat bröd och engelska marmelader. Morgonens Lunchtidens samtalsämne var lynnighet. Jag berättade om mina barndomserfarenheter av att leva med en person som ena sekunden var en ängel, den andra Den Onde själv. Med mera. Vi har nog lite till mans/kvinns erfarenheter av lynniga människor och jag tänker inte hänga ut nån här även om jag har god lust. Men jag vet ju att det inte skulle göra nån sorts nytta, för jag inser att lynnighet är en sorts sjukdom. Däremot tycker jag förstås att den som är sjuk bör ta sitt ansvar och söka hjälp. Det är ju ingen annan som kan göra åt en. Problemet är bara att en del människor inte har sjukdomsinsikt.

Vad händer idag då? Tja, jag vet inte. En sväng till New Village blir det nog, som sagt. Tänk vad Lotta Svärd skulle kunna underlätta och förkorta saker, men hon är nog tyvärr rätt långt bort, Lotta-Potta! Så det blir Chreeester och Sören Snigg ett tag till, med gästspel då och då av Lennart Den Lelle. Ja allt det här är interna skämt och jag tänker inte förklara dem mer ingående.

Vad ska du göra idag???


Livet är kort.

Read Full Post »