Klockan börjar närma sig middagsdags. Vi har varit slöa idag, men i alla fall jag drabbades ju av den på kräftfesten följande kräftpesten. Brukar aldrig vara bakis i vanliga fall…
Kvällens vin kommer från understa hyllan i vinskåpet och är en Copertino från 1999. Flaskan var jädrigt dammig, men jag dammade av den så du skulle få se etiketten.
Copertino 1999, kvällens vin.
Jag hade hoppats på att vi kunde äta på ballen* och torkade av bordet från gårdagens fest. Faaast det tog väl tre sekunder så kom ösregnet och åskan och det känns inte lika lockande att sitta där ute. Dessutom gick korkjäveln sönder, så jag fick inte bara lufta vinet, jag fick dekantera det också. Dumt och överkurs!
Men några jag känner råkade ännu värre ut… Lite synd om F och M som lagade mat på framsidan…
Grill i regnet är ingen höjdare.
Nu åskar det och blixtrar som tusan och lamporna blinkar, så jag tror att jag ska posta det här inlägget snabbt och sen stänga av datorn en stund…
To be continued…
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Copertino var ett av mina favoritviner förut, men nu har jag inte druckit det på ganska många år.
Vi drack det i fredags, fast inte en 99:a förstås, och gillade det. Denna flarra har legat i mitt vinskåp i säkert tio år. Och det var gudomligt! Vi har druckit var sitt glas till maten – utan kork.
Jag köpte en Copertino 2008 igår på Systemet. Men den ska sparas ett tag!
Mums! Men åska? Inte här!
Ha fortsatt trevlig tisdag!
Kram!
Här har det både ösregnat och åska – började precis när jag skulle duka på ballen. Så vi fick äta i köket!
Ha en bra onsdag! 😛
Kramen!
Jaha! Har ho tittat för djupt ner i kräftspat?!
Ja igår var jag drabbad av kräftpesten, men idag är jag frisk igen.
Gött att njuta ett gammalt vin man sparat länge.
Själv sitter jag på ett par flarror Chamagne från 1900-talet som bedömdes som både fina och kapabla att lagra.
Efter millenieskiftet (då världens champagnelager dränerades) hörde jag att det fanns några kvar på ett bolag i nrheten.
Jag tänkte mig att om ett tillfälle eller en person som var värda dem dök upp skulle det bli kalas. Men inget (eller någon) har dykt upp än, och ju längre man sitter på dem desto svårare blir det att korka upp dem.
Jag gillar bilden på grillarna.
Jag kommer att tänka på när min far kom sig för att grilla efter säsongen (snön hade redan fallit). Men vi hade altan med tak, så det skulle väl gå bra…
När glöden var lagom för grillning började det snöa och blåsa rejält. Vi stod inne och såg på där han kämpade mot snöstormen vid grillen.
Det blev en väldigt god middag, och jag vill gärna minnas att vi tackade ordentligt för maten.
Å, jag önskar att jag hade champagne från 1900-talet, men jag har en liten flaska Gula änkan, inköpt för några år sen. Den ska öppnas när jag har fått fast jobb, har jag bestämt. Sen vet jag att min mamma har en flarra i sin ägo som pappa fick när han fyllde 70 (?). (Min pappa är inte i livet längre.)
Grillarna hade lagt en stor stek på grillen. Den var liksom omöjlig att ta in när regnet bara började vräääka ner. Men ena dottern kom till sin fars räddning med paraply och jag tyckte att de var ganska söta. Hänsynsfulla också som grillar långt ifrån min balledörr – till skillnad från vissa andra. (Jag har taskiga luftrör och får svårt att andas.)