Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2012

Jag blir fruktansvärt irriterad på alla säljare som ringer. Sen många år tillbaka är jag ansluten till NIX. NIX är en förträfflig tjänst, men tyvärr verkar den inte funka så bra längre. Eller så handlar det om att företagen skiter i att kolla med NIX-registret först. Ett av dessa företag är Fortum som nu har ringt mig sex gånger den senaste tiden.

En av NIX regler lyder så här:

5. God marknadsföringssed kräver kontroll mot spärregistret NIX-Telefon 
Föreningen anser att det inte är förenligt med god marknadsföringssed att i försäljnings-, marknadsförings- eller insamlingssyfte ringa till konsument vars telefonnummer är infört i spärregistret NIX-Telefon.

De undantag som gäller, alltså när det är OK för ett företag att ringa en privatperson för att försöka sälja pracka på denne något är

  1. Uttryckligt medgivande till telefonkontakt – Kontroll mot NIX-Telefon krävs inte
  2. Etablerat kundförhållande  – Kontroll mot NIX-Telefon krävs inte
  3. Konsumenten har lämnat personuppgifter  – Kontroll mot NIX-Telefon krävs inte i vissa fall 

Jag har inte lämnat nåt uttryckligt medgivande till Fortum, jag är inte heller kund där och jag har inte lämnat några som helst personuppgifter till Fortum. Hur kan jag vara så säker på det? Jo, Fortum säljer el. Hushållselen ingår i månadsavgiften där jag bor och upphandling av elleverantör sköts av min bostadsrättsförenings styrelse. Inte heller min bostadsrättsförening är kund hos Fortum.

Så Fortum, gäller egna regler för era säljare? Ni följer i vart fall inte god marknadsföringssed. Jag frågade nämligen säljaren som ringde och han sa att han inte kan kolla med NIX eftersom uppringningen sker automatiskt.

Den som vill kolla vilket företag en säljare ringer ifrån kan testa Vemringde.se De nya säljmetoderna är att använda nummer som ser ut som om det är privatpersoner som ringer. Fortum använder till exempel just nu numret 0480-463068. Riktnumret 0480 går till Kalmar. Hos Konsumentverket hittar du också en del matnyttigt kring din rätt som konsument.

Livet är kort.

Read Full Post »

Idag var det dags att vända bilen åt andra hållet och åka hem igen, utan medpassagerare. Åter en tur genom fyra svenska län: Östergötland, Örebro, Västmanland och Uppsala. Totalt har jag nu kört 120 mil, ungefär på en och en halv vecka. Tillkommer förstås en del smärre resor.

Jag önskar så att jag kunde fota vissa saker från min resa, men jag kör ju bil och då ska man ha båda händerna på bilkörningen, tycker jag. Det är bitvis ett vackert landskap jag kör igenom. Favoriterna nära mammas hem är Hammarsunden. Idag såg jag en enda segelbåt med sträckta, vita segel vid Stora HammarsundetVackert som fan!

Du får hålla tillgodo med några master som jag fotade för ett par år sen från hamnen i Metropolen Byhålan.


Medan jag körde fick jag sms
från en kär vän som är på semester. En annan vän har jag sökt per sms, men inte lyckats få tag i, vilket bekymrar mig.

Annars hade jag sällskap av lördagsgodisbunken och Sara Bergmark Elfgren, du vet hon som skriver böcker ihop med Mats Strandberg. Tyvärr måste jag säga att jag blev lite besviken på dagens sommarpratare. Jag kan inte sätta fingret på vad det var, för Sara Bergmark Elfgren sa inget som jag blev arg på eller upprörd över. Tvärtom sa hon väldigt vettiga saker. Men jag vet inte, trots allt prat om barndomen och fantasynörderierna kändes det hela väldigt ytligt. I alla fall i jämförelse med Lars Lerin, som pratade igår och som jag tyvärr bara hörde prata sista halvtimman. Lars Lerin är konstnär och värmlänning och en helt ny bekantskap för mig! Jag måste få veta mer om denne spännande man!!! Det sägs, när jag googlar på honom, att han är Sveriges bästa akvarellmålare.

Resan tog lite mer än tre timmar idag och då stannade jag som hastigast för ett toabesök. Men innan jag for hem tog jag svängen om Stormarknaden för att inhandla den eftertraktade ryggsäcken.

En 30 liters ryggsäck kan vara bra för Pride och för andra kommande ”äventyr” i höst.


Jag har bäddat rent i gästsängen,
ringt mamma och städat av i badrummet och i duschrummet/toan. Svettades rejält, det är varmare här än nere hos mamma. När jag kom in i porten lyckades jag skrämma fru Pucko med min blotta uppenbarelse. Så synd det blir om henne när jag inte finns här längre att slänga skit på.

Maskinen tvättar tjockis-svart och jag funderar på att rensa köttet av en kvarts grillad kyckling som finns kvar sen lördag. Det skulle bli en lagom kycklingmacka till middag. Om jag nu har nåt bröd, vill säga.

Jag har haft ont hela dan, det är bara en sån dag med värk och ångest. Inte ens städning hjälpte.

Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det resdag igen. Den fjärde långresan väntar, den tillbaka hem. Jag har vaknat i min bädd på golvet i ett rum som är underbart svalt, snudd på kallt. Övriga lägenheten är uppvärmd och instängd. Samtidigt som jag längtar hem till mitt önskar jag att jag kunde stanna här. Här där livet går på som vanligt och inget vet nånting om mig.

Vackert som ett vykort är det här! Den här bilden tog jag för två år sen, men just den här platsen ser likadan ut idag.


Idag har jag ont lite här och var,
men jag vaknade i alla fall och det är jag glad och tacksam för. Det är väldigt tyst här, så jag undrade om jag hade kommit till himlen. Fast det gör ju inte elaka tanter som jag. Det enda som hörs en bit bort är nån som dammsuger. Måsarna hade fest vid 5-tiden i morse, men nu håller de sig lugna. Brobygget tycks ske i det tysta, jag vet inte om de har semester, brobyggarna, nu när det är så nära slutet.

Det blåser en svag vind utanför och det är inte riktigt klar himmel. Det blir bra väder att köra i. Jag försöker komma iväg mitt på dan, senast. Mamma var trött igår efter körningen och jag tror att hon är nöjd med sin semester. Nu vill hon vara ensam, precis som jag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Neråt landet blev vädret sämre och sämre. Faktum är att det kom regnstänk på framrutan mot slutet av vår resa. Vi kom inte iväg särskilt tidigt, klockan hade passerat 13.30 och med nödvändig paus var vi inte framme i Metropolen Byhålan förrän fyra timmar senare.

Vi stannade på sedvanligt ställe och intog, förutom toa, även var sin äcklig macka, kaffe och vatten. Inget var gott, inte ens vattnet, tyckte mamma och grimaserade för att det var beskt. Men en sån här bakelse – som vi DELADE på – slank ner fint:

Bilbakelse till de två bilburna.


På vägkrogen förfasade jag mig invärtes
över en stackars pojke som var klädd i turkos från topp till tå. En annan pojke klädd i randigt hade uppenbarligen fått dålig uppfostran för han rapade ljudligt när han passerade mig. Eller också kvävde han en kräkreflex, jag är ju så ful och äcklig.

Har du varit i Brattebrobacke* nån gång? Det har jag. Fem gånger hittills i år och i morgon väntar en sjätte. Det är ett väldigt vackert namn, tycker jag, på en fasligt lång uppförsbacke. Vägen ner till Metropolen är annars ganska trist, förutom de sista sex, sju milen när man har svängt in på riksväg 50. Där finns det i alla fall lite fin natur att se på.

Vi landade som sagt vid 17.30-tiden. Mamma packade upp i en och en halv timma, medan jag pysslade med hennes blommor, läste och beundrade ett gäng elefanter i hyllan.

Ett gäng elefanter.


I hyllan hittade jag också en spännande bok
som jag har tänkt låna och läsa hur länge som helst. Det är Zarah Leanders memoarer, signerade av divan själv och skänkt till mina farföräldrar 1973, samma år farfar dog. Jag tror att Zarah och farfar låg på sjukhus i Norrköping samtidigt.

Zarah Leanders memoarer, signerade av divan själv på försättsbladet.


Efter ett tag började det knorra i magen
och till sist fick jag äntligen åka iväg till mitt favoritställe och hämta mat, Nattkröken. Här får man alltid rikliga portioner gammal hederlig korvkioskmat, till suveränt lågt pris. Rekommenderas varmt för den som passerar eller stannar i stan ett tag!!!

Mor åt grillad krov med mos och tuggad hackad gurka, jag spätta med pommes och räksallad. Som avrundning tog jag en tur med soporna samt längs med sjön. Jag ville se hur det går med brobygget och det går framåt, minsann!

Bron Skepparpinan ska leda trafiken söderut utanför stan.


Det blåste bara en svag vind
och vattnet var alldeles klart. Tänk om jag hade kunnat ta ett kvällsbad!

Klart, klart Vättervatten.


Och medan jag promenerade 12 kilometer,
passade jag på att ringa Fästmön, som jag saknar och längtar efter massa, massa!

Närå, jag gick inga tolv kilometer, men jag undrar vad det är tolv kilometer till…


I m0rgon ska jag försöka komma iväg
lite tidigare än halv två uppåt landet, för jag vill gärna hinna och orka köpa en ryggsäck på Stormarknaden. Och i morgon går jag in i min tredje semestervecka…


Livet är kort.


*Uff! När jag googlar på Brattebrobacke läser jag bara om en massa fruktansvärda olyckor som har skett där, så jag lägger inte in nån länk…

Read Full Post »

Idag är det dags att fara on the road again. Det verkar åter bli en stekhet dag och vad passar väl bättre då om inte att sitta i en bil i långkörning? Det skulle möjligen vara shopping, dårå…  (För den som inte begriper det pekar jag med hela handen och säger att det där var ironiskt menat. Som vanligt skulle jag vilja ligga vid vatten och njuta.)

I natt gav jag upp och satte på takfläkten. Nu ligger ett überäckligt lager av damm över hela sovrummet. Näsan rinner och ögonen är torra. Men jag svettas inte!  (Tränar mig i positivt tänkande.)

Fullt ös på denna.


Gårdagskvällen var varm
och vi orkade inte ge oss ut. Mamma tittade lite på TV, men sen läste vi båda två. Hade var sin bra bok på gång. Min lämnade mig inte oberörd och har varit lite svårt för mig att ta mig igenom.

Telefonerade med my long time no see fiancée och det var som en smekning att få höra den kära rösten. Fast jag hade ju hellre fått den där smekningen IRL. Nu får jag vänta några dar, men sen…

Mamma packade och packade upp och packade ner igen igår kväll. Och jag kom också på att jag måste packa ner lite prylar, för jag ska ju sova över en natt. Då kan det vara bra att ha rena underkläder och en tandborste med sig, i alla fall.

Två veckor har jag kvar på semestern och höjdpunkten kommer förstås med Pride nästa vecka. Det känns som att det blir sista chansen att få vara glad och lite ansvarslös. Hösten innebär så många jobbiga saker för min del att jag inte vill tänka på den alls. Jag motar och motar och motar… Men vet att jag inte kommer undan. Man kommer ju inte undan sitt öde. Och nån gång måste man ju bli vuxen. Är ändå lite fundersam över hur mycket en människa klarar.

Det hade varit kul att träffa vännen FEM innan jag styrde kosan tillbaka hit, men det hinns tyvärr inte och dessutom har jag hört – ända hit! – att vännen är skitförkyld. Och förkyld vill jag inte bli, det är det sista jag behöver, en liten infektion.

Och tillbaka till Uppsala kommer jag redan i morgon om allt går som det ska. Inshallah, liksom. Då väntar tvätt och tvätt och tvätt, ett varv eller två med snabeldraken, födelsedagsfirande och… packning…

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har ju Den Stora Festen för somliga startat, det vill säga OS i London. Därför undrar Tofflan den här veckan om du tittar på eländet OS.

Frågan hittar du som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar. Du kan både klicka i ett svarsalternativ och kommentera inne i själva omröstningen.

Stort TACK till dig som lämnar ett avtryck!

Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »