Neråt landet blev vädret sämre och sämre. Faktum är att det kom regnstänk på framrutan mot slutet av vår resa. Vi kom inte iväg särskilt tidigt, klockan hade passerat 13.30 och med nödvändig paus var vi inte framme i Metropolen Byhålan förrän fyra timmar senare.
Vi stannade på sedvanligt ställe och intog, förutom toa, även var sin äcklig macka, kaffe och vatten. Inget var gott, inte ens vattnet, tyckte mamma och grimaserade för att det var beskt. Men en sån här bakelse – som vi DELADE på – slank ner fint:
Bilbakelse till de två bilburna.
På vägkrogen förfasade jag mig invärtes över en stackars pojke som var klädd i turkos från topp till tå. En annan pojke klädd i randigt hade uppenbarligen fått dålig uppfostran för han rapade ljudligt när han passerade mig. Eller också kvävde han en kräkreflex, jag är ju så ful och äcklig.
Har du varit i Brattebrobacke* nån gång? Det har jag. Fem gånger hittills i år och i morgon väntar en sjätte. Det är ett väldigt vackert namn, tycker jag, på en fasligt lång uppförsbacke. Vägen ner till Metropolen är annars ganska trist, förutom de sista sex, sju milen när man har svängt in på riksväg 50. Där finns det i alla fall lite fin natur att se på.
Vi landade som sagt vid 17.30-tiden. Mamma packade upp i en och en halv timma, medan jag pysslade med hennes blommor, läste och beundrade ett gäng elefanter i hyllan.
Ett gäng elefanter.
I hyllan hittade jag också en spännande bok som jag har tänkt låna och läsa hur länge som helst. Det är Zarah Leanders memoarer, signerade av divan själv och skänkt till mina farföräldrar 1973, samma år farfar dog. Jag tror att Zarah och farfar låg på sjukhus i Norrköping samtidigt.
Zarah Leanders memoarer, signerade av divan själv på försättsbladet.
Efter ett tag började det knorra i magen och till sist fick jag äntligen åka iväg till mitt favoritställe och hämta mat, Nattkröken. Här får man alltid rikliga portioner gammal hederlig korvkioskmat, till suveränt lågt pris. Rekommenderas varmt för den som passerar eller stannar i stan ett tag!!!
Mor åt grillad krov med mos och tuggad hackad gurka, jag spätta med pommes och räksallad. Som avrundning tog jag en tur med soporna samt längs med sjön. Jag ville se hur det går med brobygget och det går framåt, minsann!
Bron Skepparpinan ska leda trafiken söderut utanför stan.
Det blåste bara en svag vind och vattnet var alldeles klart. Tänk om jag hade kunnat ta ett kvällsbad!
Klart, klart Vättervatten.
Och medan jag promenerade 12 kilometer, passade jag på att ringa Fästmön, som jag saknar och längtar efter massa, massa!
Närå, jag gick inga tolv kilometer, men jag undrar vad det är tolv kilometer till…
I m0rgon ska jag försöka komma iväg lite tidigare än halv två uppåt landet, för jag vill gärna hinna och orka köpa en ryggsäck på Stormarknaden. Och i morgon går jag in i min tredje semestervecka…
Livet är kort.
*Uff! När jag googlar på Brattebrobacke läser jag bara om en massa fruktansvärda olyckor som har skett där, så jag lägger inte in nån länk…
Gå till Toffelprofilen
Skönt att ni kom fram i ordning utan att bli attackerade av dårar eller andra ogärningsmän. Kör en favorit i repris i morron 🙂
Kära UnderCover, tack för din omtanke! Jag lovar att köra favorit i repris i morgon, har ingen tid att passa, så jag tar det i min takt. Men det går nog betydligt fortare än idag.
Skönt att resan gick bra!
Många år sedan jag läste Zarahs memoarer, kommer ihåg att hon satt på utedasset och sjöng, för det passade sig inte att hon sjöng någon annanstans eftersom det var i prästbostaden hon bodde…
Ta´t lugnt på vägarna i morgon då du ska vända på din springare och bege dig hemåt igen…
Ha dé!/Kram
Tack snälla Åsa för omtanken!
Jag fattar inte att jag inte har läst boken, mamma har ju haft den i sin ägo sen farmor gick bort 1982…
Jepp, lovar!
Kram!
Bakelse med bilar…:-D
Supergott! 😛 Inte ett dugg sött, heller… 😉