Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 26 07 2012

Snacka om babyboom i New Village! Som bekant är S:t Paulian i sovrummet på gång med småttingar och nu även Mårbackapelargonen i köket. Hur ska detta sluta? Jag som inte är nån barnmänniska…

Babyboom!


Men vackert är det
och jag gläds åt livskraften hos mina växter. Inte vill jag klippa ner pelargonen heller när den bär så många knoppar, fast den skulle behöva kapas lite här och lite där för att snyggas till. Det gör jag sen. En annan dag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är det jag alltid (nåja, i alla fall ganska länge…) har sagt:

silvertejp är bra att ha!

Fästmön tycker ju att silvertejp kan användas kosmetiskt, framför allt. Själv använder jag silvertejp bland annat i våtutrymmen och som här, på min trasiga skrivbordsstol. Snyggt? Njae, inte särskilt, men funkar hur bra som helst för revan i stolen blir ju inte större.

Silvertejp är bra till mycket, till exempel till trasiga skrivbordsstolar.


Men vad har DU silvertejp till? Eller har du några andra braiga tejpartips???


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag var det så dags för mamma att få hjälp med håret. Jag skulle ju kunna tvätta det åt henne, men se lägga hår är inte min gebit. Därför hade jag bokat tid  åt henne hos min frissa. Och idag höll vi oss på östra delarna av stan hela eftermiddagen.

Vi höll oss i närheten av Musikens hus. Eller Uppsala Konsert och Kongress, som väl är dess riktiga, tråkiga namn. 


Men innan vi rollade in på salongen
 efter bussturen in till stan ville mamma titta på skor. Och ett par röda sommarskor följde med oss ut från Norrmans skor, som hade stor rea.

Jag eskorterade mamma till salongen och gick sen till Katalin, du vet, stället som

är en restaurang och inte ett kontor

men där var det till min häpnad stängt. Klockan 15 en solig julidag… Konstigt… Tur att Broströms kafé ligger alldeles bredvid, för det var där jag fick slå ner min röv rumpa. Tryckte mig intill husväggen för att få skugga, men jag tror bestämt att julisolen brände mig på vänsterarmen! Det fläktade lite och jag njöt av cheesecake och cappuccino samt min bok på gång. Andras nakna fötter, däremot, var ett mindre trivsamt inslag i environgerna…

Gott i solen, fast en kall öl hade varit mer läskande…


När jag fick nog av solen
gick jag in och kikade lite på vad affärerna i Godsmagasinet hade att bjuda på. Där fanns en del fina saker, många regnbågsprylar, ett och annat skitroligt spel och alldeles för många Marimekkogrejor (= uff!) Men… jag träffade på en gammal bekantskap från ett annat yrkesliv, way back when… Jag träffade T, som mejlade mig så sent som till födelsedagen. Vi hade inte setts sen 1980nånting… Ett synnerligen kärt återseende – och jag hoppas att det blir ett nytt tillfälle snart, med gott om tid för umgänge och mer prat!

När det blev dags att hämta mamma traskade jag iväg och gjorde det. Hotade samtidigt min frissa med att ta med henne ut och dricka öl nån gång, det tror jag hon behöver. Hon jobbar alldeles för mycket!

Mamma rollade och jag gick över till Restaurang Lucullus där vi intog en lucullisk måltid, förstås! Mamma valde fläskfilé med pommes och béarnaisesås, medan jag valde fisk- och grönsaksspett med pommes från sommarmenyn. Förträffligt gott!

Mamma på ”Luckan”.


Till dessert tog mamma glass med chokladsås,
medan jag tog ytterligare en öl, men en liten. Å, jag var så varm och törstig!

Hemfärden gick med en trevlig chaufför från Uppsala Taxi, som vi viftade till oss utanför Musikens hus. Skönt att slippa trängas på en svettig Uppsalabuss.

Idag kom ett fint vykort från några som befinner sig i Göteborg, några som jag saknar alldeles förfärligt. Annars låg det bara reklam i postboxen.

Jag har mobiltelefonerat med en yngre person som det ska bli trevligt att få med sig i bilen till Thuns i morgon eftermiddag. Nu har vi ju fått lön, så varför sitta still med pengarna när man kan låta dem rulla??? (Skämt åsido, jag är ju ingen storshoppare, men vissa andra har ju såna talanger, så…) Vi ska plocka upp den yngre generationen i stan vid 13.15. Sen har vi på oss ända till klockan 20 att shoppa loss… Dagen avslutas som vanligt med middag på Olandsbaren.

Read Full Post »

This content is password protected. To view it please enter your password below:

Read Full Post »

I serien Vårtfri testar jag det svindyra vårtmedlet med samma namn. Läs om pris etc härom behandling nummer två här, om behandling nummer tre här och om behandling nummer fyra här.

Femte behandlingen avklarad.


Idag gjorde jag alltså den femte behandlingen.
Enligt anvisningarna tar det mellan fem och tio behandlingar tills en vårta försvinner. Jag kan meddela att min fotvårta är på god väg bort!

Härom kvällen pillade jag loss en ganska stor bit av vårtan. Det gjorde inte ont. Skinnet hade liksom lossnat av sig själv. Kvar blev ett litet hål med en svart prick i. Och nu gäller det att bli av med den svarta pricken också, för annars är ju vårtan kvar.

Efter dagens dusch skrapade jag lite försiktigt på vårtan med insidan av nagelsaxen och sen duttade jag på Vårtfri. Det gjorde inte ett dugg ont, trots att jag trodde att det skulle svida. Behandlingen har varit så gott som svidfri, kan jag meddela!

Nu fortsätter jag några gånger till så att jag är helt säker på att vårtan har försvunnit. Varje vecka kommer en rapport här!


To be continued…

Livet är kort.

Read Full Post »

Idag har vi inte nån direkt sol här, men det är ändå varmt, ungefär 25 grader, och fortfarande kvavt. Nån åska kom inte igår, bara ett hastigt, hårt regn som gjorde varken från eller till.

Himlen är märklig ibland. Så här ser den inte ut just nu, men…


Jag har bokat en tid åt mamma
hos min frissa. Vi tänkte ta bussen in dit, eftersom det är så hutlöst dyrt med parkering i Uppsala – 25 spänn i timmen. Dessutom ska vi äta efteråt och då skenar kronorna iväg onödigt långt, tycker vi. Så det blir buss. Du som har läst min blogg ett tag vet att jag inte gillar att åka buss. Det är OK om nån är med, då går det bättre, då tänker jag liksom inte på vad jag gör. Men att åka ensam är nästan uteslutet. Idag ska jag åka med mamma. Jag ska ta initiativet och hålla det. Jag. Mamma kan inte, hon är handikappad. Det blir lite som att en blind leder en blind. Och faktum är att, om jag känner oss rätt, tar vi taxi hem… (I stället för att använda pengarna till parkering.)

Klibbvädret gör att jag måste in i duschen igen, men det passar bra för det är dags för behandling av fot igen.

Har så smått börjat fundera på vad jag ska ha med mig i väskan till Pride. Måste ju tvätta och så och helst packa en del innan jag åker ner med mamma på söndag. Men hur lätt är det, med tanke på detta märkliga sommarväder vi har???

Idag har jag ont, fast det skriver jag mer om senare, kanske, i ett lösenskyddat inlägg.

Livet är kort.

Read Full Post »

Igår och i natt gjorde jag nånting som jag borde ha gjort för länge sen. Nej, jag raderade inte min blogg, men det var väldigt nära. Sen tänkte jag på nån som gjorde det när h*n inte stod ut med elakheter från ett visst håll – och hur h*n sen ångrade sig – djupt. Då kände jag att jag jävlar i mig inte ska förmås att göra likadant bara för att nån är illvillig. Jag ska stå ut och fortsätta, bara för att.

Efter solnedgången gjorde jag en genomgång.


Det är mycket jag har bjudit på
här i bloggen, framför allt av mitt liv. Jag har verkligen hängt ut mig och även dem som står mig närmast. Men nu blir det mer fokus på mig själv, mitt ytliga jag. Eller det har ju varit det ett tag. Jag har liksom insett att man inte ska tro att man är del av nånting som man faktiskt inte är nån del av – och aldrig kan bli del av heller.

Ja, man kan säga att jag står vid ett vägskäl. Jag gör allt för att inte tvingas välja väg av krafter utifrån, jag vill välja efter eget huvud. Men det är svårt, för det som har varit soligt och ljust de senaste åren har tappat sin lättsamma glans. Och jag fnissar inte mer.

Över tre år av mitt liv har jag läst. Inte allt, mycket har jag skummat. Skummat hur mitt tvång att vara ärlig har försatt mig i svåra situationer. Detta tvång som nu allt mer har lett till ett annat tvång: att skriva allt fler inlägg under lösen. Det är fruktansvärt irriterande, men som somliga och vissa vet är själva bloggandet i sig ett sätt att skriva sig ur kriser. Ibland blir skrivandet nästan maniskt. Trots att jag gång på gång har berättat att jag måste få ur mig vissa saker för att inte må sämre, har jag hånats för detta från vissa håll.

Nu väljer jag därför en medelväg och låter efter det här inlägget sånt som är alltför personligt skrivas i lösenskyddade inlägg. Jag slutar inte att blogga, för jag har inte råd med terapi och kan inte få det genom jobbet eftersom det inte är jobbrelaterat. Inte heller raderar jag min blogg, för jag vet att jag skulle ångra mig så då. Och inte gör jag den helt privat heller – vilket alltid retar nån.

Det har varit tre händelserika år och jag måste komma tillbaka lite till dem. Många nya vänner har kommit, en del har gått, andra har stannat. Många gamla vänner har återvänt, medan andra har brutit totalt. Vänskap är svårt och man ska verkligen inte blanda ihop det med varken arbete eller familj.

Jag har ju också ett troll som envisas med att försura min tillvaro. Under perioder har jag fört statistik på trollets besök här. Det är ganska fantastisk läsning. För visst är det väl lite sjukt när nån tycks besöka ens blogg det första man gör på morgonen, när man vaknar och sen, vissa dar, en gång i timman? Är mitt futtiga liv så himla intressant för nån annan??? Just nu befinner sig trollet på resande fot, men besöker lika fullt min blogg regelbundet. Jag vet ju vilket land trollet befinner sig i, så trots tidsskillnader och sånt kan jag ju se när besöken kommer. Att man inte, efter alla dessa år, slutar. När nån uttryckligen har sagt att man inte är välkommen, varför envisas man? Jag inväntar stalkinglagen som träder i kraft i höst och då blir jag den första att anmäla.

Troll blir rätt fula av sitt beteende.


Under åren har det också nämnts
små fjantar, odjur, Mårror, Chuckysar och annat onkytt. Dessa är så gott som raderade ur mitt liv, jag orkar inte med människor som bara vill bli strukna medhårs. Och jag tycker definitivt inte att sånt beteende som jag har fått vara med om hör hemma på en seriös arbetsplats.

Ja, nu har jag kommit till ett vägskäl. Vägskäl är en del av livet, liksom de val av fortsatta inriktningar vi gör. Det som är bakom mig ångrar jag nästan ingenting av. Jag står för mina åsikter och det jag skriver, jag tar inte bort nånting trots att inget är skrivet i sten. Det är nämligen så, tro det eller ej, att jag faktiskt kan ändra åsikt om saker och ting också. Men då skriver jag om det! Ta bort nånting gör jag inte!

Det har blivit många fel och misstag i mitt liv. Alla kan jag inte sona. Framför allt tänker jag sluta ta på mig andras skuld. Jag är uppväxt i en familj där vissa gärna skuldbelade andra. Det trodde jag var unikt för min familj. Nu vet jag att det inte är så. Det enda jag kan hoppas på är att jag, med mina erfarenheter, klarar mig ur detta utan att hamna på ruta ett igen. Jag ska börja se till mig själv och mitt eget bästa igen, annars går jag under. Jag samlar krafter nu för jag lär behöva dem.

Livet är kort.

Read Full Post »

Den här torsdagen ska jag inte missa veckans höjningar (semester) respektive sänkningar (orkester). Och tro nu inte att jag inte gillar musik, det är ljud jag har svårt för. Höga ljud…

Semester

Orkester

  • Shopping (nej, jag gillar det inte!)
  • Den som kackar i egen bur (fan vad det måtte lukta instängt där)
  • Ont (nej det är det väl ingen som vill ha, men många som gör. Medvetet.)
  • Ur & Penn-affären i Metreopolen Byhålan (där en i personalen/ägaren? påstådde att mamma fastnat i ett skåp och haft sönder sin nya klocka på tre ställen. Mamma är liksom handikappad.)
  • För många hemskheter här i världen (och så sitter en liten skitstövel och beter sig illa, som vanligt i total förnekelse…)

Read Full Post »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier, projektledning...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 250 andra följare