Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 19 juli, 2012

Ännu en dag är till ända. Jag känner mig mycket nöjd med min dag, jag har uträttat det jag hade tänkt uträtta – och lite till! Så klart var det inte roligt att städa när det var soligt och varmt. Tror nästan att det var semesterns hittills finaste dag, men… Det fanns liksom inte så mycket att välja på. Och nu när det är gjort känns det skönt.

När hemmet var fejat och klart tuffade Clark Kent* och jag iväg så han skulle få duscha**. Efteråt polerade jag honom torr med trassel och pysslade om hans ärr***. Nej, det ser inte alls snyggt ut och jag ångrar att jag inte anmälde skadan. Nu känns det lite försent…

Somliga var visst ute på utflykt i eftermiddags bland bollar och regndroppar, medan andra slet  och svettades. Kände mig lite ensam ett tag, men det var nog bra att jag inte dök upp på utflykten för jag hade som vanligt inte kunnat hålla käften när föräldrar inte uppfostrar sin avkomma. Det är faktiskt ganska effektivt att högt väsa

SCH!!!

till en unge som gapar i till exempel en affär. I nio och ett halvt fall av tio tystnar ungen. Den blir väl så paff att en elak tant vågar säga ifrån att den helt enkelt lyder.

Elak ja… Jaa, det är jag ju. Jag är till exempel så elak att jag var till Himlen i kväll och hämtade ytterligare en födelsedagspresent till min mamma. Nu får hon fem stycken och förhoppningsvis duger väl nån av dem. Trots att det är en elak som har köpt allihopa.

Presenter till mor.


Tänk jag är såå elak
att jag ska köra 120 mil för att min mamma ska få slippa vara ensam i en och en halv vecka under min fyra veckor långa semester. Så elak är jag att jag hämtar hit henne och skjutsar hem henne, från dörr till dörr. Jaa, så elak jag är.

Nu är jag övertydlig, men som du kanske kan utläsa av detta är jag jävligt trött på att bli kallad elak. Visst, jag är elak ibland, men jag är en massa annat också. Bakslug, till exempel. För eftersom presenten var hos Fästmön passade jag på att få en puss eller två också. Tänk att hon vill ha det av en som är så eeelak – och gammal! Men inte så gammal att vi kan leka mor och dotter, det får andra göra. Hujedamig! Jag är så glad att Anna tyckte att… min nya BH såg ut att göra underverk med mina behag, för att uttrycka mig omständligt, men moraliskt. Tyngdlagen har ju, som du förstår, trätt i kraft på denna min kropp. Men ååå så skönt det är att vara vuxen!!!


*Clark Kent = min skadade lille bilman
**duscha avser i detta sammanhang tvättas med högtryckstvätt
*** ärr i detta sammanhang avser en ful repa

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Jag funderar på det här med att ge bort sånt som man själv har fått – och att ersätta sånt man har haft sönder. Det är faktiskt så att jag inte ger bort nånting som jag själv har fått – utan att fråga givaren om det är OK. För det känns verkligen konstigt att ge bort nånting som nån i största välmening har gett en. Och ärligt talat ger jag ytterst sällan bort saker jag själv har fått. Jag tycker att det är ganska fräckt att ge bort andras gåvor.

Det finns till exempel i min ägo en fin diamantring med vitt guld. Jag fick den till min konfirmation av mamma och pappa och jag har aldrig burit den. Ringen är fin, men jag är inte överförtjust i vitt guld och jag gillar inte ringar där stenen/stenar sticker ut. Det är för opraktiskt för mig, helt enkelt. Men den här ringen kan jag inte ens fråga mamma om jag får ge bort! (Vem skulle jag ge den till, för det första?) Ringen är ett minne. Ett minne från en dag som var ganska häftig eftersom jag var ensam konfirmand.

En annan sak som snurrar är när man har sönder nåt på ett kalas. Hur hanterar man det? Jag minns en middag – ingen fylleorgie – jag var på. Vi serverades rödvin till maten, men jag var absolut inte påverkad när vi efter middagen spelade TP, tror jag. Trots det lyckades jag vispa till mitt glas så att rödvinet flög ut över den vita linneduken, en av värdinnornas vita blus samt en ljusblå sidenmatta från Kina…

Naturligtvis skämdes jag som en hund och lovade att fixa kemtvätt av mattan och om det inte lyckades lovade jag att lämna ersättning i form av pengar. Den andra värdinnan, hon som inte fick sin blus nerstänkt, var mycket tveksam och sur. Mattan var nämligen köpt i Kina och nån resa dit hade jag självklart inte råd att betala! Klart att det var urtrist, men det var en OLYCKA!

Jag hamnade ute i kylan – som den här vinflaskan.


Jag undrar vad Magdalena Ribbing säger om detta?
 I vart fall tycker hon att det inte är snyggt av en värd att göra en ekonomisk förtjänst på en olycka. Men antingen köper man nåt likadant som det man har haft sönder eller så ger man ersättning för det.

Hur som helst, jag ordnade kemtvätt – och de som utförde tvätten lyckades få bort vinfläckarna! Men jag har aldrig mer umgåtts med paret. Otroligt trist när det blir så, fast om man vet med sig att man ska bjuda på middag på ett trångt utrymme, då flyttar man nog undan sånt som man är jätterädd om. Till exempel ljusblå sidenmattor, inköpta i Kina…

Read Full Post »

Idag utkämpar jag den ändlösa kamp jag deltar i: den mot Dammråttornas armé. Så himla underbart att få se hemmet rent – en dag. Sen är det dags igen. Man har ju liksom öppet överallt och då kommer det in en massa skit från omkringboende, rökare och naturen.

Krigsfånge.


Ute strålar solen som bäst
och här inne krigar jag. Jag har krigat i badrummet och i duschrummet och jag har gått med dammvippan och sett allt annat än manlig ut. Mitt svarta linne är dammgrått.

Nu återstår dammsugning så är hemmet klart. I eftermiddag ska Clark Kent* göras fin.

För Fästmön: Jag har rensat hyllan i duschrummet OCH skåpet  badrummet!


To be continued – after breakfast!..


*Clark Kent = min ärrade lille bilman

Read Full Post »

Det är många som undrar hur vi har det, jag och Fästmön. Hur vi har det med uppdelningen manligt och kvinnligt. Vem som är mannen och vem som är kvinnan i familjen. Nu ska jag berätta hur det ligger till:

Det är jag som är mannen i familjen.

Och orsakerna till detta är följande:

  1. Det är jag som kör bilen.
  2. Jag har kort hår.
  3. Jag har ölmage.
  4. Mina fötter är störst och jag rör mig manligt.

Det är jag som är mannen!


Anna är alltså kvinnan i familjen
av dessa skäl:

  1. Hon kör inte bilen för hon har inte körkort.
  2. Hon har långt hår.
  3. Hon har ingen ölmage.
  4. Hon har små fötter och hon rör sig kvinnligt.

Faaast… Det är faktiskt Anna som är bäst med verktyg. Och när det gäller städning städar vi lika mycket båda två – hemma i det egna hemmet. Men Anna tycker att jag är pedant. Vidare är det jag som stryker, men det är Anna som är bäst på att laga mat. Och diska. Jag avskyr att diska.

Det finns miljoner saker som bevisar att jag inte är mannen i familjen, egentligen. Dessutom tänker vi inte i dessa banor utan var och en gör det den är bra på – och ibland får man göra sånt man är mindre bra på också. Kort sagt: det är inte viktigt vem som är mannen i familjen och inte heller finns det några argument för vem som är vad.

För dig som inte har fattat det, har jag skrivit det här inlägget med glimten i ögat. Medan jag tvinnade min mustasch. Och kliade mig med vänsterhanden på mina enorma boobisar.

Read Full Post »

I spy, with my little eye… something beginning with… Aj..?

Read Full Post »