Morgontrött

Joru, idag var jag trött. Det är väl ändå ganska normalt, jag har ju snart jobbat ett år och bara haft lite ledigt kring jul och två dar i samband med min 50-årsdag. Jag ser verkligen fram emot semestern och ledigheten – på ett helt annat sätt än jag välkomnade alla mina tidigare, lediga dagar. Det är tiden i tvångsledighet jag tänker på och dessa tankar smärtar fortfarande. Ingen ska tro ens för en sekund att jag har glömt. Visst tänker jag på hur skört livet är och hur lätt mattan kan dras undan under ens fötter av den/dem som inte har förmågan att känna empati! Ja, jag tänker varje dag på det. Inte ältar, bara tänker och tänker vidare. Att jag inte är framme i mål än, men att jag har tagit mig igenom den värsta perioden i mitt liv. Och tro mig: jag är stark som f*n!!!

Dagen började soligt och hett, men ganska snart smetade molnen ut det blåa i himlen. Nu har den en väldigt ljusblå färg. I morse passade jag på att fota det som blev bildgåta nummer tre igår – gräset. Bilden jag tog igår var oskarp, så jag Photoshoppade den lite och la ut den som bildgåta. Så här var det tänkt att bilden skulle se ut:

Högt gräs vid parkeringen. Tog en ny bild i morse.

Det är inte många själar på jobbet – idag har jag sett Å och B och en utländsk gästdoktorand. På min agenda står ingenting just idag, men här finns alltid att göra ändå. Jag har i princip ett förslag till ny startsida klart, förutom själva texterna som jag ju inte kan författa. Dessutom är jag en bit på väg på den sammanställning, tyvärr inte nån kommunikationsplan, med åtgärdsförslag med mera för ”nya” institutionen. Det känns som om man mest vill ha praktisk hjälp med webben här och det är lite trist eftersom jag har lite mer kapacitet än så.  Men vi får se hur det landar.

Vi har äntligen fått känna av lite sommar här – bara för att vädret ska bli sämre igen till helgen, sägs det. Men nåja, Fästmön och jag jobbar ju även nästa vecka, så… Vinter vill vi inte ha på ett tag, fast det underlättar ju med liiite dåligt väder när man ska jobba. Samtidigt vill jag inte önska skitväder för dem som har semester nu, förstås. Vintern känns långt borta, men minns du den här bilden som jag tog från kontorsfönstret?

Ett blått konstverk som jag ser från mitt fönster. Jag tog bilden min andra arbetsdag här, den 2 februari.

Här ser mycket annorlunda ut idag! Små gulklädda och brunbrända flickor och pojkar har grävt och påtat och många av blommorna jag har fotat och visat upp här på bloggen den sista tiden står här utanför liksom det höga gräset. Så här ser det ut från kontorsfönstret idag:

Vitt har ersatts med grönt, helt klart. Vid den röda ringen står Clark Kent* idag och tittar upp på mig.

I kväll blir det dammsugning hemma och sen måste jag både vattna mina 42 krukväxter och gå ut med ett antal stinkypåsar som står under diskbänken. Förstår inte att soporna från Petite Moi kan stinka så… (För den som inte begriper: Dubbelironi i den sista meningen – jag är allt annat än… petite och varför skulle inte mina sopor lukta illa när alla andras gör det?)

*Clark Kent = min lille bilman