Hurvet

Här är det HURVET, kan jag meddela! Pallade nästan hela dan på jobbet, men i eftermiddags var det segt. Och kallt. Jag trodde nästan att jag skulle hitta frost på fönstret…

Minns du?

Där ute skiner solen och jag har dammsugit här inne och nu kallsvettas jag. Tankat har jag gjort och handlat det sista till midsommarafton förutom jordgubbar. Höll på att bli galen inne på Tokerian! Inte på alla kufar utan på att affärens scannerkassa verkligen INTE är dimensionerad för mer än två (2) personer med tillhörande varuvagnar. I eftermiddags vet jag inte hur många vi var…

Jag delade kontor med M idag såsom jag gör på torsdagar. Och det är bra, för vi avhandlar en massa saker. Men jag är lite rädd att jag har smittat M nu… Idag gick det iväg en förlängning till personalfolket på min tjänst till och med september månad. Hur det blir efter september finns det planer och idéer om som jag tyvärr inte kan delge nån i ett öppet inlägg. Fast jag kan ju berätta att jag har sökt ett antal tjänster…

I kväll slog det mig hur motsägelsefulla vi människor är. Inte så att jag menar att man inte kan byta åsikt, att man ska vara rigid. Det handlar snarare om att man en dag vill ge bort det käraste man har och nästa dag yvs man över att man har det i sin ägo. Ungefär. Nej, jag skulle vilja göra paus med somliga för att jag tror att jag behöver det – jag irriterar mig bara. Lika mycket som jag irriterar mig på att före detta bekantingar envisas med att läsa min blogg. Varför då, liksom? Vi har ju ingenting

ihop

längre? Nä, när jag har

rensat ur min adressbok

med allt vad det innebär, håller jag mig undan. Står fast vid det. Jag gissar att en del andra helt enkelt är för nyfikna för att låta bli. Men ärligt talat, vad har jag för intressant att säga? Jag har varit snäll och dum och omtänksam många gånger/in i det sista och fick några skvättar allmosor när det passade och sen klorna i skinnet mitt. Att inte bli trodd är bland det värsta jag vet – och det borde vissa förstå med tanke på det jag har varit med om.

Till middag idag har jag ätit en skål popcorn nersköljd… – ja, inte själva skålen, dårå – med en starköl. Mamma har ringt och jag känner ett hugg av dåligt samvete, men hon har varit duktig och köpt sig sill och jordgubbar och Janssons frestelse till midsommar. Vart alla vännerna, som bjöd sig hem till mamma när pappa levde, tog vägen det vete fåglarna. Nej, människor är inte alltid snälla. Och den som aldrig kan säga förlåt är dessutom feg. Det är inte bara

tack!

som är ett underskattat ord,

förlåt!

är det också…

Största nyheten på Twitter för tillfället är att Twitter har legat nere.

Maj gadd, get a lajf!

säger jag bara. I stället för att twittra har jag läst min personaltidning, till exempel. Och nu ska jag gå och snyta mig för min gigantiska kran är som värsta Niagara just nu…

Men ja just det, before I forget! Jag fick min journallogg idag och det var inte illa pinkat av Sjukstugan i Backen, det var baske mig rekordsnabbt! Lite imponerad är jag, trots allt…