En ganska skön stund på ballen*, under markisen, trots grillare, rökare och gapiga ungar. Ibland kan jag stänga av det mesta – utom röken, förstås. Mina luftrör säger ifrån.
Hällde upp en skål torrostade jordnötter och sprättade en ljus fredagsöl. Läste ut Tacksägelsen och bara njöt av livet. Ensam, men inte helt…
Sällskap 1.
Det kviddivittar från mina hyresgästers lilla bo. Jag är fortfarande fascinerad av hur mamman och pappan lyckas klämma sig emellan och komma in med maten. Den lilla familjen huserar nämligen mellan tegelstenarna och väggen.
Sällskap 2. En av föräldrarna avvaktar ifall den otäcka Tofflan ska göra nåt drastiskt. Men h*n borde veta att Tofflan inte är nån barnmänniska. Boet är mellan tegelstenarna och väggen, strax under golvet till ballen.
Jag har kört och hängt en maskin tvätt, gått ett halvdant varv med lilla dammsugaren. Det är vad jag orkar denna fredag. Funderar på att glo på en film på TV klockan 21. Eller också spelar jag in och tittar i stället på nån timslång deckare.
Fästmön är hemma med sina barn i kväll, men i morgon återförenas vi. I kväll har vi sällskap – fast vi är ensamma – på var sitt håll; Anna av barnen, jag av talgoxarna.
*ballen = balkongen
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Det låter som en ganska skön kväll, talgoxar är betydligt bättre sällskap än många människor! Även om det alltid finns nån man saknar… 🙂
Fast nu är det två ung%&/(#” som låter för mycket, så jag gick in. 😦
Självvald ensamhet kan vara gudomligt skön!
Men, ”ensam tvåsamhet” är inte lika kul…
Så skönt att bara få ”va” med en god bok och lite till livs och att få följa talgoxarna på nära håll, det är ju en ynnest!
Ha dé!/Kram
Fast det går tyvärr inte att sitta där ute eftersom det är sånt liv på somliga… 😦
Kram!